Sekteristisk rättning i vänsterleden

Inom svensk vänster har Palestinafrågan verkligen tagit skruv. Athena Farrokhzad och Shora Esmailian har, var och en, nyligen hoppat av samtal kring ämnet. Under rubriken Renhetsväntern ryggdunkar sig till döds skriver Flammans chefredaktör Leonidas Aretakis att vänstern håller på att klyva sig själv i allt mindre delar på grund av en ”aggressiv renlärlighet”. För att förstå vad som händer kan man observera ett drama som nyligen utspelats mellan två andra parter som tycker att Israel bör upplösas. 

Rollerna i dramat är på ena sidan Peter Beinart och på den andra organisationen BDS. Även Tel Avivs universitet är med, men mest som en tredje part i ett svartsjukedrama.

Beinart är jude, vilket jag tycker är helt oviktigt, men jag nämner det för att han tycker att det är jätteviktigt. Det är nämligen en av huvudingredienserna i hans karriär. Han har skrivit boken Att vara jude efter Gazas förstörelse (Faethon, 2025). I den har han genom halvsanningar och svepande anklagelser gjort sig till kombinationen av globalt moraliskt föredöme och en central röst för att Israel ska bojkottas och avvecklas till förmån för en stat mellan Jordanfloden och Medelhavet, där judar och araber lever tillsammans. Alltså en återgång till när den arabiska majoriteten i området kunde behandla den judiska minoriteten som det passade och slutligen kasta ut så gott som alla judar.

BDS står för bojkott, deinvestering och sanktioner. I princip handlar det om att kräva av alla att bryta all form av kontakt med Israel tills Israel avvecklats från sin nuvarande form till något som BDS anser är rättvist. Någon större fantasi behövs inte för att förstå vad det skulle innebära. Norman Finkelstein, en av Israels största kritiker, har i en längre intervju från 2012 kallat rörelsen för en ”feg sekt”.

Beinart deklarerade 25 november på X att han skulle föreläsa för israeliska studenter vid Tel Avivs universitet om att Israel inte bör existera. Där utryckte han sin förhoppning att studenterna helt enkelt skulle övertygas om hans moraliska budskap och tycka att det är en bra idé att upplösa landet och lämna nycklarna till honom och BDS. Israeliska universitet skiljer sig markant från hur Beinart och BDS ser på israeliska universitet, så Beinart välkomnades och höll sin föreläsning.

BDS blev rosenrasande och tyckte att Beinart var en förrädare. Att han hade brutit mot rörelsens tydliga direktiv om att inte ha någon kontakt med israeliska universitet, ansågs bevisa att han inte var att lita på. Beinart hade bidragit till att trycket mot Israel lättade och med det skadat rörelsens arbete för palestinsk rättvisa.

Beinart blev så bedrövad att han den 26 november på X bad offentligt om ursäkt. Ni vet, som under Maos kulturrevolution då intellektuella offentligt skulle förnedras och be om ursäkt. Han förklarade att han skäms för att ”hans vilja till samtal överskuggade hans solidaritet med palestinierna”. Dessutom bedyrade han att han också skäms för sitt dåliga omdöme att inte fråga palestinier och BDS om vem han får prata med, innan han fattar beslut. 

Resten är som man säger historia. Det finns ingen anledning att varken förvånas över BDS kampglöd eller Beinarts krumbukter för att hålla näsan över vattenytan.

Däremot visar händelsen det mesta vi behöver veta om parterna i vänsterns Palestinaaktivism – både här och där. 

Eli Göndör är fil dr i islamologi och verksam vid Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet.