Redar förklarade men ingen blev klokare
Det hela är ett virrvarr av obegripliga meningar. Lawen Redar vill något – oklart är vad. Först när Åkesson kommer på tal glimrar det till.
När Lawen Redar medverkar i tv framstår hon som någon sorts modern Gunnar Sträng, med pondus och ”stöddighet”. En som har koll och som kan prata om hängslen och livrem. Visa vart skåpet ska stå. Men när Sträng varnade för att ”köpa grisen i säcken” verkar det vara exakt det Lawen Redar vill att väljarna ska göra.
För vad är det egentligen Redar vill göra? Det är högst oklart.
SVT:s 30 minuter blir en tillställning där ord staplas på ord. Allt låter självsäkert, men när halvtimmen gått är man lika förvirrad som innan. Hur ska Socialdemokraterna åstadkomma det här med socioekonomisk blandning, det som de borgerliga kallar ”tvångsblandning”. Tittarna blev inte så mycket klokare.
En sammanfattning av Lawen Redars ord:
Det ska byggas blandat. Men det byggs redan blandat. De med försörjningsstöd, de ska bo kvar i de utsatta områdena. Men de som inte bor i utsatta områden, de ska också bo kvar.
Solklart, eller hur?
Alla ska bo kvar, men det måste blandas, för vi kan inte ha utsatta områden. Den här regeringen som är nu har gett upp och det ”byggs ingenting”. Men – undrar kanske vän av ordning – det byggdes ju blandat redan nu.
Det hela är ett virrvarr av obegripliga meningar. Hon vill något – oklart är vad. Men när Jimmie Åkesson kommer på tal, då glimrar det till i Lawen Redars ögon. Hurra! Äntligen favoritämnet ”Jimmie Åkesson är ond”.
En sak som Lawen Redar säger är dock rätt: Det byggs redan blandat. Faktum är att det byggts blandat i Sverige i över 60 år.
Se på min hemkommun Tyresö.
De senaste dagarna har jag ägnat åt promenader i det nykrönta utsatta området Granängsringen i Tyresö. Min mamma bor nämligen 150 meter ifrån, i en bostadsrätt. Alldeles i närheten ligger radhusområdet Krusboda – där jag växte upp – och lika långt bort åt andra hållet börjar villaområdet Trollbäcken. Däremellan finns massor av olika radhus, trevåningshus, hyresrätter, bostadsrätter, egna hem – i alla väderstreck.
Granängsringen ligger så blandat man kan komma, om man nu inte vill bygga på parkeringen precis utanför, vill säga. Så här har det varit ända sedan 60- och 70-talet när allt det här var nytt.
Mina första år tillbringade jag i ett annat problemfyllt betongområde i närheten, som heter Sikvägen. Redan på slutet av 60-talet drogs dessa områden med extrema utmaningar. Jag minns alkisar och bråkiga barn, mobbning i skolan och att man gick omkring och var rädd mest hela dagarna, ända tills familjen äntligen fick flytta till radhus. I tonåringen delade jag ut tidningar i Granängsringen. Jag sprang i trapporna med ljudet av skällande schäferhundar efter mig och området var vida känt för att vara farligt.
Men blandat var det.
Det som till slut gjorde att Sikvägen slapp ifrån stämpeln som ett farligt problemområde var att lägenheterna gjordes om till bostadsrätter. I dag är betongområdet, där jag som sexåring gick omkring och var rädd, ett ganska lugnt område. Tack vare det skiftet. Är avskaffandet av hyresrätten medicinen framåt?
Ja, tittarna blev i alla fall inte så mycket klokare av Lawen Redars tv-framträdande.
I framtiden är det kanske hon som liksom Kjell Olof Feldt plitar ned: ”Tvångsblandning är ett jävla skit, men nu har vi baxat det ända hit”
I september 2026 bestämmer väljarna.
