UD bjuder in Folkets Mujahedin

En dag när jag satt och dumscrollade på Instagram såg jag ett inlägg från utrikesminister Maria Malmer Stenergard. Hon hade tillsammans med kulturministern bjudit in en grupp exiliranier till departementet för att förhöra sig om situationen i Iran.

När revolutionen, som startade i slutet på december, växte svarade regimen med att stänga ner internet och telefonin, vilket kastade det iranska folket in i ett totalt mörker. Under tiden som det iranska folket var avskärmat från omvärlden genomförde regimen den värsta massakern sedan 80-talet. Tiotusentals människor är mördade, hundratusentals skadade och flera tusen sitter fängslade. 

Det är bra att regeringen lyssnar på exiliranier för att få förstahandsinformation om vad som händer inne i Iran. Mindre bra är att de även bjöd in personer som är nära sammankopplade med Folkets Mujahedin, MEK och paraplyorganisationen National Council of Resistance of Iran, NCRI.

På fotot som togs i samband med mötet syns personer vars familjer har en aktiv roll i Folkets Mujahedin. Det är en sekt med islamistiska kopplingar som tidigare har varit terrorklassade. Maryam Rajavi som leder rörelsen anser sig vara Irans legitima ledare.

Det största problemet med att ge MEK legitimitet är att avhoppare som bor i Sverige utsätts för fara. Det finns många iranier i Sverige som hotas och trakasseras av MEK. Därför är det viktigt att hålla MEK långt borta från maktens korridorer.

Jag ställde därför frågan till Utrikesdepartementet om varför dessa personer bjöds in, och döm om min förvåning då de försvarar sitt beslut. Jag trodde i min enfald att de skulle ursäkta sig med att de inte hade kännedom om vilka personerna var.

I sitt mejl till mig skriver UD att ”Urvalet bestod av personer som är offentliga personer som på olika sätt har varit aktiva i media och i debatten kring det som nu sker i Iran. Deltagarna får själva svara på vad de anser om situationen i Iran”.

Om mötet i stället hade handlat om situationen för kurderna i Syrien, hade man då bjudit in representanter för Islamiska staten för att få olika perspektiv på frågan? 
Troligtvis inte. 

Frågan är därför inte varför exiliranier bjöds in. Frågan är varför regeringen inte gör en tydligare skillnad mellan demokratiska röster och en sekt. Om inte UD ser skillnaden, vad säger det om deras utrikespolitiska kompass?

Linnea Lindquist är biträdande rektor och skribent