Straffet sänkt för Nytorgsmannen – när kommer paradigmskiftet?
Sverige är ett av få länder där domstolarna fäster särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse.
När hovrätten i dag sänkte straffet för den så kallade Nytorgsmannen från fem år till fyra, var det som den svenska kriminalpolitikens tillkortakommanden kondenserades i en enda dom. Tre år efter att regeringen utlovade ett paradigmskifte på området har de mest upprörande avarterna inte fått någon lösning.
Andreas Holm – som bytt namn till Fredrik Lundgren – har en diger brottslista. Det senaste dådet ska ha begåtts under hans villkorliga frigivning, som beviljades efter tre år av hans femåriga fängelsestraff. Detta fängelsestraff fick han som påföljd för sju våldtäkter, grov fridskränkning, åtta sexuella övergrepp, sex sexuella ofredanden och flera andra brott. När tingsrätten i somras slog fast hans skuld ansåg man att fem års fängelse var proportionerligt. Hovrätten kom nu fram till fyra.
Frågan är vad brottsoffren, deras anhöriga och ett samhälle som tröttnat på återfallsförbrytarnas frikort ska tänka om detta.
Regeringen och dess samarbetspartier gick till val på att bryta med den rättskultur som i decennier satt gärningsmannens välbefinnande i centrum. Man talade om ett paradigmskifte: hårdare tag, längre straff, tydligare skydd för brottsoffer.
Och visst finns förslag på bordet. En ny form av säkerhetsdom som gör det möjligt att låsa in tunga återfallsförbrytare på obestämd tid. En reformering av villkorlig frigivning så att full strafftid blir huvudregel. Skärpta straffskalor. Obligatoriska yrkanden på utvisning vid allvarlig brottslighet.
Men allt detta ligger fortfarande på skrivbordet – inskrivet i utredningar och planerade propositioner. I rättssalarna 2025 är det fortfarande samma gamla tänkande som gäller.
Sverige är ett av få länder i Europa där domstolarna i lagtext uppmanas att ”fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse”. Det är en rättskultur där man alltid ska söka det mildare alternativet, där gärningsmannen ses som ett offer för omständigheter, och där de övre delarna av straffskalorna i praktiken sällan används.
När jag i höstas intervjuade Fredrik Kärrholm, tidigare polis och moderat ledamot i justitieutskottet, sa han:
”Om Nytorgsmannen hade dömts enligt de lagar vi stiftar i denna mandatperiod, då hade han inte kunnat begå nya våldtäkter. Då hade han suttit inlåst till åtminstone 2036. Eventuellt hela livet”.
Men det är ännu en hypotetisk framtid – utredningen om bland annat säkerhetsstraff stötte på massiv kritik från rättsväsendets remissinstanser:
”Den föreslagna påföljden liknar närmast ett tvångsomhändertagande, vilket inte bör vara en del av det straffrättsliga systemet”, skriver Göta hovrätt. Svea hovrätt tycker i samma anda att förslaget är ett ”frångående av den grundläggande principen att straff ska motsvara brottets svårhet och gärningspersonens skuld”.
När rättssalarna fortsätter döma enligt gamla principer, samtidigt som regeringens utlovade reformer dröjer, prövas väljarnas tålamod. Frågan är vad deras dom blir på valdagen 2026.
När hovrätten i dag sänkte straffet för den så kallade Nytorgsmannen från fem år till fyra, var det som den svenska kriminalpolitikens tillkortakommanden kondenserades i en enda dom. Tre år efter att regeringen utlovade ett paradigmskifte på området har de mest upprörande avarterna inte fått någon lösning.
Andreas Holm – som bytt namn till Fredrik Lundgren – har en diger brottslista. Det senaste dådet ska ha begåtts under hans villkorliga frigivning, som beviljades efter tre år av hans femåriga fängelsestraff. Detta fängelsestraff fick han som påföljd för sju våldtäkter, grov fridskränkning, åtta sexuella övergrepp, sex sexuella ofredanden och flera andra brott. När tingsrätten i somras slog fast hans skuld ansåg man att fem års fängelse var proportionerligt. Hovrätten kom nu fram till fyra.
Frågan är vad brottsoffren, deras anhöriga och ett samhälle som tröttnat på återfallsförbrytarnas frikort ska tänka om detta.
Regeringen och dess samarbetspartier gick till val på att bryta med den rättskultur som i decennier satt gärningsmannens välbefinnande i centrum. Man talade om ett paradigmskifte: hårdare tag, längre straff, tydligare skydd för brottsoffer.
Och visst finns förslag på bordet. En ny form av säkerhetsdom som gör det möjligt att låsa in tunga återfallsförbrytare på obestämd tid. En reformering av villkorlig frigivning så att full strafftid blir huvudregel. Skärpta straffskalor. Obligatoriska yrkanden på utvisning vid allvarlig brottslighet.
Men allt detta ligger fortfarande på skrivbordet – inskrivet i utredningar och planerade propositioner. I rättssalarna 2025 är det fortfarande samma gamla tänkande som gäller.
Sverige är ett av få länder i Europa där domstolarna i lagtext uppmanas att ”fästa särskilt avseende vid omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än fängelse”. Det är en rättskultur där man alltid ska söka det mildare alternativet, där gärningsmannen ses som ett offer för omständigheter, och där de övre delarna av straffskalorna i praktiken sällan används.
När jag i höstas intervjuade Fredrik Kärrholm, tidigare polis och moderat ledamot i justitieutskottet, sa han:
”Om Nytorgsmannen hade dömts enligt de lagar vi stiftar i denna mandatperiod, då hade han inte kunnat begå nya våldtäkter. Då hade han suttit inlåst till åtminstone 2036. Eventuellt hela livet”.
Men det är ännu en hypotetisk framtid – utredningen om bland annat säkerhetsstraff stötte på massiv kritik från rättsväsendets remissinstanser:
”Den föreslagna påföljden liknar närmast ett tvångsomhändertagande, vilket inte bör vara en del av det straffrättsliga systemet”, skriver Göta hovrätt. Svea hovrätt tycker i samma anda att förslaget är ett ”frångående av den grundläggande principen att straff ska motsvara brottets svårhet och gärningspersonens skuld”.
När rättssalarna fortsätter döma enligt gamla principer, samtidigt som regeringens utlovade reformer dröjer, prövas väljarnas tålamod. Frågan är vad deras dom blir på valdagen 2026.
