Oppositionens taktik – att inte bemöta Jimmie Åkesson
SD-ledaren vann en tyst seger i partiledardebatten.
Ibland kommer de stora skiftena tyst. Överraskningen vid dagens partiledardebatt var inte att Johan Pehrson fick en bok om aktier av Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar, som höll dagens varmaste tacktal till den avgående L-ledaren.
Utan att inte en enda av oppositionens partiledare lyfte invandrings- och integrationsfrågan i replikerna till Jimmie Åkesson, trots att hans anförande handlade enbart om detta.
För bara något år sedan hade det varit oppositionens främsta angreppspunkt. Så är det inte längre. S har ömsat skinn, MP har kommit fram till att klimatfrågan är en bättre unique selling point än migrationen. Fundamenten har helt enkelt försvunnit för det som danskarna har kallat för det svenska tillståndet, den politiska atmosfär där resonemang om migrationssvårigheter medförde sociala straff.
S- ledarens replik på Jimme Åkesson handlade om något helt annat - nämligen regeringens försämrade bostadsbidrag. V-ledaren kritiserade de höjda avgifterna för mediciner. MP-ledaren Daniel Helldén kritiserade regeringens klimatpolitik och C-ledarens stand in Rickard Nordin siktade in sig på företagarfrågor på landsbygden, toppat med repliken "Det relevanta är vad man vill, inte vem man gör det med".
Till Jimmie Åkesson. Som fick höra av de tidigare två C-ledarna att det viktigaste av allt är vem man gör det med.
Och eftersom Socialdemokraterna just har spikat en ny integrationspolitik baserad på upprustning och försörjningskrav i utsatta områden hade man väntat sig att Magdalena Andersson skulle bemöta Jimmie Åkessons beskrivning av "tvångsflyttandet". Men den kullen ville hon inte slåss på under morgonen.
Aldrig har man sett en valrörelsestrategi ta form så tydligt i en direktsändning.
I korthet: Socialdemokraterna tänker vinna valet nästa år med plånboksfrågorna, och vänster-högerskalan ska återkomma som den enda riktigt betydelsefulla värderingsaxeln i svensk politik. Eftersom högern "äger" sakfrågorna om invandring och kriminalitet ska debatten dras över till vänsterns hemmaplan om ekonomiska skyddsnät.
Det verkar ju häpnadsväckande enkelt. Man låter helt enkelt bli att svara Jimmie Åkesson, övertar kärnan i hans politik och säger att man egentligen har haft den politiken hela tiden, eller åtminstone sedan 2015.
Tystnaden gestaltar ett mentalt skifte som har nått långt in i de röd-gröna leden. Undertexten ungefär såhär: Ja, invandringen var väl för stor för integrationsförmågan, då. Nu går vi vidare. Nu ska det handla om välfärden och trängda hushåll, som val alltid handlar om i Sverige.
Är Jimmie Åkessons historiska roll i svensk politik därmed överspelad? På den punkten överlägger juryn fortfarande.
Ibland kommer de stora skiftena tyst. Överraskningen vid dagens partiledardebatt var inte att Johan Pehrson fick en bok om aktier av Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar, som höll dagens varmaste tacktal till den avgående L-ledaren.
Utan att inte en enda av oppositionens partiledare lyfte invandrings- och integrationsfrågan i replikerna till Jimmie Åkesson, trots att hans anförande handlade enbart om detta.
För bara något år sedan hade det varit oppositionens främsta angreppspunkt. Så är det inte längre. S har ömsat skinn, MP har kommit fram till att klimatfrågan är en bättre unique selling point än migrationen. Fundamenten har helt enkelt försvunnit för det som danskarna har kallat för det svenska tillståndet, den politiska atmosfär där resonemang om migrationssvårigheter medförde sociala straff.
S- ledarens replik på Jimme Åkesson handlade om något helt annat – nämligen regeringens försämrade bostadsbidrag. V-ledaren kritiserade de höjda avgifterna för mediciner. MP-ledaren Daniel Helldén kritiserade regeringens klimatpolitik och C-ledarens stand in Rickard Nordin siktade in sig på företagarfrågor på landsbygden, toppat med repliken ”Det relevanta är vad man vill, inte vem man gör det med”.
Till Jimmie Åkesson. Som fick höra av de tidigare två C-ledarna att det viktigaste av allt är vem man gör det med.
Och eftersom Socialdemokraterna just har spikat en ny integrationspolitik baserad på upprustning och försörjningskrav i utsatta områden hade man väntat sig att Magdalena Andersson skulle bemöta Jimmie Åkessons beskrivning av ”tvångsflyttandet”. Men den kullen ville hon inte slåss på under morgonen.
Aldrig har man sett en valrörelsestrategi ta form så tydligt i en direktsändning.
I korthet: Socialdemokraterna tänker vinna valet nästa år med plånboksfrågorna, och vänster-högerskalan ska återkomma som den enda riktigt betydelsefulla värderingsaxeln i svensk politik. Eftersom högern ”äger” sakfrågorna om invandring och kriminalitet ska debatten dras över till vänsterns hemmaplan om ekonomiska skyddsnät.
Det verkar ju häpnadsväckande enkelt. Man låter helt enkelt bli att svara Jimmie Åkesson, övertar kärnan i hans politik och säger att man egentligen har haft den politiken hela tiden, eller åtminstone sedan 2015.
Tystnaden gestaltar ett mentalt skifte som har nått långt in i de röd-gröna leden. Undertexten ungefär såhär: Ja, invandringen var väl för stor för integrationsförmågan, då. Nu går vi vidare. Nu ska det handla om välfärden och trängda hushåll, som val alltid handlar om i Sverige.
Är Jimmie Åkessons historiska roll i svensk politik därmed överspelad? På den punkten överlägger juryn fortfarande.
