Piruetter, vikingaromantik och en historisk partiledardebatt

Talmannen inledde tillställningen och proklamerade lika högtidligt som en ärkebiskop att detta minsann var första gången som en partiledardebatt i riksdagen hölls på kvällstid. Pang, bom, talmansklubban i bordet. Nu kunde den historiska kvällen börja.

Mest historiskt kändes det att SD-ledaren Jimmie Åkesson blev behandlad precis på samma sätt som vilken annan vanlig högerpartiledare som helst. Borta var Märta Stenevis darrande röst och arga skampåle-retorik. Även talet om ”blåbrun”, ”nyss-nazist” ”högerextrem” och ”hot mot demokratin”. Här fick i stället Åkesson frågor om skattesatser och uranbrytning. Inte ens Åkessons trevande inledning med lite vikingaromantik – något om att Grönland och Nordamerika minsann upptäcktes av nordbor – ledde till mer än en lam axelryckning.

Kvällen präglades i stället av piruetter. Ebba Busch sågs både dansa och debattera – samtidigt – till en mobiltelefon som någon glömt sätta på ljudlöst, medan de andra partiledarna dansade runt den ena heta potatisen efter den andra. De ville nämligen undvika att prata om vissa aspekter av den egna politiken. Det som inte går ihop.

Magdalena Andersson anklagade regeringen att inte vilja ta bort karensavdraget och att företagskonkurserna ökar, varför hon inte tog bort karensavdraget när hon själv var statsminister framgick inte. Att konkurser har med höga elpriser, skatter och inflation att göra, något som hon själv i högsta grad bidragit till, glömdes även det bort i bara farten. I stället passade hon på att sopa till Kvartal, något som i andra sammanhang brukar kallas ”hot mot fri journalistik”.

Kristersson la fram en nyhet om straff för våldtäktsmän efter händelserna i Boden och Rönninge, men han undvek effektiv det stora skottet i Tidö-foten, nämligen könsbyteslagen, och att den kan hjälpa nämnda våldtäktsmän att undgå lagen. Det ska ju utredas. Inte heller kom frågan upp varför Tidöpartierna backar i opinionen trots att antal skjutningar, och inflationen sjunker. Kanske förståeligt. En till utredning, kanske?

Amanda Lind anklagade regeringen att elektrifieringen stannat av, men hur en elektrifiering ska kunna växa med nedlagd kärnkraft och de jojo-priser på el, som är ett resultat av hennes partis energipolitik, fick inte plats i de högstämda talen.

Simona Mohamsson försökte med stor energi, precis som vanligt, att vara både vänster och höger samtidigt. Hon var nämligen både liberal patriot – vad nu det är – och så enormt emot vinster i skolan att hon till och med lovade att regeringen kommer att införa en vinstbegränsning. Undrar vad Kristersson tyckte om det beskedet. Är M, KD och SD med på det?

Mångas ögon riktades mot den nya partiledaren Elisabeth Thand Ringqvist, som inledningsvis läste några talepunkter innantill från en padda, som handlade om några pliktskyldiga glesbygdsfrågor. Men så helt plötsligt glimrade det till i ögonen på nya Centerledaren. Nu fick hon äntligen debattera företagens villkor och att höga skatter leder till färre företag och jobb. Men då var meningsmotståndaren Magdalena Andersson, det vill säga Thand Ringqvists egen statsministerkandidat. 

Och Nooshi Dadgostar – som Thand Ringqvist egentligen inte vill ha med att göra – betedde sig som att hon redan satt i regeringen och drev på för miljardärskatter. Hur C-ledaren med sin riskkapitalistbakgrund ska kunna förhandla med vänsterpopulister om en sådan skatt, med karens-Magda som statsminister, är en gåta.

Över tre timmare senare, när talmansklubban återigen slogs i bordet, var det hela slut. Frågan är om man blev så mycket klokare. Pang, bom. Klart slut med den historiska kvällen.