Nya vindar på Västbanken
Att Hebron kan ingå ett fredsavtal med Israel visar att västvärlden och dess palestinaaktivism har fått det mesta om bakfoten.
Med tanke på det svala intresset för en palestinsk stat i Mellanöstern och föraktet för den palestinska administrationen (PA) var det väntat att ledaren för de största klanerna på Västbanken - Wadee al-Jabaari i Hebron - vill erkännas som en fristående entitet, och upprätta ett fredsavtal med Israel. Avtalet skulle dessutom innebära att Israel erkänns av al-Jabaari och hans allierade.
Al-Jabaari menar att Oslo-avtalet, och hela tanken på en palestinsk stat styrd av den Palestinska administrationen (PA), har varit en katastrof för palestinierna. Inget konstruktivt har kommit ur avtalet som i praktiken bara har fortsatt att göda ett genomkorrumperat styre. Han och hans klanledarkollegor vill bli av med Mahmud Abbas och PA.
Därför föreslår al-Jabaari att Hebron ses som ett fristående emirat och blir en del av de Abrahamavtal som tidigare har upprättat överenskommelser med andra arabiska stater i regionen. Det nya initiativet skulle sträcka sig till ytterligare flera stora städer på Västbanken och innebära helt nya villkor för relationen mellan israeler och palestinier.
Centrala Hebron är en stad med cirka 300 000 invånare och uppfattas som en av Västbankens kommersiella motorer. Men det är också en stad med omfattande politiska och religiösa spänningar. Mitt i staden ligger den så kallade Makpelagrottan, begravningsplats för bibelns alla patriarker och matriarker, vilket gör platsen helig för både judar och muslimer. Staden har också varit basen för några av de mest radikala och rasistiska judiska bosättargrupperna. I vad som skulle kunna kallas för Hebronregionen bor nästan en miljon människor och Al- Jabaari hävdar att hans ord är lag för drygt 700 000 av dem.
Men al-Jabaari vill ha resultat och en framtid. Han kräver exempelvis tusentals arbetstillstånd i Israel och vill att Israel hjälper till att bygga gemensamma industrizoner i området. Framför allt har han sträckt ut en hand i ett försök att uppnå en bättre framtid, vilket sätter press på alla som vill se en lösning på problemet.
Naturligtvis finns det, för båda sidor, rader av för- och nackdelar. Det israeliska säkerhetsetablissemanget är emot idén. Abbas säkerhetsstyrkor har trots allt varit till stor hjälp för Israel när det gäller bekämpningen av Hamas på Västbanken. Och ingen vill ha ett blodigt inbördeskrig mellan olika palestinska falanger. Al-Jabaari menar dock att det framför allt är hans män som är kärnan i PA:s säkerhetsstyrkor och att ett maktövertagande skulle gå smidigt, utan omfattande blodspillan.
Initiativet visar hur klanerna på Västbanken ser på Israel och framtiden. Det tydliggör också hur de upplever sig själva i förhållande till befolkningen i Gaza och det som händer där.
Inget kommer plötsligt att hända i morgon. Men initiativet är intressant och visar dels att det finns andra idéer än de välkända, dels att västvärlden och dess varierande nivå av palestinaaktivism i god ordning fått det mesta om bakfoten.
Med tanke på det svala intresset för en palestinsk stat i Mellanöstern och föraktet för den palestinska administrationen (PA) var det väntat att ledaren för de största klanerna på Västbanken – Wadee al-Jabaari i Hebron – vill erkännas som en fristående entitet, och upprätta ett fredsavtal med Israel. Avtalet skulle dessutom innebära att Israel erkänns av al-Jabaari och hans allierade.
Al-Jabaari menar att Oslo-avtalet, och hela tanken på en palestinsk stat styrd av den Palestinska administrationen (PA), har varit en katastrof för palestinierna. Inget konstruktivt har kommit ur avtalet som i praktiken bara har fortsatt att göda ett genomkorrumperat styre. Han och hans klanledarkollegor vill bli av med Mahmud Abbas och PA.
Därför föreslår al-Jabaari att Hebron ses som ett fristående emirat och blir en del av de Abrahamavtal som tidigare har upprättat överenskommelser med andra arabiska stater i regionen. Det nya initiativet skulle sträcka sig till ytterligare flera stora städer på Västbanken och innebära helt nya villkor för relationen mellan israeler och palestinier.
Centrala Hebron är en stad med cirka 300 000 invånare och uppfattas som en av Västbankens kommersiella motorer. Men det är också en stad med omfattande politiska och religiösa spänningar. Mitt i staden ligger den så kallade Makpelagrottan, begravningsplats för bibelns alla patriarker och matriarker, vilket gör platsen helig för både judar och muslimer. Staden har också varit basen för några av de mest radikala och rasistiska judiska bosättargrupperna. I vad som skulle kunna kallas för Hebronregionen bor nästan en miljon människor och Al- Jabaari hävdar att hans ord är lag för drygt 700 000 av dem.
Men al-Jabaari vill ha resultat och en framtid. Han kräver exempelvis tusentals arbetstillstånd i Israel och vill att Israel hjälper till att bygga gemensamma industrizoner i området. Framför allt har han sträckt ut en hand i ett försök att uppnå en bättre framtid, vilket sätter press på alla som vill se en lösning på problemet.
Naturligtvis finns det, för båda sidor, rader av för- och nackdelar. Det israeliska säkerhetsetablissemanget är emot idén. Abbas säkerhetsstyrkor har trots allt varit till stor hjälp för Israel när det gäller bekämpningen av Hamas på Västbanken. Och ingen vill ha ett blodigt inbördeskrig mellan olika palestinska falanger. Al-Jabaari menar dock att det framför allt är hans män som är kärnan i PA:s säkerhetsstyrkor och att ett maktövertagande skulle gå smidigt, utan omfattande blodspillan.
Initiativet visar hur klanerna på Västbanken ser på Israel och framtiden. Det tydliggör också hur de upplever sig själva i förhållande till befolkningen i Gaza och det som händer där.
Inget kommer plötsligt att hända i morgon. Men initiativet är intressant och visar dels att det finns andra idéer än de välkända, dels att västvärlden och dess varierande nivå av palestinaaktivism i god ordning fått det mesta om bakfoten.
