Utan Nato har Sverige ett en-veckas försvar
ÖB sa 2012 att ”Vi kan försvara oss mot ett angrepp med ett begränsat mål. Vi talar om ungefär en vecka på egen hand”. Detsamma gäller ännu.
Under nära två års tid, från maj 2022 till mars 2024, kämpade två svenska regeringar – Magdalena Anderssons och Ulf Kristerssons – för att Sveriges medlemskap i Nato skulle gå i uppfyllelse.
Nu omfattas vi precis som övriga Natoländer av Washingtonfördragets artikel 5 om kollektiva försvarsgarantier. I normala fall hade vi kunnat leva i trygg förvissning om att allierade länder kommer till vår undsättning vid ett väpnat angrepp.
Med Donald Trump i Vita huset och på erövringståg i världen har det åtagandet eroderats. Ingen kan med något mått av säkerhet säga om Nato överlever eller hur Trump skulle agera i ett skarpt läge.
För att försöka blidka Trump har Europa inlett en panikartad upprustning i linje med USA:s krav på totalt fem procent av BNP i försvarsutgifter. Men det är en tidsödande process och i praktiken kommer mycket lite att ha förändrats till 2030, om ens då. Horisonten ligger decennier bort. Europa sitter fast i ett skruvstäd av USA-beroende.
Vid Folk och Försvars konferens i Sälen hävdade Kristersson att Sverige är på rätt väg, men också att många Natoländer ”har så dålig ekonomi att de har svårt att göra upprustningen trovärdig”. Det är det sista Trump vill höra. För svensk del pekade statsministern på att det finns en plan i fem punkter för ”ett säkrare Sverige i en farligare tid”.
Regeringen genomför den största upprustningen i modern tid. Sverige har blivit en ”respekterad kraft i Nato”. Vi är en stor bidragsgivare till Ukraina. Regeringen förväntar sig ”stora personliga insatser” av oss medborgare. Regeringen står ”helhjärtat upp för svensk försvarsindustri”.
Vill man vara snäll kan man tycka att det låter bra. Vänder man på steken säger statsministerns uppräkning inte ett skvatt om hur svensk försvarsförmåga står sig och hur regeringen ser på hur den kommer att utvecklas och i vilken hastighet. Eller vad som sker om Nato faktiskt krackelerar.
Ett dussintal år tillbaka hade Sverige en ÖB som hette Sverker Göranson. I ett uppmärksammat utspel i december 2012 talade han om det svenska en-veckas försvaret för att väcka liv i slumrande politiker. ”Vi kan försvara oss mot ett angrepp med ett begränsat mål. Vi talar om ungefär en vecka på egen hand.”
Det avsåg då en utvald plats av fem prioriterade över hela Sverige, förslagsvis Stockholmsregionen där regering och riksdag sitter, och i sju dagar. Sedan skulle det krävas utländskt bistånd.
Från politiskt håll blev det ramaskri. Alliansregeringens statsminister Fredrik Reinfeldt talade om försvaret som ”ett särintresse” trots att han mycket väl visste att det som ÖB sade var alldeles sant och att det var medborgarnas väl och ve som stod på spel. Ett drygt år senare beordrade Putin den ryska inmarschen på Krim och startade proxykriget i östra Ukraina.
Sverige har ett starkare militärt försvar nu än då. Men om det rör sig om att hela landet ska försvaras på egen hand – inte bara huvudstaden med omnejd och kanske ytterligare något storstadsområde – har situationen sammantaget inte förändrats mer än på marginalen.
Försvarsmakten informerar löpande regeringen om exakt vilket tidsspann det rör sig om. ”Vi kommunicerar vår förmåga till den politiska uppdragsgivaren på ett väldigt tydligt sätt”, har den nuvarande ÖB Michael Claesson sagt under sin tid som chef för operationsledningen. Regeringen talar ogärna om den saken och får sällan eller aldrig några frågor på temat.
Konkret står och faller Sverige med hjälp utifrån – alltså det som vi hoppas att Nato ska bistå med och som i sin tur förutsätter konsensusbeslut av 32 länder. USA och Trump måste vara med på vagnen, likaså Erdogans Turkiet och den ryssvänlige Orbans Ungern. Det är en hög tröskel i rådande läge.
Vid Folk och Försvar konstaterade både Försvarsmakten och Ulf Kristersson att det inte existerar någon plan B om USA drar sig ur alliansen och Nato spricker. Det finns ingen beredskap för det. Precis som statsministerns fem punkter i Sälen förutsätter planeringen rakt av Natomedverkan. Utan Nato har Sverige fortfarande ett en-vecklas försvar.
Jonas Gummesson är tidigare chef för TV4 Nyheterna och Kalla Fakta, försvarsreporter på SvD och nu fri skribent
