När religion blev geopolitik – Del 3: Hur ett islamiskt civilsamhälle växte fram i Sverige

När de första större moskéerna etablerades i Sverige under 1990-talet handlade verksamheten främst om religiösa behov. Församlingarna organiserade fredagsböner, religiös undervisning och sociala aktiviteter för sina medlemmar.

Ganska snart började också en mer omfattande organisatorisk struktur växa fram. Moskéerna fungerade inte bara som religiösa lokaler. De blev också mötesplatser där nya organisationer bildades: ungdomsföreningar, studieförbund, kvinno- och paraplyorganisationer som samlade flera församlingar.

Den utvecklingen följde i stort sett samma mönster som i andra religiösa traditioner. Kyrkor och frikyrkor har länge haft omfattande organisationsliv kring sina församlingar.

Skillnaden var att det islamiska organisationslandskapet i Sverige växte fram relativt snabbt – ofta i nära kontakt med islamistiska internationella nätverk.

Paraplyorganisationernas roll

Under 1990- och 2000-talen bildades flera nationella organisationer som samlade muslimska församlingar i Sverige. Deras syfte var i många fall praktiskt. De fungerade som företrädare i dialogen med staten, organiserade utbildningar och koordinerade verksamhet mellan olika lokala moskéer.

På samma sätt som Svenska kyrkan eller frikyrkorörelsen hade nationella strukturer behövde också muslimska organisationer gemensamma plattformar. Det var därför naturligt att sådana organisationer uppstod.

Men eftersom många av dem hade islamistiska internationella kontakter, genom teologiska utbildningar, religiösa nätverk eller finansiering, uppstod förstås också frågor om ideologiska influenser.

Studieförbunden och bidragssystemet

En viktig del av det svenska civilsamhället är studieförbunden.Genom dem kanaliseras varje år betydande statliga bidrag till folkbildning, utbildning och kulturell verksamhet. Flera muslimska organisationer etablerade därför studieförbund eller samarbetade med befintliga sådana för att organisera utbildning och social verksamhet.

För många muslimska föreningar blev detta en central del av verksamheten. Språkundervisning, kulturaktiviteter och religiösa studier kunde organiseras inom ramen för folkbildningen. Den svenska staten såg länge detta som en mycket positiv utveckling. Genom att inkludera muslimska organisationer i det etablerade civilsamhället hoppades man stärka integrationen och skapa stabila institutioner.

Med tiden började också frågor ställas om hur dessa organisationer fungerade och vilka ibland extrema fundamentalistiska idéer som på många olika sätt präglade deras verksamhet.

Muslimska brödraskapets skugga

En del av diskussionen kom att handla om internationella ideologiska rörelser. En av de mest omtalade var Muslimska brödraskapet, en islamistisk rörelse som grundades i Egypten på 1920-talet, som under decennier utvecklade ett omfattande internationellt nätverk och vars mål är att – med ett väldigt långt perspektiv – i flera generationer verka för en islamisering av västerländska samhällen, där målet är att införa sharia.

Brödraskapet är inte en enhetlig organisation utan snarare en ideologisk tradition som inspirerat många olika rörelser och organisationer. I Europa har forskare och journalister ibland pekat på kopplingar mellan vissa islamiska organisationer och denna tradition. Det handlar sällan om formella medlemskap av västerländskt snitt. Oftare rör det sig om personliga nätverk, utbildningsbakgrunder eller ideologiska influenser.

I Sverige blev frågan politiskt känslig. För vissa kritiker var brödraskapets inflytande ett exempel på hur islamistiska idéer kunde få fotfäste i europeiska samhällen. Andra uppfattade anklagelserna som överdrivna och menade att de riskerade att generellt misstänkliggöra muslimska organisationer. Debatten kom därför att präglas av starka motsättningar.

Ett växande civilsamhälle

Oavsett hur man tolkar dessa diskussioner är en sak tydlig: under tre decennier växte ett omfattande islamiskt civilsamhälle fram i Sverige. Moskéerna blev centrum för ett nät av organisationer som sysslade med allt från religiös undervisning till social verksamhet, kultur och politisk dialog.

Detta civilsamhälle var i många avseenden en naturlig följd av Sveriges demografiska förändring. När en religion växer i ett samhälle uppstår också institutioner, organisationer och nätverk som organiserar dess verksamhet.

Men eftersom islam i Europa ofta är kopplad till migration och internationella nätverk blev utvecklingen mer komplex än i många andra religiösa traditioner.

Staten och dialogpolitiken

Under lång tid präglades relationen mellan staten och muslimska organisationer av en dialogmodell. Myndigheter och politiker såg organisationerna som representanter för muslimska grupper i Sverige och använde dem som samtalspartners i frågor som rörde integration, religion och social sammanhållning.

Den modellen hade sina fördelar. Den gjorde det möjligt att etablera kontakt med religiösa ledare och organisationer som hade inflytande i sina församlingar. Men den byggde också på ett antagande: att dessa organisationer verkligen representerade de grupper som de påstod sig företräda.

Med tiden började en del forskare och journalister ifrågasätta detta. De menade att organisationsledningar ibland hade en mer ideologisk eller politisk agenda än de bredare muslimska grupper de sade sig representera.

Från civilsamhälle till politisk fråga

Under 2010-talet började denna diskussion bli mer politiserad. Frågor om islamism, radikalisering och parallellsamhällen blev allt mer centrala i den svenska samhällsdebatten.

Samtidigt började säkerhetstjänster i Europa tala mer öppet om hur vissa ideologiska rörelser kunde använda civilsamhällets organisationer för att bygga inflytande.

I detta nya klimat hamnade många muslimska organisationer under ökad granskning. Vissa organisationer kritiserades för att ha bjudit in kontroversiella talare. Andra anklagades för att sprida konservativa religiösa idéer som ansågs stå i konflikt med liberala värderingar.

Debatten blev snabbt polariserad. För vissa handlade det om nödvändig granskning av islamistiska ideologier, för andra om misstänkliggörande av muslimska organisationer som en del av civilsamhället.

En ny fas i debatten

Under senare år har diskussionen börjat förändras. Fokus har i allt högre grad flyttats från religiösa idéer till organisatoriska strukturer och internationella nätverk. I stället för att fråga vad olika organisationer predikar har myndigheter och forskare börjat fråga hur de är organiserade, vilka kontakter de har och hur de finansieras.

Det är en mer institutionell analys. Och det är i detta perspektiv som moskéerna, organisationerna och finansieringen börjar framstå som delar av samma större system.

Organisationerna var en central del av detta system. Men de existerade inte i ett vakuum. Under samma period förändrades också säkerhetsläget i Europa, och myndigheternas syn på religiösa miljöer började gradvis förändras.

I nästa del av serien granskas hur säkerhetstjänster och myndigheter började reagera – och varför frågan om moskéer och internationella nätverk i dag betraktas som en del av Sveriges säkerhetsmiljö.

Ola Källqvist är oberoende samhällsdebattör. ”När religion blev geopolitik i Sverige” är en serie i fem delar. Del 4 publiceras torsdagen den 26 mars.