Mötet om Estonia: dags för riktiga svar

Statens Haverikommission (SHK) har bjudit in de överlevande från Estonia till ett möte i morgon, onsdag 20 augusti. Den statliga myndigheten ska berätta om tre saker. I förväg har SHK låtit meddelat att de tre sakerna ”bedöms inte vara direkt knutna till haveriet”.

Vilka är de tre sakerna? Ja, det lät SHK läcka till medierna redan innan mötet. Eller om det inte var en läcka, så kunde i alla fall TT – några dagar i förväg – meddela att SHK den 20 augusti kommer att berätta följande:

Punkt 1 ska beröra vilka två fartyg som fanns ”i Estonias närområde vid förlisningen”.

Punkt 2. SHK kan vidare meddela att ett tiosidigt hemligstämplat dokument om Estonia inte alls är hemligstämplat, utan försett med en förfalskad hemligstämpel och nu alltså kan omtalas. Dokumentet i fråga faxades från Säpo till Sjöfartsverket på en krypterad fax och bedöms av SHK vara skrivet av någon som har insyn i Sjöfartsverkets verksamhet, har starkt intresse i Estoniahändelsen och också är ”fientligt inställd” till Sjöfartsverket i någon grad. Ett dokument som inte längre är sekretessbelagt, och som nu kan beställas ut av den som så önskar (Sjöfartsverket/Militära enheten/ESTONIAFÖRLISNINGEN).

Men en fråga, varför ska SHK yttra sig om ett förfalskat dokument som saknar intresse?

Punkt 3 på dagordningen är sjövärdighet. SHK har redan tidigare meddelat att deras undersökningar visat att Estonia inte var sjövärdig när hon lade ut för sin sista resa. När nu SHK meddelat detta blir det aningen problematiskt – både för SHK och Sjöfartsverket – att dessa uppgifter varit kända sedan länge.

Timmarna innan hon gick ut genomfördes en inspektion av Estonia som visade att hon hade fel som var klassade som kod 17, vilket betyder att felet ska åtgärdas innan avgång. Estonia hade fem fel klassade som kod 17, vilket noterades i ett protokoll signerat av inspektör Åke Sjöblom från svenska Sjöfartsverket.

Därmed vet vi att Estonia borde ha stoppats, och frågan blir då: Kommer SHK att förklara varför så inte skedde?

Nej antagligen inte. Källa på det? Såhär uttrycker sig SHK i denna veckas pressinbjudan, förlagd tre timmar efter att mötet med överlevande ska vara avslutat:

”Vidare har det förekommit uppgifter om den övning i hamnstatskontroll som skedde på M/S Estonia dagen före förlisningen och hur protokollen från det tillfället hanterats. Omständigheterna rörande den övningen har granskats.”

Ska vi gissa på att det viktiga här kommer att vara de fel som hittades på Estonia? Nej, vi ska gissa på att det viktiga ordet här kommer att vara ”övning”. Om SHK håller fast vid att detta inte var en riktig hamnstatskontroll, så behöver diskussionen inte handla om ansvaret för att Estonia avgick utan att dessa fel hade åtgärdats.

Det märkliga då blir, om felen inte behöver hanteras som reella brister – var felen på Estonia ”övningsfel”? Påhittade för att ge besättningen utbildning?

Nej, felen på Estonia var inte påhittade. Det är ett problem som varken SHK, Sjöfartsverket eller den svenska staten kommer undan.

Det är snart fem år sen SHK startade vad som kallas en preliminär bedömning av Estonias haveri. Det börjar bli dags att på riktigt svara på de riktiga frågor som ställs om Estoniakatastrofen, och kanske ägna mindre uppmärksamhet åt saker som SHK själv inte fäster vikt vid?

Utredare Zachau sade vid ett möte i år: ”Varför ska vi undersöka något vi vet inte hände?”

Kanske för att vi andra har rätt att veta vad som hände.

Eller har vi inte det?