Vid det senaste mötet med Natos utrikesministrar i Bryssel saknades USA:s representant. Marc Rubio prioriterade bort alliansen och skickade en biträdande minister som ersättare. För egen del ägnade sig Rubio åt ”möten och briefingar” i Vita huset.

Något liknande har inte hänt sedan Bill Clintons utrikesminister Madeleine Albright skippade ett Natomöte 1999, den gången inte av ointresse utan för att försöka tvinga fram europeiskt stöd för ett serbiskt ett erkännande av Kosovo i Balkankonfliktens spår.

Att Trumpaministrationen aktivt väljer bort Nato signalerar något annat: att USA har intressen på andra håll i världen som man värderar högre; i Asien, Latinamerika, Mellanöstern. Ett utslag av det är att 800 amerikanska soldater dragits tillbaka från Rumänien. Fler kan följa. I övrigt visar USA Europa och Nato ett måttligt intresse.

USA:s ny nationella säkerhetsstrategi utstrålar också en genuin misstro mot allt vad Europa heter. Den makabra spådomen är att kontinenten är på väg att utraderas. Frågan ställs huruvida alla länder är att betrakta som pålitliga allierade, värda att försvara. 

USA har även skramlat med att Europa måste ta ett ökat ansvar för Natos operativa verksamhet om stödet ska bestå. En deadline sägs vara satt till 2027.

Zelenskyj för sin del vänder sig oavbrutet till Europa för att söka stöd, senast på måndagen i London vid samtal med Starmer, Macron och Merz. När Trump ändå lyssnar mer på Putin saknar det betydelse.

Natos roll är reducerad till att verka som upphandlingsorganisation för amerikanska vapenleveranser till Ukraina genom det som kallas PURL (Procurement Assistance for Ukraine). Ett knappt tjugotal Natoländer har anslutit sig, däribland Sverige.

För Trump är det ett utmärkt system. Den inhemska försvarsindustrin förser Nato med vapen som europeiska länder betalar för. USA tjänar pengar på Europas bekostnad. Ukraina kan hjälpligt hålla Ryssland stången på slagfältet.

Natochefen Mark Rutte rattar det hela på Trumps uppdrag. Och gör det gärna. Under Trumps första period var Rutte nederländsk premiärminister och då grundlades en god relation som består även under Trump 2.0.

När Trump tillträde som Natochef den 1 oktober 2024 vände han sig i uppskattande ordalag till den då ännu inte återvalde Trump. ”Tack vare president Trump har vi tryckt upp försvarsutgifterna i Nato. Vi ökade takten särskilt efter toppmötet 2018.”

När Trump en månad senare kunde utropa seger fanns Rutte i första ledet bland gratulanterna. ”President Trump stod för ett starkt ledarskap under sin första period”, skrev han i ett uttalande, ”Jag ser fram emot att arbeta med honom igen”.

Ett par veckor senare såg Rutte även till att vara först i raden att träffa Trump i Mar-a-Lago efter valtriumfen. Vid ett besök i det privata residenset togs han emot med öppna armar av den då tillträdande presidenten. Natos officiella bild från mötet bjöd på bländvita varggrin.

Väl tillbaka i Vita huset har Trump gång på gång markerat hur nöjd han är med Rutte som Natochef. Rutte å sin sida har Trump att tacka för att han sitter säkert på sin post i Bryssel. 

Utan att då ha en officiell ställning pekade Trump med hela handen på Rutte när den dåvarande presidenten Joe Biden ville värva över sin egen favoritkandidat Ursula von der Leyen från EU-kommissionen. Som tack för hjälpen lyder Rutte den amerikanske presidentens minsta vink.

När Marc Rubio uteblev från utrikesministermötet i förra veckan hördes inte ett pip från Natochefen. ”Jag accepterar fullständigt att han inte är här”, meddelade Rutte stoiskt.

Inget tyder på att något kommer att förändras under Trumps återstående tid vid makten. Nato fungerar redan som ett annex till Vita huset – och så kommer det att förbli.

Få 6 månaders obegränsad läsning – för bara 79kr

Månadens erbjudande

Obegränsad tillgång till allt innehåll på fokus.se och i appen
Nyhetsbrev varje vecka
Avsluta när du vill