Det var inte bara vistolkningar av Freddie Mercury som fick en renässans i den nyligen genomförda ungerska valrörelsen. Plötsligt märktes flera populärkulturella artefakter som länge hade varit glömda. Som en gammal möbel som någon hade hittat uppe på någons vind, sett en ny fantastisk potential i och ställt fram.

Det främsta exemplet är slagordet ”Ruszkik haza!” (ungefär ”Hem med ryssarna!”), som uppstod mot landets sovjetiska ockupanter under revolten 1956. Ju längre årets valrörelse fortskred, desto oftare hördes det på oppositionens möten och som talkörer från protesterande mot Fidesz. Inte minst när regeringens närmanden till Putinregimen blev allt mer ogenerade.

Most vagy soha” – nu eller aldrig – var ett annat slagord som användes flitigt i valkampanjen. Strofen är hämtad från nationalskalden Sándor Petöfis dikt Nemzeti dal (Nationalsång), som han skrev i samband med revolutionen mot österrikarna år 1848. ”Tiden är här, nu eller aldrig!”, lyder en av uppfordringarna.

Det är inte landets officiella nationalsång, men den har haft stor betydelse i ungersk historia. På 1970-talet tonsattes den i en rockversion, som sedan blev en frihetshymn under åren fram till samhällsomvandlingen 1989. Även den låten har spelats på det ledande oppositionspartiet Tiszas möten.

Och så var det den ”systembrytande storkonsert” som oppositionsanhängare ordnade fredagskvällen före valet. Drygt 50 artister, band och talare uppträdde under sju timmar för många tiotusentals på Hjältarnas torg i Budapest. Det var en blinkning till den ”systemavslutande hemmafest” som dåtidens ungdomsrörelse Fidesz hade anordnat fyra dagar före de första fria valen 1990, när artister och sympatisörer hade bjudits in för att fira slutet på den kommunistiska diktaturen.

Dessutom ägde konserten nu rum på just det torg där premiärminister Viktor Orbán 1989 hade fått sitt genombrott. Där blev han den första som vågade tala klarspråk och uppmana de sovjetiska ockupanterna att lämna landet. Nu häcklades han i låttexter, kortfilmer och talkörer.

Det ungerska regimskiftet var tekniskt sett ett val, men oppositionen och ungdomens bedrift är att likställa med en revolution sett till hur nästan omöjliga förutsättningarna var. Och i revolutioner är konsten ett viktigt verktyg.

När dåtidens ungerska regim hade stagnerat gick en 26-årig Orbán och Fidesz fram med ungdomlig energi och oräddhet – då och då till tonerna av rockmusik. Nu utspelade sig samma skeende, fast den här gången var Orbán och Fidesz den stagnerade ungerska regimen. Både då och nu var musik ett sätt att mobilisera anhängare.

Erik Zsiga är kommunikationsrådgivare och skribent. Han är andra generationens ungrare och har haft med regionen att göra som bl a författare till boken ”Hejdå Östeuropa”, och pressekreterare till dåvarande utrikesminister Carl Bildt.

Bilden ovan föreställer en ung Viktor Orbán, år 1989. Serien om Ungern i fem delar publiceras 20–24 april.

Få 6 månaders obegränsad läsning – för bara 79kr

Därefter 169kr per månad

Obegränsad tillgång till allt innehåll på fokus.se och i appen
Nyhetsbrev varje vecka
Avsluta när du vill