Polismyndigheten skapar egna brott
Polismyndigheten har skapat ett brott utan stöd i lag. Det handlar inte om vapendelar utan om förtroendet för rättsordningen och rättsstaten.
Polismyndigheten har skapat ett brott utan stöd i lag. Det handlar inte om vapendelar utan om förtroendet för rättsordningen och rättsstaten.
Bland Polismyndighetens uppdrag ligger att förebygga och förhindra brott. Nu har Polismyndigheten i stället, och det utan stöd i lag, skapat ett brott. De som görs till brottslingar är bland Sveriges mest laglydiga personer; de svenska jägarna och sportskyttarna.
Häromdagen meddelade nämligen Polismyndigheten vissa vapenhandlare att myndigheten nu gör en ny bedömning av vilka vapendelar som kräver tillstånd. Det gäller så kallade lower receivers, den nedre delen av vissa gevär som inte i sig innehåller slutstycke eller pipa (som är tillståndspliktiga). Lower receivers har under lång tid behandlats som licensfria. Nu anses de plötsligt omfattas av tillståndsplikt. Det innebär att tusentals personer riskerar att göra sig skyldiga till vapenbrott.
Grunden för bedömningen är anmärkningsvärd. Det har nämligen inte skett någon ändring i vare sig lag, förordning eller föreskrift. I stället hänvisar myndigheten till resonemang i en statlig utredning från 2022 (SOU 2022:62 EU:s vapendirektiv – genomförande av 2017 års ändringsdirektiv på miniminivå, s. 125 f.). Den nya bedömningen kommunicerades i ett tvåsidigt informationsutskick, utan datum och utan underskrift.
I en rättsstat är det inte utredningar som skapar nya rättsregler. Det gör lagstiftaren. Legalitetsprincipen innebär att offentliga ingrepp mot enskilda måste ha stöd i lag. Det gäller i synnerhet på områden där överträdelser kan leda till straffansvar. Förutsebarhet är av centralt värde i en rättsstat. Medborgaren måste veta vilka handlingar som är tillåtna och vilka som är förbjudna. Därför finns det också ett straffrättsligt retroaktivitetsförbud i både regeringsformen och i brottsbalken.
En myndighet får naturligtvis tolka lagen. Men detta är något annat än en tolkning. När Polismyndigheten på egen hand omdefinierar vad som omfattas av tillståndsplikt uppstår ett allvarligt rättssäkerhetsproblem. Ett föremål som häromdagen var lagligt för vem som helst att inneha är nu, enligt Polismyndighetens synsätt, straffsanktionerat att inneha. Någon tydlig information till allmänheten har heller inte föregått beslutet. Snarare tvärtom. Vapenhandlare och enskilda vapenägare har tidigare fått bekräftat av Polismyndigheten att det inte krävs tillstånd för lower receivers. Inte heller tycks några övergångsregler ha övervägts.
Riksdagen behandlar just nu ett lagförslag där liknande frågor föreslås regleras i lag. Det illustrerar en enkel men viktig poäng: om reglerna ska ändras ska det ske genom lagstiftning, inte genom myndigheters omtolkningar.
Den här frågan är större än vapendelar. Det handlar om förtroendet för rättsordningen och rättsstaten. Den myndighet som ska förebygga brott kan inte tillåtas att retroaktivt göra laglydiga medborgare till brottslingar. Då går i slutändan ingen säker.
Sebastian Scheiman är advokat