Praxis tränger undan grundlagsfäst egendomsskydd hos Mark- och miljööverdomstolen  

Rättssäkerheten vid makt- och myndighetsutövning i Sverige gentemot enskild anses bygga på transparens och möjlighet till kontroll av myndighets- och domstolsbeslut. Om dessa principer urholkas, riskerar även tilliten till rättsstaten att gå förlorad. Detta händer nu i Mark- och miljööverdomstolen (MÖD). 

Att MÖD helt på eget bevåg har valt att pausa det lagstadgade kravet på att motivera sina beslut är inget mindre än en pågående rättsskandal. Bakom denna praxis döljer sig något som vid en första anblick kan te sig försynt – en klagande part som inte beviljas prövningstillstånd hos MÖD. 

Möjliggörs med en tidigare Justitiekanslers goda minne
Klagande får ett brev från MÖD som domstolen väljer att hålla generellt författad, om att domstolen inte meddelat prövningstillstånd i målet.

Av brevet framgår inga lagrumshänvisningar, och skälen för domstolens avgörande saknas. Men detta domstolsförfarande handlar dock om MÖD:s likgiltighet gällande frågan om ett lagstadgat motiveringskrav, som i realiteten på ett adekvat sätt handlar om själva kärnan i medborgarnas egendomsskydd, som är grundlagsfäst. 

Högsta ansvariga hos MÖD (däribland domstolspresidenten, den förre detta Justitiekanslern) har tillfrågats om en kommentar och även fått möjlighet att ge en intervju avseende förekommande praxis. Ansvariga har avböjt att återkomma. Dock avslöjar ett svar enligt nedan, domstolens likgiltighet inför lag.      

Oproportionerlig kommunal makt – undanröjer egendomsskyddet
Kommunernas byggnadsnämnder utövar i dag ett omfattande myndighetsansvar gentemot enskild, både gällande bygglov och tillhörande tillsyner. När dessa kommunala beslut brister ur ett rättssäkerhetshänseende, borde länsstyrelser och mark- och miljödomstolarna vara de sista garanterna för kontroll och ändring av felaktiga beslut. Men då instanser tröttnar, och besluten från MÖD inte längre motiveras, inga föredragningspromemorior sparas och ingen beslutsfattare i efterhand vill svara på hur domstolarna har resonerat i mål, försvinner möjligheten att förstå hur rättstillämpningen faktiskt har skett.

Rättsstridigt tvång vid myndighetsutövning
Ett tydligt exempel på sådana förfaranden är Vellinge kommun i Skåne, där kommunen togs till dom av fastighetsägare med ideell hjälp, varpå fastighetsägare då fick rätt. Kommunen fälldes i det fallet för utövande av rättsstridigt tvång i samband med bygglovsansökningar.

Ett trettiotal familjer hade drabbats av kommunens utpressning att avstå mark till kommunen i utbyte mot bygglov, och där fastighetsägare dessutom hade pressats till att betala samtliga lantmäteriförrättningskostnader. 

Exemplet med Vellinge kommun visar vad som kan ske när kommunala myndigheter agerar utan tillräcklig kontroll från rättskipande överinstanser, samt då överinstanserna inte längre tillhandahåller fungerande kontrollmekanismer.

Lagstiftaren kräver beslutsmotivering – men Mark- och miljööverdomstolen avstår
Enligt 28–29 §§ i lagen (1996:242) om domstolsärenden krävs det att MÖD:s beslut motiveras – vilket särskilt gäller när domstolens beslut går emot en klagande part.

Lagstiftaren har därmed tydligt fastslagit att rättssäkerheten kräver en redovisning av skälen bakom MÖD:s avgörande. Trots detta har MÖD etablerat en praxis som går i motsatt riktning.

Trots att det i lag inte heller finns någon undantagsbestämmelse från motiveringskravet, avseende mål där prövningstillstånd inte meddelas, utelämnar MÖD beslutsmotiveringar, trots beslut som går emot klagande, vilket strider mot lag. 

Domstolens utvecklade praxis föranleder således att fastighetsägare inte tillåts ta del av varför denne måste avstå sin egendom. Detta trots grundlagsskyddet som stadgas i 2 kap. 15 § regeringsformen (1974:152) – eller varför felaktigheter i tidigare instanser inte beaktats av MÖD, till exempel frågan om en kravenlig antikvarisk utredning, när det gäller beviljande av rivningslov av kulturhistoriska byggnader. 

När MÖD dessutom stänger ventilen till Högsta domstolen, har domstolen undanröjt kontrollmöjligheterna till rättsskipningen fullständigt, och ingen kan någonsin granska hur MÖD kommit till aktuellt slut.

Rättsstatens tysta reträtt
Det förekommande hos MÖD är inte en marginell fråga. Avsaknaden av beslutsmotiveringarna i MÖD innebär att felaktiga kommunala beslut kan stå sig hela vägen genom samtliga prövningsinstanser. I praktiken innebär det att fastighetsägare kan förlora sin egendom utan att någonsin få veta varför, eller att kulturhistoriska byggnader tillåts rivas utan att kravenliga underlag fanns med i en kommuns rivningslov. 

Svaret styrker domstolens likgiltighet till lagstadgat motiveringskrav
En beslutsfattare hos MÖD har i korrespondens hänvisat till att ”praxis utbildats” som innebär att mer utförliga motiveringar inte lämnas. Men en praxis som strider mot lagens uttryckliga krav får inte stå över lag vid rättstillämpning.

Praxis innebär i detta fall att rättstillämpningen har ersatts av administrativ bekvämlighet, och att förekomsten av godtycklighet och subjektivitet vid rättsskipningen inte heller kan uteslutas motsatsvis.

Lagen gäller inte längre domstolen – enligt domstolen
Egendomsskyddet ska inte vara förhandlingsbart. MÖD:s praxis innebär trots det att egendomsskyddet urholkas. Därför är det hög tid att lagstiftare, riksdag eller regering granskar dessa rättsstridiga tillämpningar som tillkommit i olaga ordning. 

Rättssäkerheten vilar inte på tystnad, och får aldrig pausas av praxis.

Deniz Eryilmaz är juridik- och rättsskribent