Stegruds tweet lockade fram etno-rasisterna ur skuggorna
För att vara en honungsfälla, eller om man så vill, en hundvissla, var Jessica Stegruds tweet mycket effektiv.
Jessica Stegruds tweet där Lawen Redar och Parisa Liljestrand kallades för ”en svenskfödd kurd och en perser” var avslöjande på många plan och sätter faktiskt fingret på en stor öm punkt i svensk politik. Det är lite som när någon masserar ens nacke och direkt hittar en knut. ”Är det här det gör ont?” ”Aj!”
Civilförsvarsminister Bohlin kallade tweeten mycket träffsäkert för ”honungsfälla” och det var verkligen en sådan. För även om Stegrud själv gled in i häckbuskaget, ungefär som Homer Simpson i den berömda memen, fick hennes tweet X att koka.
Direkt kom det försök till olika #backajessica-upprop. De SD-knutna anonyma kontona samlades i två läger: ”Vadå, hon har ju rätt, det är väl inget fel att vara perser” – eller – ”Vadå, hon har ju rätt, en perser ska inte vara kulturminister”.
För att vara en honungsfälla, eller om man så vill, en hundvissla, var Jessica Stegruds tweet mycket effektiv. Även om författaren själv hukade i busken och vägrade komma till Aktuellt-studion, och i stället skickade ut ett lamt ”det var en reflektion bara”. För X-kontona var det ingen reflektion, det var hård politik!
Men tweeten sätter faktiskt fingret på något större än att bara kalla fram trupperna av etno-nationalistiska X-konton. Den beskriver det borgerliga dilemmat i stort. Om SD egentligen är ett parti där etnicitet och nationalism går hand i hand – i motsats till den ”öppna svenskhet” som Jimmie Åkesson tidigare förklarat sig stå för – då kommer ett regeringssamarbete vara mycket svårt, om inte uteslutet.
För M, KD och L är dilemmat än större. Partierna är givetvis stolta över de senaste tre åren och har många viktiga reformer att skydda, inte minst kärnkraftssatsningen och insatserna mot brottsligheten.
Men hur ska Tidöpartierna agera om SD blir oacceptabla som samarbetspartner? Gå vänsterut? Här finns Morgan Johansson, SSU-basen Moska Hassas och flera andra topp-sossar som stått i Palestinademonstrationer iklädda sjalar med antisemitiska förtecken.
Lika uteslutet.
Det blir en pest eller kolera-situation. Etno-rasister till höger och antisemitkramare till vänster. Vad ska man välja?
SD måste också bestämma sig. Om partiet är för en ”öppen svenskhet” som Åkesson alltså i rader av intervjuer har sagt att han är för. Då borde det vara oacceptabelt även för honom att en ledande Sverigedemokrat dissar Sveriges kulturminister med epitetet ”en perser” när hon precis innan stått i TV och försvarat den kulturkanon som SD har brunnit för. Men Åkesson gör just nu precis som Stegrud, glidar rakt in i häcken och leker teflonpanna.
Politiskt var denna tweet komplett huvudlös. Kommunikativt var den dock klargörande. SD består till stor del av etno-nationalister, det fick alla som befinner sig på X klart för sig.
Om ett år får vi svar på vilken väg partierna väljer. Var detta en plump i protokollet för SD, eller är partiet på väg tillbaka till etno-nationalismen? Kanske skulle SD-ledaren lämna Homer Simpson-häcken och berätta det för väljarna.
Jessica Stegruds tweet där Lawen Redar och Parisa Liljestrand kallades för ”en svenskfödd kurd och en perser” var avslöjande på många plan och sätter faktiskt fingret på en stor öm punkt i svensk politik. Det är lite som när någon masserar ens nacke och direkt hittar en knut. ”Är det här det gör ont?” ”Aj!”
Civilförsvarsminister Bohlin kallade tweeten mycket träffsäkert för ”honungsfälla” och det var verkligen en sådan. För även om Stegrud själv gled in i häckbuskaget, ungefär som Homer Simpson i den berömda memen, fick hennes tweet X att koka.
Direkt kom det försök till olika #backajessica-upprop. De SD-knutna anonyma kontona samlades i två läger: ”Vadå, hon har ju rätt, det är väl inget fel att vara perser” – eller – ”Vadå, hon har ju rätt, en perser ska inte vara kulturminister”.
För att vara en honungsfälla, eller om man så vill, en hundvissla, var Jessica Stegruds tweet mycket effektiv. Även om författaren själv hukade i busken och vägrade komma till Aktuellt-studion, och i stället skickade ut ett lamt ”det var en reflektion bara”. För X-kontona var det ingen reflektion, det var hård politik!
Men tweeten sätter faktiskt fingret på något större än att bara kalla fram trupperna av etno-nationalistiska X-konton. Den beskriver det borgerliga dilemmat i stort. Om SD egentligen är ett parti där etnicitet och nationalism går hand i hand – i motsats till den ”öppna svenskhet” som Jimmie Åkesson tidigare förklarat sig stå för – då kommer ett regeringssamarbete vara mycket svårt, om inte uteslutet.
För M, KD och L är dilemmat än större. Partierna är givetvis stolta över de senaste tre åren och har många viktiga reformer att skydda, inte minst kärnkraftssatsningen och insatserna mot brottsligheten.
Men hur ska Tidöpartierna agera om SD blir oacceptabla som samarbetspartner? Gå vänsterut? Här finns Morgan Johansson, SSU-basen Moska Hassas och flera andra topp-sossar som stått i Palestinademonstrationer iklädda sjalar med antisemitiska förtecken.
Lika uteslutet.
Det blir en pest eller kolera-situation. Etno-rasister till höger och antisemitkramare till vänster. Vad ska man välja?
SD måste också bestämma sig. Om partiet är för en ”öppen svenskhet” som Åkesson alltså i rader av intervjuer har sagt att han är för. Då borde det vara oacceptabelt även för honom att en ledande Sverigedemokrat dissar Sveriges kulturminister med epitetet ”en perser” när hon precis innan stått i TV och försvarat den kulturkanon som SD har brunnit för. Men Åkesson gör just nu precis som Stegrud, glidar rakt in i häcken och leker teflonpanna.
Politiskt var denna tweet komplett huvudlös. Kommunikativt var den dock klargörande. SD består till stor del av etno-nationalister, det fick alla som befinner sig på X klart för sig.
Om ett år får vi svar på vilken väg partierna väljer. Var detta en plump i protokollet för SD, eller är partiet på väg tillbaka till etno-nationalismen? Kanske skulle SD-ledaren lämna Homer Simpson-häcken och berätta det för väljarna.
