År 1993 skrev Per Ahlmark boken Vänstern och tyranniet, där han systematiskt beskrev – och pulveriserade – vänsterns narrativ under 25 år. Läser man hans bok i dag inser man väldigt snart att ingenting är nytt under solen. 

Fortfarande beskrivs konflikter och krig som ”folkmord”. Under 1970-talet var det USA som begick ”folkmord” i Vietnam, under 1982 års israeliska krig mot PLO kallades det ”folkmord” i Libanon. Att Pol Pot begick ett riktigt folkmord i Kambodja förnekade man in i det längsta. Per Ahlmark samlade många exempel i sin bok, som fick undertiteln ”det galna kvartsseklet”. 

Där fanns figurer som Ahmed Rami som bedrev antisemitisk propaganda via närradio, och Lars Hillersberg som ritade antisemitiska teckningar, till Per Garthon och Syster Marianne som både medverkade i Radio Islam och försvarade Ahmed Rami. Här fanns mängder med exempel då kritik av Israel fått antijudiska förtecken.

Vad hade Per Ahlmark sagt om dagens situation? Man kan lugnt konstatera att han hade haft att göra.

En galenskap av många: Sveriges Radios inslag i förra veckan där det framställdes som problematiskt att ministern Anna Tenje har en davidsstjärna på sig.

Sveriges Radio i Kronoberg hävdade att det fanns personer på nätet som menade att detta kunde ”uppfattas som ett ställningstagande i konflikten mellan Israel och Palestina” (sr.se 18/9). Nu står inte konflikten mellan ”Israel och Palestina”, som SR påstod, utan mellan Israel och Hamas. Men SR ville inte ens berätta vilka dessa kritiska personer var, som kopplade ihop en tusentals år gammal judisk symbol med en pågående nutida konflikt. I stället ville de ha en förevändning att få ställa en minister mot väggen.

Jag var en av dem som kontaktade Sveriges Radio med kritiska synpunkter på denna publicering. Redaktören Marina Eliassons svar till mig när hon fortfarande försvarade inslaget, är intressant:

”Vi har gjort en journalistisk bedömning att det finns en grupp människor, som kan tolka att personer som bär Davidsstjärnan tar ställning i konflikten.” 

En grupp människor? Vilka då?

Som tidigare nyhetsredaktör är jag helt övertygad att om en ”grupp människor” bestått av Nordiska motståndsrörelsen så hade Sveriges Radio aldrig någonsin gjort detta inslag. Då hade inslaget i stället handlat om antisemitism på nätet, och strålkastarljuset hade med rätta riktats mot NMR. Detta även om argumenten var exakt samma.

Nu tog SR istället de anonyma rösterna och gick till ministern för att ställa henne till svars för detta oerhört problematiska: att bära en davidsstjärna runt halsen.

Men det är så här som narrativ inom media fungerar. Journalisterna och redaktörerna tar en frågeställning – som de själva håller med om – och gör nyheter kring det. Men de gömmer sig bakom några anonyma ”kritiska röster”.

För vilka var det som kopplade ihop davidsstjärnan med den pågående konflikten i Gaza? Vems ärenden gick Sveriges Radio? Det kommer vi aldrig att få veta. 

På fredagskvällen försvann nyheten från sr.se. Det var som om den aldrig hade existerat. Redaktör Marina Eliassons tvärsäkra försvar höll alltså inte mer än några få timmar. 

Vad nyheten i stället gjorde var att jag själv köpte en davidsstjärna, att bära till stöd för Sveriges judar. Det tror jag att Per Ahlmark också hade gjort.