Snacka om rödgrön splittring – är Centern på väg ”hem”?
Under partiledardebatten i SVT Agenda debuterade Anna-Karin Hatt som ny Centerledare och drabbade genast samman med Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar.
Toppbild: TT
Ingen gjorde bort sig.
Det blev ett av intrycken i gårdagens partiledardebatt i SVT Agenda, och omdömet gäller även debutanterna Fredrik Malm, L, och Centerns nyvalda Anna-Karin Hatt...
För den förre - ordförande i riksdagens utbildningsutskott - var det nog en engångsinsats, han tros ju inte bli Johan Pehrsons efterträdare. Även om han verkade lite småintresserad av uppdraget i en kort intervju före debatten.
För ett väl sammansvetsat Tidögäng handlade det om att framstå som “de vuxna i rummet”. Om det stora opinionsunderläget gentememot oppositionen ska kunna hämtas in, gäller det att få de rödgröna att verka naiva inför samhällshoten.
I segmentet om brottsbekämpning påstod Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson, en aning orättvist, att Socialdemokraterna inte visat någon genuin vilja att införa de hårdare tag som nu väljarna kräver för att stävja bombningar och skjutningar.
I stället suggererades bilden fram, att de i gammal god vänsterordning bara var intresserade av att socialpolitiskt förebygga brott, inklusive nya förslag om kommunala sommarjobb och gratisluncher till fattiga familjers barn. Inte om att med kriminalpolitiskt allvar söka upp, straffa och långvarigt låsa in skurkarna.
Fredrik Malm gjorde, i samband med diskussionen om fotboja på asociala 15-åringar, det korrekta påpekandet att det i dagens brottsverklighet föreslås och genomförs åtgärder som för bara ett decennium sedan vore otänkbara med sin repressiva kraft.
En utvecklingstendens bekräftad av att Nooshi Dadgostar sa att “ingenting är heligt” i brottsbekämpningen, det vill säga att vi inte får vara för ömhudat fina i kanten. Hon fick också Ebba Busch att tända till genom att anklaga regeringen för att bara hålla presskonferenser i frågan, i stället för att lösa den. Det var raljant och orättvist, tyckte Busch.
Också klimatet försökte Tidöpolitikerna göra till ett område där de rödgröna inte förmår se till medborgarnas bästa. Med höga drivmedelspriser knäcker de fattigt folk i gledsbygden, de verkar ointresserade av kärnkraft, lägger för mycket krut på inhemsk symbolpolitik och leker med skattebetalarnas pengar i fiaskoprojekt som Northvolt.
Medan en mer realistisk klimatpolitik borde vridas mer i riktningen europeiskt samarbete, förhandlingar med de stora utsläpparna som Kina och Indien, bejakande av teknikutveckling, och mindre klåfingrig politikerstyrning.
Jimmie Åkesson beskrev också en motsättning mellan den snabba utbyggnad av försvarsindustrin som nu ska ske, och ett krampaktigt fasthållande vid diverse tidtabeller för utsläppsmål.
För övrigt kan nämnas en liten Tidö-godbit. Det var när Hatt och Dadgostar drabbade samman om vinster i skolan, i en av de korta tvåpartsdueller som tryfferade sändningen. Där kan man verkligen snacka rödgrön splittring. För jämfört med sin företrädare Muharrem Demirok verkar Hatt ligga klart längre högerut.
När Kristersson vänligt välkomnade in Hatt i partiledargänget och sträckte ut en samarbetshand, blev det därför en påminnelse om att Centerns nuvarande tillhörighet bland de rödgröna långt ifrån är någon självklarhet.
***
Ingen gjorde bort sig.
Det blev ett av intrycken i gårdagens partiledardebatt i SVT Agenda, och omdömet gäller även debutanterna Fredrik Malm, L, och Centerns nyvalda Anna-Karin Hatt…
För den förre – ordförande i riksdagens utbildningsutskott – var det nog en engångsinsats, han tros ju inte bli Johan Pehrsons efterträdare. Även om han verkade lite småintresserad av uppdraget i en kort intervju före debatten.
För ett väl sammansvetsat Tidögäng handlade det om att framstå som “de vuxna i rummet”. Om det stora opinionsunderläget gentememot oppositionen ska kunna hämtas in, gäller det att få de rödgröna att verka naiva inför samhällshoten.
I segmentet om brottsbekämpning påstod Jimmie Åkesson och Ulf Kristersson, en aning orättvist, att Socialdemokraterna inte visat någon genuin vilja att införa de hårdare tag som nu väljarna kräver för att stävja bombningar och skjutningar.
I stället suggererades bilden fram, att de i gammal god vänsterordning bara var intresserade av att socialpolitiskt förebygga brott, inklusive nya förslag om kommunala sommarjobb och gratisluncher till fattiga familjers barn. Inte om att med kriminalpolitiskt allvar söka upp, straffa och långvarigt låsa in skurkarna.
Fredrik Malm gjorde, i samband med diskussionen om fotboja på asociala 15-åringar, det korrekta påpekandet att det i dagens brottsverklighet föreslås och genomförs åtgärder som för bara ett decennium sedan vore otänkbara med sin repressiva kraft.
En utvecklingstendens bekräftad av att Nooshi Dadgostar sa att “ingenting är heligt” i brottsbekämpningen, det vill säga att vi inte får vara för ömhudat fina i kanten. Hon fick också Ebba Busch att tända till genom att anklaga regeringen för att bara hålla presskonferenser i frågan, i stället för att lösa den. Det var raljant och orättvist, tyckte Busch.
Också klimatet försökte Tidöpolitikerna göra till ett område där de rödgröna inte förmår se till medborgarnas bästa. Med höga drivmedelspriser knäcker de fattigt folk i gledsbygden, de verkar ointresserade av kärnkraft, lägger för mycket krut på inhemsk symbolpolitik och leker med skattebetalarnas pengar i fiaskoprojekt som Northvolt.
Medan en mer realistisk klimatpolitik borde vridas mer i riktningen europeiskt samarbete, förhandlingar med de stora utsläpparna som Kina och Indien, bejakande av teknikutveckling, och mindre klåfingrig politikerstyrning.
Jimmie Åkesson beskrev också en motsättning mellan den snabba utbyggnad av försvarsindustrin som nu ska ske, och ett krampaktigt fasthållande vid diverse tidtabeller för utsläppsmål.
För övrigt kan nämnas en liten Tidö-godbit. Det var när Hatt och Dadgostar drabbade samman om vinster i skolan, i en av de korta tvåpartsdueller som tryfferade sändningen. Där kan man verkligen snacka rödgrön splittring. För jämfört med sin företrädare Muharrem Demirok verkar Hatt ligga klart längre högerut.
När Kristersson vänligt välkomnade in Hatt i partiledargänget och sträckte ut en samarbetshand, blev det därför en påminnelse om att Centerns nuvarande tillhörighet bland de rödgröna långt ifrån är någon självklarhet.
***