Värna brottsoffret, inte brottslingen

Om det är något år 2025 har visat så är det att svensk psykiatrisk vård och rättssystem har misslyckats kolossalt, där den dömde sätts i fokus i stället för brottsoffret och det samhälle som ska skyddas från farliga individer.

I september larmades en ambulans till Harmånger i Nordanstig. Mannen som ringde ambulansen och uppgav att han var suicidal mördade en av sjukvårdarna, den 47-åriga Helena Löfgren, med ett vasst föremål. Gärningsmannen greps av en beväpnad insatsstyrka kort efter dådet, men brottet hade med rätt åtgärder kunnat förhindras. Mannen hade bara ett par dagar tidigare hotat ambulanspersonal med ett basebollträ – vilket väcker frågan hur han kunde skickas hem från psykiatrin och därefter planera ett nytt dåd mot ambulanspersonalen.

Den svenska psykiatrireformen från 1995 behöver ses över, det var då Sveriges politiker flyttade ansvaret för vården av psykiskt sjuka från regionerna till kommunerna. Motivet var att integrera personer med psykiska funktionsnedsättningar i samhället genom åtgärder som sysselsättning och socialt stöd. I praktiken innebar detta att mentalsjukhusen lades ned och att individer som är i behov av psykiatrisk vård – och som är farliga inte bara för sig själva utan även för samhället – lämnades åt sitt öde.

Ett annat fall inträffade i Boden i Norrbotten, där en psykiskt sjuk tjugoåring misstänks ha mördat en 55-årig kvinna och skadat ytterligare två personer i en villa. Den misstänkte gärningsmannen sköts ihjäl av polis som kallats till platsen.

Om uppgifterna från medierna och familjen stämmer, hade även detta bestialiska dåd kunnat förhindras. Enligt tjugoåringens mamma hade hennes son regelbunden kontakt med psykiatrin i Norrbotten. ”Jag skickade in honom på tvångsvård i december. Då hade han inte varit medicinerad på flera veckor. Jag blev så frustrerad eftersom han blev utskriven redan nästa dag trots att han behövde hjälp. Då blev jag riktigt ledsen”, berättade hon för SVT Nyheter.

En mamma som nu förlorat sin son försökte hjälpa honom att få rätt vård, men han skrevs ut redan dagen därpå och misstänks kort därefter ha begått ett fruktansvärt dåd mot tre personer – varav en miste livet.

För att hålla potentiellt farliga individer borta från allmänheten krävs inte bara psykiatriska insatser, utan även betydligt strängare straff. Detta blev uppenbart i helgen i samband med mordet på en ung kvinna i Rönninge.

På annandagen spred henne syster en bild på den unga kvinnan med texten: ”Hjälp mig hitta min syster XX”. Hon hade senast setts klockan 01.20 vid Rönninge station, och en intensiv sökinsats inleddes.

Bara ett par dagar senare lämnade polisen vid en presskonferens det ödesdigra beskedet att kvinnan inte längre var i livet – hon hade mördats. Den anhållna gärningsmannen var tidigare dömd för kidnappningsförsök på en tioårig flicka 2019, men flickan hade lyckats fly. Förberedelserna inför kidnappningen var noggrant planerade i mannens sökhistorik, och i datorn hittades enorma mängder barnporr samt bilder på döda nakna kvinnokroppar.

Trots detta dömdes mannen till knappt 2,5 års fängelse och kunde därefter byta namn flera gånger. Under sökinsatsen efter den försvunna unga kvinnan tog polisen honom på bar gärning när han grävde ned delar av kroppen i en skog.

Hade det svenska rättssystemet värnat brottsoffret och allmänhetens trygghet och utdelat ett betydligt strängare straff än 2,5 års fängelse för en uppenbart antisocial individ som uppvisat fruktansvärda intentioner mot sitt tidigare offer, hade inte heller detta behövt ske.

Christoffer Jonsson är samhällsdebattör och medlem i KDU