Umeåskandalen blev droppen för passiviteten
Hängda judedockor är ett resultat av föreställningen att det är acceptabelt att trivialisera Förintelsen och vara hotfull mot judar.
De flesta har sannolikt hunnit ta del av nyheten om de upphängda dockorna i Umeå. För den som trots allt missat det hela: En så kallad konstinstallation, utgjord av två dockor klädda i randiga lägerkläder, med davidsstjärnor och fångnummer, hängde med snaror runt halsen ovanför en person täckt med en palestinasjal hållande i en docka. Gruppen Umeå för Palestina delade bilder av installationen i sitt Instagramkonto. Där syns även Mahmoud Shnino, tidigare kommunalpolitiker för socialdemokraterna i Umeå, med ett brett leende vifta med en Palestinaflagga.
Umeå för Palestina förklarar på sitt Instagramkonto att man genom installationen ville "dra paralleller mellan två fruktansvärda folkmord och framhäva budskapet att det är oacceptabelt oavsett vem det är som drabbas."
Kritiken över installationen har varit massiv men i bruset kring händelsen bör en del aspekter ges extra uppmärksamhet. En är trivialiseringen av Förintelsen, eller det perversa engagemanget för att försöka framstå som det ultimata offret och utmåla Israels försvarsmakt som den värsta förövaren genom historien.
Det visar dels att judar aldrig kommer att förlåtas för att de massmördades under Förintelsen, dels att hela idén om vad ett folkmord är håller på att spåra ur. De som skriker folkmord innan de har hunnit få ner morgonkaffet har bidragit till att begreppet i allt större utsträckning håller på att förlora sin betydelse.
För sakens skull: I Gaza har, enligt Hamas, sedan 7 oktober 2023 hittills ungefär 57 tusen människor dödats. Hur många av dessa som är kombattanter får ingen veta. Alla andra civila har dödats i jakten på Hamas, inte för att de är palestinier.
1944 började utrotningen av Ungerns judar. Av Ungerns 800 000 judar beräknas 550 000 ha utrotats på mindre än ett år. Inte för att de utgjorde ett hot mot Tredje rikets säkerhet utan för att de var judar. Den som inte ser skillnaden har allvarligare problem än bristfällig läsförståelse.
En annan viktig aspekt är att mest överraskad av uppståndelsen kring manifestationen tycks gruppen Umeå för Palestina själva vara. De förklarar nu att de absolut inte vill bli associerade med antisemitism och att de verkligen beklagar missförståndet, samt att de egentligen inte har något med själva installationen att göra.
Och uppenbarligen hade de inte räknat med en så stark reaktion eftersom de tyckte att installationen var en bra idé. Det säger allt vi behöver veta om vilken slags signaler som sänds ut från allmänheten, somliga medier och en del politiker.
När nu många plötsligt tycker att det har gått för långt kommer reaktionerna, och aktivisterna backar. Umeåskandalen är resultatet av föreställningen att det är acceptabelt att trivialisera Förintelsen och vara hotfull mot judar.
Det är naturligtvis inget antisemitiskt eller judefientligt i att vilja få slut på kriget i Gaza. I skrivande stund är det bara Hamas som vill fortsätta det.
Däremot är det orimligt att låta hat och judefientlighet passera utan att samtidigt inse hur det så småningom kommer att spåra ur.
De flesta har sannolikt hunnit ta del av nyheten om de upphängda dockorna i Umeå. För den som trots allt missat det hela: En så kallad konstinstallation, utgjord av två dockor klädda i randiga lägerkläder, med davidsstjärnor och fångnummer, hängde med snaror runt halsen ovanför en person täckt med en palestinasjal hållande i en docka. Gruppen Umeå för Palestina delade bilder av installationen i sitt Instagramkonto. Där syns även Mahmoud Shnino, tidigare kommunalpolitiker för socialdemokraterna i Umeå, med ett brett leende vifta med en Palestinaflagga.
Umeå för Palestina förklarar på sitt Instagramkonto att man genom installationen ville ”dra paralleller mellan två fruktansvärda folkmord och framhäva budskapet att det är oacceptabelt oavsett vem det är som drabbas.”
Kritiken över installationen har varit massiv men i bruset kring händelsen bör en del aspekter ges extra uppmärksamhet. En är trivialiseringen av Förintelsen, eller det perversa engagemanget för att försöka framstå som det ultimata offret och utmåla Israels försvarsmakt som den värsta förövaren genom historien.
Det visar dels att judar aldrig kommer att förlåtas för att de massmördades under Förintelsen, dels att hela idén om vad ett folkmord är håller på att spåra ur. De som skriker folkmord innan de har hunnit få ner morgonkaffet har bidragit till att begreppet i allt större utsträckning håller på att förlora sin betydelse.
För sakens skull: I Gaza har, enligt Hamas, sedan 7 oktober 2023 hittills ungefär 57 tusen människor dödats. Hur många av dessa som är kombattanter får ingen veta. Alla andra civila har dödats i jakten på Hamas, inte för att de är palestinier.
1944 började utrotningen av Ungerns judar. Av Ungerns 800 000 judar beräknas 550 000 ha utrotats på mindre än ett år. Inte för att de utgjorde ett hot mot Tredje rikets säkerhet utan för att de var judar. Den som inte ser skillnaden har allvarligare problem än bristfällig läsförståelse.
En annan viktig aspekt är att mest överraskad av uppståndelsen kring manifestationen tycks gruppen Umeå för Palestina själva vara. De förklarar nu att de absolut inte vill bli associerade med antisemitism och att de verkligen beklagar missförståndet, samt att de egentligen inte har något med själva installationen att göra.
Och uppenbarligen hade de inte räknat med en så stark reaktion eftersom de tyckte att installationen var en bra idé. Det säger allt vi behöver veta om vilken slags signaler som sänds ut från allmänheten, somliga medier och en del politiker.
När nu många plötsligt tycker att det har gått för långt kommer reaktionerna, och aktivisterna backar. Umeåskandalen är resultatet av föreställningen att det är acceptabelt att trivialisera Förintelsen och vara hotfull mot judar.
Det är naturligtvis inget antisemitiskt eller judefientligt i att vilja få slut på kriget i Gaza. I skrivande stund är det bara Hamas som vill fortsätta det.
Däremot är det orimligt att låta hat och judefientlighet passera utan att samtidigt inse hur det så småningom kommer att spåra ur.
