Muslimer ser Israel som samarbetspartner
Allt fler muslimer vet att bakom Hamas och Hizbollahs fagra ord finns bara död och förtryck, och att Israel är en del av Mellanösterns framtid.
Drygt ett dussin sunnimuslimska imamer verksamma i Europa har besökt Israel, berättar israeliska medier. Imamerna, med bakgrund från exempelvis Marocko och Tunisien, arbetar i bland annat Italien, Belgien, Frankrike och England. Bakom initiativet ligger den proisraeliska organisationen ELNET som arbetar med att fördjupa relationerna mellan Europa och Israel. Imamerna ska under en vecka åka runt i Israel och träffa israeliska muslimer, besöka Jerusalem och mycket annat. Resan inleddes med ett officiellt besök hos Israels president Isaac Herzog, som är motsvarigheten till Sveriges kung. Alltså partipolitiskt neutral.
Man kan naturligtvis avfärda besöket att inte vara representativt för muslimer i världen, eller anse att hela gruppen är förrädare som inte tar ställning för palestiniernas sak, men man kan också se det för vad det är. Som världen ser ut i dag är majoriteten av muslimska länder i Mellanöstern intresserade av fred och samarbete med Israel. De är också ganska ointresserade av Gaza och palestinier, förutom att de har en stark vilja att få slut på kriget och hitta en värdig lösning på konflikten.
Besöket illustrerar kanske därför bättre muslimska uppfattningar i Mellanöstern än muslimska uppfattningar i Europa. Men vad det framför allt visar är att muslimer – som människor i övrigt – hyser olika uppfattningar. Naturligtvis finns alltid de som bara vill få slut på kriget och med all rätt upprörs över det som pågår i Gaza.
Och så finns också en skiljelinje som inte går mellan muslimer och andra. Snarare går den i Europa och i väst utmed en politisk linje: på ena sidan finns en form av progressiv vänster och kommunister som gärna lierar sig med diktaturer – en förutsägbar klick av så kallade NGO:er – samt muslimer som är villig att ses och behandlas som någon slags ny arbetarklass som behöver skyddas och tas omhand. Den så kallade progressiva vänstern och kommunisterna är principiellt emot allt vi kan kalla för "frihetlig västerländsk ordning" och finner därför alltid märkliga vänner och åsiktsgemenskap med länder som Ryssland och Iran.
NGO:er, som till exempel Oxfam och Läkare utan gränser, har hittat en lämplig konflikt att få in pengar på och framför allt synas med, för att kunna påvisa sin förment moraliska resning. Alla måste ju överleva. Och naturligtvis finns det också muslimer och imamer som hellre är solidariska med Israels fiender, oavsett vilka de är, på grund av en gemenskapskänsla med palestinier. För många i dessa olika grupperingar är dessutom en portion judehat i sin enklaste form en inte ovanlig drivkraft.
Imamerna som besöker Israel – och därmed gissningsvis också deras församlingar – är på andra sidan. De vet precis vad organisationer som Hamas och Hizbollah vill. De avkodar enkelt retoriken och vet att bakom de fagra slagorden om frihet finns inget annat än död och förtryck. För dem är Israel en del av Mellanösterns framtid och den tycks dessa imamer också på något vis vilja vara en del av.
Drygt ett dussin sunnimuslimska imamer verksamma i Europa har besökt Israel, berättar israeliska medier. Imamerna, med bakgrund från exempelvis Marocko och Tunisien, arbetar i bland annat Italien, Belgien, Frankrike och England. Bakom initiativet ligger den proisraeliska organisationen ELNET som arbetar med att fördjupa relationerna mellan Europa och Israel. Imamerna ska under en vecka åka runt i Israel och träffa israeliska muslimer, besöka Jerusalem och mycket annat. Resan inleddes med ett officiellt besök hos Israels president Isaac Herzog, som är motsvarigheten till Sveriges kung. Alltså partipolitiskt neutral.
Man kan naturligtvis avfärda besöket att inte vara representativt för muslimer i världen, eller anse att hela gruppen är förrädare som inte tar ställning för palestiniernas sak, men man kan också se det för vad det är. Som världen ser ut i dag är majoriteten av muslimska länder i Mellanöstern intresserade av fred och samarbete med Israel. De är också ganska ointresserade av Gaza och palestinier, förutom att de har en stark vilja att få slut på kriget och hitta en värdig lösning på konflikten.
Besöket illustrerar kanske därför bättre muslimska uppfattningar i Mellanöstern än muslimska uppfattningar i Europa. Men vad det framför allt visar är att muslimer – som människor i övrigt – hyser olika uppfattningar. Naturligtvis finns alltid de som bara vill få slut på kriget och med all rätt upprörs över det som pågår i Gaza.
Och så finns också en skiljelinje som inte går mellan muslimer och andra. Snarare går den i Europa och i väst utmed en politisk linje: på ena sidan finns en form av progressiv vänster och kommunister som gärna lierar sig med diktaturer – en förutsägbar klick av så kallade NGO:er – samt muslimer som är villig att ses och behandlas som någon slags ny arbetarklass som behöver skyddas och tas omhand. Den så kallade progressiva vänstern och kommunisterna är principiellt emot allt vi kan kalla för ”frihetlig västerländsk ordning” och finner därför alltid märkliga vänner och åsiktsgemenskap med länder som Ryssland och Iran.
NGO:er, som till exempel Oxfam och Läkare utan gränser, har hittat en lämplig konflikt att få in pengar på och framför allt synas med, för att kunna påvisa sin förment moraliska resning. Alla måste ju överleva. Och naturligtvis finns det också muslimer och imamer som hellre är solidariska med Israels fiender, oavsett vilka de är, på grund av en gemenskapskänsla med palestinier. För många i dessa olika grupperingar är dessutom en portion judehat i sin enklaste form en inte ovanlig drivkraft.
Imamerna som besöker Israel – och därmed gissningsvis också deras församlingar – är på andra sidan. De vet precis vad organisationer som Hamas och Hizbollah vill. De avkodar enkelt retoriken och vet att bakom de fagra slagorden om frihet finns inget annat än död och förtryck. För dem är Israel en del av Mellanösterns framtid och den tycks dessa imamer också på något vis vilja vara en del av.
