Vladimir Putin landar i Delhi, kliver ur planet och får omedelbart vad han kom för: bilderna. Handtrycket med Narendra Modi, röda mattan, pratet om ”särskilt och privilegierat partnerskap”. En PR-manifestation att Ryssland ännu kan tas emot som en stormakt.

Toppmötet i fredags rapporterades som om två jämbördiga giganter möttes. Så är det inte. Framtidslandet Indien är bara några år bort från bronsplatsen på listan över ekonomisk storlek. Gårdagslandet Ryssland har halkat ner till att pendla runt topp-tio kanten. Ryssland är på god väg att även passeras av snabbväxare som Sydkorea och Australien.

Bakom de svepande artigheterna är vidare relationen brutalt transaktionsdriven. Ryssland behöver politisk legitimitet och köpare till sin olja och sina vapen. Indien är ute efter ”energitrygghet” (alltså olja till vrakpris) och ”strategisk autonomi”. Översatt till ren svenska: vi gör affärer med alla, på våra villkor.

Putin kom till Delhi med en usel förhandlingssits för att kränga varor. En uppmärksammad ubåtsaffär illustrerar logiken. En ”ny” leasingdeal för en rysk atomubåt visade sig i själva verket bygga på ett kontrakt som skrevs redan 2019, nu avdammat lagom till besöket och presenterat som en färsk miljardaffär.

Klassisk Putinteater alltså: paketera om gammalt som nytt, blås upp varje skvätt kvarvarande inflytande till maximal symbolik.

Från Indien högtidliga formuleringar om alliansfrihet; i praktiken en realpolitisk kalkyl gällande vilken linje som främst gynnar det egna landets intressen. Det är egentligen inte så långt från Sveriges långvariga neutralitetslinje. Skillnaden är att Indien är mer öppet transaktionsorienterat än vad Sverige någonsin vågat vara. Så i det avseendet mer snarlikt Trump.

Delhi säger rakt ut att man tänker fortsätta köpa rysk olja om priset är rätt, samtidigt som man också går djupare in i säkerhetssamarbeten med Japan, Europa och USA – samma USA som sanktionerat delar av den ryska-indiska oljehandeln och på så vis också lyckats reducera volymerna.

Andelen av Indiens vapenimport har rasat från omkring 70 procent från Ryssland till drygt en tredjedel. Både för att Delhi diversifierar mot väst och satsar på ”Made in India”. Spelar in gör nog också en växande insikt att hårt ansträngda och underinvesterade Ryssland redan har svårt att hålla jämna teknologisteg med den rikare och mer innovativa delen av världen.

Den gångna veckans toppmöte ska alltså inte tolkas som ett ”närmande” mellan Indien och Ryssland. Snarare visar Indien att landet, likt andra länder, konsekvent kommer att sätta egna intressen först. På sikt är det goda nyheter – det är i den fria världen som både produktutbud och kvalitet är bäst.

Ryssland har, milt uttryckt, en svagare katalog. Ja, en desperat Putin kan fortfarande locka med kraftigt rabatterad olja och vapen från förr – men det är en säljstrategi med bäst före-datum. Bakom de vanliga fördjupningsplattityderna finns mycket som talar för att relationen, efter fredagens specialfas, kommer att fortsätta att röra sig åt motsatt håll.

Mark Brolin är geopolitisk strateg, ekonom och författare.

Få 6 månaders obegränsad läsning – för bara 79kr

Månadens erbjudande

Obegränsad tillgång till allt innehåll på fokus.se och i appen
Nyhetsbrev varje vecka
Avsluta när du vill