Tänk om Trump ber Sverige om hjälp mot Iran

Angreppet mot Iran har inte gett svenska politiker någon lätt resa. Det är mycket snack utan att så mycket blir sagt. Och det kan bli värre om kriget drar ut på tiden.

Med Mojtaba Khamenei, den döde ayatollans son, i ledningen kommer regimen av allt att döma att fortsätta slåss även om Donald Trump hotar med att den yngre Khamenei ”inte kommer att bli långvarig”.   

Under tiden står Ulf Kristersson och Magdalena Andersson som två navelskådande åsnor med glasartad blick mellan hötapparna. Å ena sidan sluter man upp bakom det modiga iranska folket. Å andra sidan måste folkrätten respekteras.

Vad det innebär i praktiken är oklart. Att USA och Israel ska lägga ner sina vapen och låta prästmördarna fortsätta styra?

USA har vänt sig till allierade länder i Europa för att få en språngbräda mot Iran. Resultatet har varierat. Spanien satte sig på tvären från början och står fast vid det. Trump har hotat med en total handelsbojkott.

Storbritannien dröjde ett par dagar innan USA fick klartecken att använda brittiska baser. I helgen landade fem B-1 Lancer, det mest avancerade amerikanska bombplanet, på en flygbas i Fairford. 

Trump har inte nöjt sig med det. Han har avvisat stöd från brittiska hangarfartyg och menar i hånfulla ordalag att premiärministern Keir Starmer inte är någon Winston Churchill: ”Vi behöver inte människor som går med i kriget när vi redan har vunnit”.

Frankrike, Nederländerna och Italien är medvetna om att man har amerikanska ögon på sig och har enats om att skicka militära resurser för att skydda Cypern mot iranska drönarattacker. Grekland har på eget initiativ satt in amerikanska F35-plan.

Ukraina ger å sin sida, på eget initiativ, USA stöd på sitt specialområde från kriget mot Ryssland – drönare. Det kan visa sig vara en god investering.

I Irak har CIA bearbetat kurdiska styrkor i månader för att vinna stöd mot Iran. Dagen efter anfallet satt Trump i telefon med två centrala kurdiska ledare för att sondera möjligheterna för en markoffensiv över Irans västra gräns med riktning mot Teheran. ”Det vore underbart om de vill göra det.”

USA och Israel har bombat i bergstrakterna mot Iran för att bereda mark för kurdiska aktioner. Iran har svarat med missilattacker mot kurdiska baser. Vad det leder till är svårbedömt. Kurderna är säger sig ha bildat en koalition men är splittrade i fraktioner.

Trumps trumfkort är USA:s långvariga militära stöd till kurdiska grupper i kampen mot terrorsekten IS. I försvarsbudgeten för 2026 avsätter USA 357 miljoner dollar till kurdiska Peshmerga-förband i Irak och Syrian Democratic Forces (SDF) i Syrien. 

Åren 2015 till 2020 deltog Försvarsmakten i den internationella USA-ledda koalitionen mot IS med tränings- och utbildningsinsatser av Peshmergasoldater vid den amerikanska militärbasen i kurdiska Erbil, som mest med ett 70-tal soldater från svenska specialförband.

Under senare år har det svenska bidraget stannat vid ”en handfull stabs- och rådgivningsbefattningar”. I nuläget har försvaret ingen personal alls på plats i Irak. Men kompetensen och kapaciteten kan dammas av om frågan ställs.

Politiskt finns det i grunden en samsyn mellan svenska partier om att angreppet mot Iran har ett hedervärt syfte, även om man gömmer sig bakom att det sker i strid med den internationella rättsordning som etablerades med FN-stadgan efter andra världskriget. Att den kan ses som överspelad i ljuset av vad världens mest ondskefulla regimer – Iran, Ryssland, Kina, Nordkorea – ägnar sig åt, vill man inte ta i med tång.

Ett antagande är att varken regering eller opposition har funderat över vad vi själva kan bidra med i kriget mot Iran. Men Sverige är ingen fritt snurrande satellit. Vi är hårt surrade vid den amerikanska masten genom Natomedlemskapet och bilaterala försvarsavtal med USA.

Trumpadministrationens krav på andra allierade länder kan träffa även den svenska regeringen med full kraft. Ömsesidiga åtaganden kommer med ett pris.

Endera dagen kan Kristersson ha Vita huset på linjen. Det kan vara bra att ha ett svar till hands.

Jonas Gummesson är tidigare chef för TV4 Nyheterna och Kalla Fakta, försvarsreporter på SvD och numera fri skribent