När tjuren Ferdinand åkte på turné i tv-studiorna

Att leva i Sverige känns ibland som att delta i en teater i en alternativ verklighet. Här i Skåne, där jag sitter och skriver, är det närmre till Kaliningrad i Ryssland än vad det är till Stockholm. Det ryska angreppet mot Ukraina pågår med oförminskad styrka. I Iran drar regimen kanske sina sista suckar, och svarar på Israels och USA:s flyganfall genom att försöka sätta hela regionen i brand.

Krig och konflikt är närmare än vad vi tror.

Men här i Sverige är det viktigaste just nu att ett litet miniparti har en partiledare som har kramat företrädaren för ett annat parti, som minipartiet faktiskt samarbetat med i snart fyra år. 

Redaktionerna har tydligen gått upp i stabsläge på grund av denna oerhörda syn, en kram. Detta eftersom det större partiet för 37 år sedan hade en helt annan ledning som just då, 1988, flirtade med en högernationalistisk opinion.

Det partiet hade inte ens ett nazistiskt partiprogram vid tiden, utan ett som mer handlade om ekologi och att leva i takt med naturen (titta själva om ni inte tror mig). Rätt stor skillnad mot det Adolf Hitler knåpade ihop 1920, men det spelar ingen roll, eftersom partiet sedan dess pekats ut som nazister. 

Det är alltså en nazist – eller det bekvämare nyordet ”nyss-nazist” – som minipartiets ledare kramat. Stor skandal. 

I skrivande stund har det pågått i flera dagar, analysen huruvida denna kram var något vänskapligt, något hon brukar göra, eller om det var en strategi? Kanske var det till och med taktik? Ut med svaret nu, Simona Mohamsson! 

Vad var det för KRAM?

Men Simona ”Ferdinand” Mohamsson verkar ta det hela med ro. Hon plirar lite lugnt i skuggan av korkeken, ler och blickar ut från lockiga luggen, och svarar lojt: ”Hade du någon fråga också?”

X-tyckarna är arga, gänget kring Croneman och Sokolnicki är ännu argare, men argast av dem alla är programledarna på public service. De är så arga att Ferdinand tas från den ena tjurfäktningsarenan (tv-studion) efter det andra för att möta både picadorer, banderiljärer och den stolte matadoren himself: Kristofer Lundström. 

Du har ju skrivit den här tweeten! Du har ju sagt det här och det här? Du har ju lovat, LOVAT, och nu gör du precis TVÄRTOM! Vad har du att säga till dem som känner sig BESVIKNA? Va? VA? VAAA?

Är det ingen som i denna villervalla och knasboll-cirkus frågar sig varför så få intervjuer finns med de liberaler som är glada, nöjda och eller tycker detta beslut är det mest rimliga, givet vad som händer i världen?

Varför inte vända på det hela? Det här minipartiet är alltså ett parti som vill ta ansvar för Sverige, som tycker att landet förtjänar en regering som har majoritet i parlamentet och som kan regera. 

Ärligt talat, Sveriges redaktioner, ni kan bättre än detta.

Johan Romin