Smutsigt spel bakom Säpos gripanden?
Nya uppgifter om spionaffären på UD reser frågor om Säpo, skriver Jonas Gummesson.
Ekots uppgifter på tisdagen om en koppling mellan den turbulenta svenska Natoprocessen och gripandet av en toppdiplomat på UD samt en representant för det kurdiska självstyret i Syrien reser frågor om vems ärenden Säpo egentligen går.
Det är ingen hemlighet att det sedan länge finns ett väl upparbetat samarbete mellan Säpo och den turkiska säkerhetstjänsten MIT. Intresset har framför allt riktats mot turkiska grupperingar i Sverige, inklusive terrorstämplade PKK och den syriska avläggaren YPG.
Av det skälet var det naturligt för regeringen att Säpo fanns representerat på högsta nivå när förhandlingarna om det svenska Natomedlemskapet inleddes. Vid ett möte i Ankara i juni 2022 ingick biträdande Säpochefen Magnus Krumlinde i den svenska delegationen. På andra sidan bordet satt bl a Erdogans särskilde rådgivare Ibrahim Kalin, senare chef för MIT.
Några månader efter Ankaramötet, i oktober 2022, ska den påstådda brottsligheten ha inletts. Den som i oktober 2024 fick Säpo att börja utreda diplomaten och Shiyar Ali, företrädare för YPG:s politiska gren PYD i Sverige. Brottsmisstanken gällde grov obehörig befattning med hemlig uppgift.
Ytterligare 7 månader senare, den 11 maj i år, greps plötsligt både diplomaten och Shiyar Ali vid en samordnad razzia. De anhölls på den lägre graden skälig misstanke och släpptes efter ett par dagar. Båda förnekar brott, men är fortsatt misstänkta.
Bara fem dagar senare, den 16 maj, släpptes den i Turkiet fängslade journalisten Joakim Medin. Han var dömd till villkorlig dom för att ha skymfat Erdogan och är fortfarande anklagad för medlemskap i en terroristorganisation, PKK, och för att ha spridit terrorpropaganda för PKK:s räkning. Efter 51 dagar i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse satt han ändå, simsalabim, utan någon närmare förklaring, på ett plan till Sverige.
Regeringen har förnekat att svenska eftergifter och byteshandel ägde rum för att få Medin fri. Den ansvarige åklagaren Mats Ljungkvist har i sin tur kallat medieuppgifterna om ett samband mellan Medins frigivning och tillslaget mot diplomaten och Shiyar Ali för en ”påverkansoperation”, oklart dock av vem det skulle ha begåtts och varför.
Diplomatens advokat Tomas Olsson är förvånad över att åklagaren är så kategorisk: ”I min värld kan man inte vara så säker.”
Ett faktum är att varken regeringen eller åklagaren har en aning om vad Säpo sysslar i det dagliga operativa arbetet, vem som pratar med vem om vad på lägre nivåer och vad informationsutbytet med andra säkerhetstjänster innehåller. Tjänster och gentjänster är en del av den hemliga världen. Regelverket är utformat för att förhindra insyn ”som kan äventyra myndighetens samarbete med någon annan underrättelse- eller säkerhetstjänst.”
I dag rapporterar Ekot alltså att det förekommer mejl om Turkiet och Natoförhandlingarna från den tidigare Turkietambassadören Michael Sahlin i spionutredningen. Innehållet ska ha skickats vidare från diplomaten till Shiyar Ali. Det tillför en ny dimension.
Sahlin dementerar att det rör sig om sekretessbelagd information. Innehåll, avsändare och mottagare kan ändå ha intresserat despoten Erdogan så till den grad att han ville se gripanden, särskilt när uppgifterna hamnade i händerna på kurdiska intressen.
Vill det sig illa är det ett smutsigt spel som pågår, där Säpo med en aningslös åklagares bistånd bedriver en utsiktslös förundersökning vidare in absurdum för att man vill dölja vad det hela egentligen rör sig om.
Jonas Gummesson är politisk journalist, särskilt inriktad på försvars- och säkerhetspolitik.
Ekots uppgifter på tisdagen om en koppling mellan den turbulenta svenska Natoprocessen och gripandet av en toppdiplomat på UD samt en representant för det kurdiska självstyret i Syrien reser frågor om vems ärenden Säpo egentligen går.
Det är ingen hemlighet att det sedan länge finns ett väl upparbetat samarbete mellan Säpo och den turkiska säkerhetstjänsten MIT. Intresset har framför allt riktats mot turkiska grupperingar i Sverige, inklusive terrorstämplade PKK och den syriska avläggaren YPG.
Av det skälet var det naturligt för regeringen att Säpo fanns representerat på högsta nivå när förhandlingarna om det svenska Natomedlemskapet inleddes. Vid ett möte i Ankara i juni 2022 ingick biträdande Säpochefen Magnus Krumlinde i den svenska delegationen. På andra sidan bordet satt bl a Erdogans särskilde rådgivare Ibrahim Kalin, senare chef för MIT.
Några månader efter Ankaramötet, i oktober 2022, ska den påstådda brottsligheten ha inletts. Den som i oktober 2024 fick Säpo att börja utreda diplomaten och Shiyar Ali, företrädare för YPG:s politiska gren PYD i Sverige. Brottsmisstanken gällde grov obehörig befattning med hemlig uppgift.
Ytterligare 7 månader senare, den 11 maj i år, greps plötsligt både diplomaten och Shiyar Ali vid en samordnad razzia. De anhölls på den lägre graden skälig misstanke och släpptes efter ett par dagar. Båda förnekar brott, men är fortsatt misstänkta.
Bara fem dagar senare, den 16 maj, släpptes den i Turkiet fängslade journalisten Joakim Medin. Han var dömd till villkorlig dom för att ha skymfat Erdogan och är fortfarande anklagad för medlemskap i en terroristorganisation, PKK, och för att ha spridit terrorpropaganda för PKK:s räkning. Efter 51 dagar i ett turkiskt högsäkerhetsfängelse satt han ändå, simsalabim, utan någon närmare förklaring, på ett plan till Sverige.
Regeringen har förnekat att svenska eftergifter och byteshandel ägde rum för att få Medin fri. Den ansvarige åklagaren Mats Ljungkvist har i sin tur kallat medieuppgifterna om ett samband mellan Medins frigivning och tillslaget mot diplomaten och Shiyar Ali för en ”påverkansoperation”, oklart dock av vem det skulle ha begåtts och varför.
Diplomatens advokat Tomas Olsson är förvånad över att åklagaren är så kategorisk: ”I min värld kan man inte vara så säker.”
Ett faktum är att varken regeringen eller åklagaren har en aning om vad Säpo sysslar i det dagliga operativa arbetet, vem som pratar med vem om vad på lägre nivåer och vad informationsutbytet med andra säkerhetstjänster innehåller. Tjänster och gentjänster är en del av den hemliga världen. Regelverket är utformat för att förhindra insyn ”som kan äventyra myndighetens samarbete med någon annan underrättelse- eller säkerhetstjänst.”
I dag rapporterar Ekot alltså att det förekommer mejl om Turkiet och Natoförhandlingarna från den tidigare Turkietambassadören Michael Sahlin i spionutredningen. Innehållet ska ha skickats vidare från diplomaten till Shiyar Ali. Det tillför en ny dimension.
Sahlin dementerar att det rör sig om sekretessbelagd information. Innehåll, avsändare och mottagare kan ändå ha intresserat despoten Erdogan så till den grad att han ville se gripanden, särskilt när uppgifterna hamnade i händerna på kurdiska intressen.
Vill det sig illa är det ett smutsigt spel som pågår, där Säpo med en aningslös åklagares bistånd bedriver en utsiktslös förundersökning vidare in absurdum för att man vill dölja vad det hela egentligen rör sig om.
Jonas Gummesson är politisk journalist, särskilt inriktad på försvars- och säkerhetspolitik.
