
Mister du en väg in i landet, står dig tusen åter
Asyl är inte enda sättet att få stanna i Sverige.
Toppbild: Jonas Ekströmer/TT
Nu ska EU ta i med hårdhandskarna mot de asylsökande som har fått avslag men som vägrar lämna unionen. Det är nämligen bara en av fem som gör det. Kommissionens förslag som kom på tisdagen innebär bland annat återvändandecenter i tredje land, utökade möjligheter till frihetsberövande och ett EU-gemensamt regelverk.
Men det blir mindre aktuellt för Sverige – som går emot strömmen i EU vad gäller antalet asylsökande. Nivåerna har sjunkit till de lägsta på flera decennier, vilket migrationsminister Forssell ville betona i en Fokus-intervju nyligen. Skulle trenden hålla i sig så hamnar vi i år på låga 2 000 beviljade asylärenden.
Men vem behöver asyl när det finns så många andra sätt att få stanna i Sverige? Täpper man till en väg öppnas en annan. Anhöriginvandring till exempel. Den har inte minskat med Tidöregeringen. Tvärtom – den ökade med nästan 20 procent året efter att regeringen Magdalena Andersson lämnade över till regeringen Ulf Kristersson.
Under 2022, då Sverige i huvudsak hade S-regering, beviljades cirka 21 000 anknytningsärenden. Året efter, 2023 under Tidöregeringen, ökade antalet till 25 000. Och på den nivån låg beviljade ärenden även förra året och inget tyder på en avmattning.
Innan mandatperioden är över kan vi därför räkna med ett nytt Södertälje i folkmängd räknat av anhöriga från tidigare stora asylländer som Syrien, Afghanistan och från Nordafrika.
Och reglerna är alltjämt mycket generösa varför vi inte kan räkna med någon avmattning de närmaste åren. Vägarna in är många.
En är att bli ihop med någon i Sverige. Make, sambo, blivande sambo – det spelar ingen roll – så länge förhållandet enligt den vaga formuleringen "framstår som seriöst" är det fritt fram (utlänningslagen 5 kap, 3a§). Otydlig lagstiftning gör tjänstemän osäkra. Sitter du öga mot öga med en individ under en utredning om uppehållstillstånd blir det enklare på alla sätt att säga ja än att säga nej.
Huruvida man är anhörig kan också tolkas brett. Det räcker med att du har bott med en släkting i ett annat land och på något sätt är "beroende" av denna person, för att få uppehållstillstånd i Sverige. Men någon tydlig definition för detta beroende finns inte. Är det ekonomiskt? Emotionellt? För den som kan måla upp en tillräckligt övertygande historia är vägen om inte spikrak så åtminstone öppen.
I Tyskland verkar man nu ha förstått att anhöriginvandring från tidigare asylländer är ett problem om man vill bekämpa integrationsproblemen. CDU och SPD har nyligen enats om att familjeåterförening tillfälligt ska stoppas. Detta innebär att flyktingar och asylsökande som redan befinner sig i Tyskland inte längre kommer att kunna ta emot sina anhöriga till landet under denna period. Även i Österrike är ett stopp för anhöriginvandring nära förestående, med hänvisning till överbelastning på samhällsfunktioner som exempelvis skolor.
I båda dessa länder har förslagen skett i överenskommelse med socialdemokrater. Man kan undra hur de lyckas enas om minskad anhöriginvandring när den svenska högerregeringen med stöd av Sverigedemokraterna inte verkar kunna göra det.
Nu ska EU ta i med hårdhandskarna mot de asylsökande som har fått avslag men som vägrar lämna unionen. Det är nämligen bara en av fem som gör det. Kommissionens förslag som kom på tisdagen innebär bland annat återvändandecenter i tredje land, utökade möjligheter till frihetsberövande och ett EU-gemensamt regelverk.
Men det blir mindre aktuellt för Sverige – som går emot strömmen i EU vad gäller antalet asylsökande. Nivåerna har sjunkit till de lägsta på flera decennier, vilket migrationsminister Forssell ville betona i en Fokus-intervju nyligen. Skulle trenden hålla i sig så hamnar vi i år på låga 2 000 beviljade asylärenden.
Men vem behöver asyl när det finns så många andra sätt att få stanna i Sverige? Täpper man till en väg öppnas en annan. Anhöriginvandring till exempel. Den har inte minskat med Tidöregeringen. Tvärtom – den ökade med nästan 20 procent året efter att regeringen Magdalena Andersson lämnade över till regeringen Ulf Kristersson.
Under 2022, då Sverige i huvudsak hade S-regering, beviljades cirka 21 000 anknytningsärenden. Året efter, 2023 under Tidöregeringen, ökade antalet till 25 000. Och på den nivån låg beviljade ärenden även förra året och inget tyder på en avmattning.
Innan mandatperioden är över kan vi därför räkna med ett nytt Södertälje i folkmängd räknat av anhöriga från tidigare stora asylländer som Syrien, Afghanistan och från Nordafrika.
Och reglerna är alltjämt mycket generösa varför vi inte kan räkna med någon avmattning de närmaste åren. Vägarna in är många.
En är att bli ihop med någon i Sverige. Make, sambo, blivande sambo – det spelar ingen roll – så länge förhållandet enligt den vaga formuleringen ”framstår som seriöst” är det fritt fram (utlänningslagen 5 kap, 3a§). Otydlig lagstiftning gör tjänstemän osäkra. Sitter du öga mot öga med en individ under en utredning om uppehållstillstånd blir det enklare på alla sätt att säga ja än att säga nej.
Huruvida man är anhörig kan också tolkas brett. Det räcker med att du har bott med en släkting i ett annat land och på något sätt är ”beroende” av denna person, för att få uppehållstillstånd i Sverige. Men någon tydlig definition för detta beroende finns inte. Är det ekonomiskt? Emotionellt? För den som kan måla upp en tillräckligt övertygande historia är vägen om inte spikrak så åtminstone öppen.
I Tyskland verkar man nu ha förstått att anhöriginvandring från tidigare asylländer är ett problem om man vill bekämpa integrationsproblemen. CDU och SPD har nyligen enats om att familjeåterförening tillfälligt ska stoppas. Detta innebär att flyktingar och asylsökande som redan befinner sig i Tyskland inte längre kommer att kunna ta emot sina anhöriga till landet under denna period. Även i Österrike är ett stopp för anhöriginvandring nära förestående, med hänvisning till överbelastning på samhällsfunktioner som exempelvis skolor.
I båda dessa länder har förslagen skett i överenskommelse med socialdemokrater. Man kan undra hur de lyckas enas om minskad anhöriginvandring när den svenska högerregeringen med stöd av Sverigedemokraterna inte verkar kunna göra det.