Swedbank-härvan bidde en tummetott

Högsta domstolen friar Swedbanks tidigare vd Birgitte Bonnesen från grovt svindleri och marknadsmanipulation. Därmed har historien om ”världens största penningtvättskandal” nått sitt slut. Efter nära sju år av förundersökningar och rättegångar står det klart: Ingen straffas och Bonnesen är en fri kvinna.

”Världens största penningtvättskandal” var just undertiteln på en bok om Swedbank som kom härom året: Honungsfällan: historien om Swedbank, Ryssland och världens största penningtvättskandal av Uppdrag gransknings Axel Gordh Humlesjö och Lars Berge.

Två insikter från boken etsar sig fast hos läsaren. En är att penningtvätt, i detta fall rysk sådan, är ruskigt dåligt. Den finansierar skumraskaffärer, korruption, mord och terroraktioner, göder kriminella nätverk och underminerar sanktioner. Det går inte att låta bli att fråga sig hur mycket bättre världen hade varit om västerländska banker långt tidigare hade gått hårt åt skumma ryska kunder, vägrat slussa pengar till obskyra brevlådeföretag i Västindien och satt stopp för transfereringar till hemliga konton i Schweiz.

Den andra insikten är snarare en brist: läsaren får nämligen aldrig något riktigt grepp över vilka lagbrott Swedbank ska ha begått. Visst nämns belopp på miljarders miljarder och visst förstår man att otaliga smutsiga rubel måste ha passerat genom bankens system.

Men vilka lagar och regler bröt banken mot? När gjordes detta? Och hur? Samma frågor dröjde sig kvar efter Uppdrag gransknings program om Swedbank 2019. Det var mycket dov musik, bläddrande i långa namnlistor och ringande på dörrar till skumma adresser. Men mindre om vilka lagar som gällde när transaktionerna genomfördes och hur Swedbank förhöll sig till dessa.

Man ska inte underskatta de negativa effekterna av penningtvätt, och att lagarna skärpts på området är både välbehövligt och efterlängtat. Enligt IMF tvättas varje år motsvarande 2-5 procent av jordens sammanlagda BNP genom det globala finanssystemet. Och Europol bedömer att bara en tvättad krona av hundra i Europa upptäcks.

Men naiviteten var stor på många håll efter de baltiska staternas frigörelse. Vid omställningen mot marknadsekonomi strömmade enorma summor in i länderna. När Sovjet kollapsade bestod banksystemet av en handfull banker. Tolv månader efter balternas självständighet 1992 fanns 21 banker i Estland, 27 i Litauen och 61 i Lettland. Kunskapen var låg, kontrollen bristfällig. Samtidigt snurrande lånekarusellen snabbt. Snickaren köpte Porsche och receptionisten spekulerade i bostadsrätter. När kraschen var ett faktum såg kriminella gäng sin chans och köpte in sig i branscher som fastigheter, energi, säkerhet, livsmedel och kläder, enligt Idea, som arbetar för att stärka demokratiska institutioner runtom i världen. Gränsen mellan svart och vitt suddades ut.

Det internationella banksystemet tycktes stå handfallet inför den svarta ekonomins snabba utbredning och det är förstås illa att Swedbank, som en dominerande aktör, inte gjorde mer för att sätta stopp för skojerierna. Banken fick 2020 böta fyra miljarder kronor för sin bristande hantering av penningtvätt. Det är dock värt att notera att de stränga amerikanska myndigheterna har utrett Swedbanks rutiner i åratal. Det senaste halvåret har både den amerikanska finansinspektionen (SEC) och justitiedepartementet (DOJ) lagt ner sina granskningar utan anmärkning.

Det är inte heller frågan om penningtvätt som Högsta domstolen har prövat, utan hur Birgitte Bonnesens har svarat på journalisters frågor i ärendet. Förenklat att hon sagt att det inte förekom penningtvätt mellan 2005 och 2017, och huruvida detta var att klassa som grovt svindleri, mot bakgrund av att banken hade gjort interna utredningar som pekade på att det förekommit penningtvätt och att Bonnesen kände till detta. Målet aktualiserar alltså frågor om tillämpningen av tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Är det svindleri eller marknadsmanipulation att yppa halvsanningar till en journalist. Det är det inte, i alla fall inte i detta specifika fall, ansåg HD.

En skandal om global penningtvätt blev till sist en fråga om ordval och yttrandefrihet. Det är bra att den är över.

Lotta Dinkelspiel