Vems fel är antisemitismen, SVT?

För några veckor sedan tog jag upp publice service-mediers oförmåga att beskriva den allt dominerande huvudorsaken till hotet och våldet mot svenska judar: invandringen av muslimer.

Detta efter att Aktuellt ägnat hela elva minuter åt en rapport från Skolverket om vidrigheter mot judar i skolorna. Men, som jag skrev efter att studiogästerna larmat och gjort sig till och efterlyst mer pengar till utbildningssatsningar mot antisemitism et cetera utan att ta upp det centrala:

”Vi tittare lämnades alltså med världens största elefant i rummet. Det vill säga den många decennier långa och mycket stora invandringen från muslimska länder. Som Barack Obama faktiskt satte under lupp redan för över 15 år sedan, när judehatet i Malmö blivit en internationell story.”

Om studiogästerna var korkade eller lögnaktiga, eller allmänt bidragsmutade, får ni bedöma själva. Men notera gärna att de båda var judar, och av rent (expanderat) egenintresse borde vilja ha en seriös analys av modern antisemitism. 

Ändå deltog de i det lögnaktiga spektaklet att ymnig muslimsk invandring inte var en faktor.

Tyvärr måste jag skriva ungefär samma sorgliga lilla krönika igen. För när masslakten av channuka-firande judar på Bondi Beach diskuterades i Aktuellt igår –  nu under inte mindre än sjutton skattebetalade minuter – så nämndes ordet ”muslimer” hur många gånger, tror ni?

Noll gånger.

Inslagen om Skolverket och  Bondi Beach – med totalt två programledare och fyra judar, säkert alla övertygade i sin anti-antisemitism – summerade alltså till 28 minuter. Men inte en stavelse om grundproblemet: muslimsk invandring. 

För tydlighet. De flesta muslimer som bor i Europa och Australien är förstås bra folk. Hjälten i Sydney var för övrigt en muslimsk frukthandlare, Ahmed al Ahmed; han ryckte modigt geväret från en av de muslimska massmördarna och räddade troligen liv.

Hur som helst. Medier, skattefinansierade eller ej, borde sluta tramsa. Och kalla en spade för spade; ej ostronkniv. Att prata om ”antisemitism” utan att ta upp muslimsk invandring, är som att prata om fylleslagen på alpkrogar på 80-talet, utan att låtsas om busslasterna av svensk alpin öltörstig ungdom.

Varför ett niomiljardersbygge som public service – befolkat av så många intelligenta människor – tillåter det ske, borde vara obegripligt. Tills man inser kärnverksamheten. Vilken är att bekräfta och försvara makten.

Makten släppte in muslimerna, det är de som förstör för judarna. Men att erkänna det, är ju att underminera makten. Skyll på en osynlig gas i stället: antisemitismen.

Skyll batterifiaskon på ödesbestämd grön omställning, inte på maktens korrupta och korkade planer. Skyll de ungas desorientering på tech-bolagen, inte på maktens 68-flummiga läroplaner.

Public service dolda huvudsyfte – ingen får det ju formulerat för sig – är alltså försvar av makten. Det invaderar varje cell, när man löst passerkort och får vandra i kulvertarna på Gärdet.

Inför förra valet hissades varningsflagg för SD:s public service-politik. Ska de försöka sänka hela bygget?

Nej. De har inte kraften, knappt viljan. Det är det ena svaret. Det andra: De kan sitta lugnt i båten. För public service sänker sig självt, dag för dag, inför våra ögon, genom halvlögner, borttagna perspektiv och en alltmer pinsam irrelevans.

Bäva månde makten.