Sverige planterar träd men andra skördar frukten
Att välutbildade lämnar Sverige när födelsetalen är låga, pensionärerna blir fler och bristen på arbetskraft ökar, är en strategisk risk.
Den 11 december slog TV4 Nyheterna larm om en utveckling som borde oroa varje beslutsfattare: högutbildade personer födda utanför Europa lämnar Sverige i snabbt ökande takt. Det är inte en åsikt, utan färsk statistik från Statistiska centralbyrån (SCB) – och ett tydligt tecken på att något håller på att brista.
Siffrorna talar sitt tydliga språk. Antalet utomeuropeiska invandrare som utvandrat från Sverige har mer än fördubblats på kort tid:
2019: 9 753, 2020: 10 782, 2021: 10 231, 2022: 11 086, 2023: 22 863, 2024: 28 400.
I genomsnitt har omkring 50 procent eftergymnasial utbildning. Det handlar alltså om människor som studerat vid svenska universitet och högskolor, ofta med stora offentliga investeringar bakom sig – och som nu väljer att ta sin kompetens någon annanstans.
TV4 mötte David, 34, utbildad vid Högskolan i Halmstad. När examen närmar sig har han redan bestämt sig: han tänker lämna Sverige. Inte för att han misslyckats utan för att han inte längre ser en framtid här. Hans berättelse är inte unik, den är en del av ett mönster som nu blivit statistiskt synligt.
Även arbetsgivarsidan slår larm. Almega beskriver utvecklingen som ”ett stort avbräck” för svensk ekonomi. I ett land med låga födelsetal, snabbt växande andel pensionärer och ökande brist på arbetskraft, är detta inte ett marginellt problem – utan en strategisk risk.
Samtidigt har den politiska migrationsdebatten hårdnat. Allt oftare glider fokus från system och lösningar till generaliserande misstänkliggörande av hela grupper. För många familjer skapas en känsla av att tillhörigheten är villkorad och tillfällig. Effekten blir att tryggheten naggas i kanten – även för dem som arbetar, studerar och bidrar.
Det är i detta ljus som ett annat ögonblick får särskild betydelse.
I en ledare i Alkompis påminde tidningens grundare och chefredaktör, Mahmoud Al-Agha, om en scen som kunde ha berättat en helt annan historia om Sverige. Danie Zuheir, 19 år, uppvuxen i Sverige med irakiska rötter, stod nyligen i Stockholms stadshus under Nobelveckan. Inte som gäst – utan som första svensk någonsin att vinna EM-mästerskapet för unga forskare, och som talare inför cirka 1 300 personer, däribland kungafamiljen, ministrar och Nobelpristagare.
Som Al-Agha konstaterade var detta en missad möjlighet för delar av den politiska sfären att möta en ung person med migrantbakgrund som gett Sverige ett vetenskapligt genombrott – och därmed få en mer verklighetsnära bild av vad migration kan vara när den fungerar.
Kontrasten är slående. Å ena sidan rapporterar TV4 om högutbildade som lämnar landet. Å andra sidan står Danie Zuheir som ett levande bevis på vad Sverige kan vinna när trygghet, utbildning och långsiktighet får bära frukt.
Här uppstår paradoxen: Sverige planterar trädet genom mottagande, skola, universitet och välfärd. Man vattnar det i åratal. Men när trädet börjar bära frukt gör det politiska klimatet att familjer väljer att lämna landet. Andra länder skördar det som Sverige har investerat i.
Detta är inte en fråga om symbolik eller känslor, utan om framtidens arbetskraft, skattebas och samhällsbärande generationer. I ett demografiskt läge där allt färre ska försörja allt fler är varje ung, välutbildad människa avgörande.
Danie Zuheir är inte ett undantag. Han är ett kvitto på vad som är möjligt.
David, 34, är inte ett individuellt misslyckande. Han är en varningssignal.
TV4 har gjort sitt jobb genom att visa vad som händer. Frågan är om politiken är beredd att dra slutsatserna – innan ännu fler träd planteras för att skördas någon annanstans.
Farouk Aldabag är samhällsanalytiker och ART-terapeut.
