Snälla Förbundet! Dahl Tomasson måste gå.

Det här är arvet efter Fredrik Reinfeldt och Andrea Möllerberg, suckade ärrade fotbollsjournalisten Olof Lundh efter gårdagens fiasko mot 91-rankade Kosovo.

Lundh är en dokumenterad vinnarskalle, vilket blev uppenbart i Filip och Fredriks tv-frågesport Alla mot alla. Ingen hatade att svara fel och förlora lika mycket som Lundh.

Samma logik härskar inom elitfotbollen: vinna eller förlora – det är allt det handlar om. Inga poäng delas ut för dribblingar, positiv attityd, innovativa spelsystem.

Men så resonerade inte Fotbollförbundets ordförande Fredrik Reinfeldt när han tillträdde 2023. Hans parhäst blev nye generalsekreteraren Möllerberg. På vilken meritering? Ja, främst ett engagemang för jämställdhet och en trygg miljö för ungdomar. Förbundet skulle alltså bli en humanitär stormakt; med resultatraden var det mindre noga.

Själv var Möllerberg inget vidare på att skapa trygg miljö. Missnöjda medarbetare drev bort henne i början av året. Snart var även impopuläre Reinfeldt borta.

Men deras förstörelseverk – som vi nu sett manifesterat i fyra anskrämliga VM-kvalmatcher – var redan ett faktum. För när ny förbundskapten skulle utses efter Janne Andersson – som stod för traditionell svensk försvarsinriktad stil och inarbetad 4-4-2-modell – var kravspecen utvidgad till att inte bara vinna matcher. Man skulle också spela kreativ anfallsfotboll. Tvärsemot vårt fotbolls-dna.

Enter Jon Dahl Tomasson.

Huvudproblemet var följande: Det är svårare att gå för vinst, om man också måste vara flärdfull. Resultatmål krockar med processmål.

Följdproblem 1: Så korta samlingar som landslaget har, kan man inte krångla med alltför nyskapande spelmodeller. Spelarna hinner inte nöta in nya positioner och spelmönster. Förvirring uppstår. Bättre då att knyta an till grunderna.

Följdproblem 2: Det nya tänket skulle särskilt passa stjärntrion Isak, Gyökeres, Kulusevski. Två spetsar och en kreatör. Men Kulusevski har varit långtidsskadad, och Isak och Gyökeres är inte i form. Spelmodellen borde ha anpassats till den omständigheten.

Följdproblem 3: Dahl Tomassons tankar om hög press, man-man-försvar och frejdig attack trycker gärna ner motståndarna – men till priset av krympta offensiva spelytor för vinthundarna Gyökeres och Isak. Typiskt nog skapade vi fler farliga chanser mot Schweiz, som pressade oss bakåt i plan periodvis, än mot det lägre spelande Kosovo.

Ergo: Bara för att man har anfallsspets, måste man inte dominera bollinnehav och ligga högt i plan. Man kan gå för kontring och omställningsspel i stället.

Snälla Förbundet! Gör om, gör rätt. Dahl Tomasson måste gå. Fotbolls-Sverige är emot honom unisont, och en så stark motvind förmår inte ens en kaxig dansk stå emot. Dessutom har han nu stämpeln ”FÖRLORARE” i pannan, det ser spelarna, och det sänker deras självförtroende.

Nya ledarkrafter bör få mesta möjliga tid att skapa harmoni i truppen och forma en mer begriplig spelmodell inför mars månads play off. En potentiell ”smitväg” in i VM, med rätt mediokert motstånd, bara vi slipper Italien.

Sa jag förresten att hoppet är det sista som överger fotbollssupportern?