Stegra – plötsligt händer det!

I den AI-genererade realtidsnovell som skulle kunna ha titeln ”Solen går också ner” ställs frågan hur Stegras gröna stålverksprojekt i Boden kunde gå omkull. I den snos rätt av den klassiska dialogen från Ernst Hemingways roman The Sun Also Rises: ”Hur gick ni omkull?” ”På två sätt. Först gradvis, sedan plötsligt.”

För det är alltmer tydligt att ett finansiellt midnattsmörker gradvis håller på att sänka sig över Stegras 70-miljarderssatsning på att bygga ett nytt vätgasbaserat stålverk i Boden.

Ledningen och styrelsen för Stegra har med näbbar, klor och högt röstläge försökt distansera sig från ödet som drabbat Northvolt, Harald Mix och Carl-Erik Lagercrantz holdingbolag Vargas andra stora investering. Men parallellerna börjar nästan bli övertydliga. För Northvolts del var det också en ”mindre”, ”helt normal” finansieringsrunda under våren 2024 som drog ut på tiden, men där cirklarna och kapitalbehovet ständigt växte och slutade med ett rekonstruktionsförsök och årets brakkonkurs. 

Stegra signalerade under sommaren om ett i sammanhanget mindre kapitalbehov som behövde fyllas. Detta efter att Naturvårdsverket, på Sverigedemokraternas begäran enligt en sidoklausul i Tidöavtalet, stoppat en stödutbetalning på 1,65 miljarder kronor.

Stegras kapitalbehov har därefter ökat ytterligare på grund av stigande kostnader under byggnationen, med ökade kapitalbehov för järnvägsanslutningen och av hamnen i Luleå. Först ökade det till 5,5 miljarder kronor, sedan till 11 miljarder, och nu är det på väg mot drygt 16 miljarder enligt det worst case scenario som presenterats av styrelsen.

Företaget överväger också att ”outsourca” delar av satsningen till utvalda ”strategiska partners”. Men sådana samarbeten lär ändå förutsätta att kapitalbehovet är rejält säkrat, vilket kan bli ett sådant moment 22 som Northvolt hamnade i.

Samtidigt meddelas det också att styrelseordföranden och huvudägaren Harald Mix lämnar ordförandeposten (och landet, för en resa till Nepal). I stället kommer den fram till nu tredje största ägaren, Al Gores fond Just Climates, Shaun Kingsbury att tillträda som ny ordförande. 

Det rimmar en hel del med Northvolts utveckling, där styrelseordföranden Jan Hagemann Snabe, också ordförande i tyska Siemens, kastade in handduken under sommaren 2024. Lika oroväckande är att Stegra enligt Financial Times har anlitat samma rekonstruktionsföretag som Northvolt, PJT, vilket i slutänden bara adderade ytterligare förluster på runt en miljard kronor för Northvolts fordringsägare.

Att flera långivare, som amerikanska Citybank, har placerat sin fordran på Stegra i den osäkra högen och signalerat ett nej till ytterligare engagemang talar också för att det fackverk till finansieringskonstruktion, där lån och lånelöften blandats och kopplats på olika sätt till egen kapitaldelen – precis som i Northvolt – håller på att braka samman.

Det börjar bli uppenbart att det hittills satsade egna kapitalet, drygt 20 miljarder kronor vid årets ingång och som tidigare värderades till 40 miljarder, snabbt är på väg mot nollstrecket. Frågan är väl snarast hur stora eftergifter som de befintliga låntagarna behöver göra för att kunna locka in nytt kapital.

Att den europeiska konjunkturen är svag och stålkonjunkturen är i lågläge, med stor överkapacitet i både Europa och Kina, gör förutsättningarna för utbyggnad av ytterligare stålproduktionskapacitet dystra. Viljan att betala en premie för ”grönt stål” har eroderat.

Stegra skulle behöva ha en industriell ägare för att ha en chans att överleva. Med en mycket kraftig nedskrivning av det satsade kapitalet, eget kapital och lån, borde det trots allt gå att få ordning på det nya stålverket. Den mest naturliga ägaren är egentligen rivalen SSAB, där malmleverantören LKAB tillsammans med finska staten är huvudägare. SSAB är emellertid mitt uppe i sin egen kostsamma omställningsprocess. Så vi ska nog inte bli överraskade om det ”plötsligt” händer något.