Kuppsjukan sprider sig i Europas demokratier

I brittisk nyhetsrapportering ser man just nu en hel del om två Labour-politiker: Andy Burnham och Wes Streeting. De två männen berättar om sig själva och vilken politik de skulle föra om de ledde landet. Storbritannien har som bekant redan en Labour-ledare och premiärminister: Keir Starmer. Inget parlamentsval är heller förestående. Att göra kupp mot premiärministern har blivit så vanligt i Storbritannien att det nu verkar vara parlamentsledamöters första tanke när regerandet inte fungerar till fulländning. Men det är extremt farligt, för med sina kupper sätter sig parlamentsledamöterna över väljarna.

”Jag har fått många kommentarer om ’du har gjort ett bra jobb, älskling, det är inte ditt fel, men jag kan inte rösta på dig på grund av den där Keir Starmer’.” Det är Wes Streeting som talar, denna gång i en stor intervju med tidningen The Sunday Times. ”Jag kan inte rösta på dig på grund av den där Keir Starmer”: tänk om en moderat riksdagsledamot sade så om Ulf Kristersson. Men detta är verkligheten i brittisk politik. Streeting, en ung (43 år gammal) stjärna inom Labour, blev sjukvårdsminister när hans parti vann valet för två år sedan.  

Streeting skötte sitt jobb väl, men redan efter ett år började journalister höra att han tänkte utmana Starmer om partiledarposten. Det gick inte särskilt bra för Starmer då, och inte nu heller, men normalt sett avsätts premiärministrar som misslyckas av väljarna i nästa val. I stället började Streetings bundsförvanter läcka nyheter om en potentiell kupp, och de senaste månaderna har gissandet och intrigerna bara ökat. I maj avgick Streeting som sjukvårdsminister för att kunna utmana Starmer.

Det tänker även en annan ledande Labour-politiker, Manchesters borgmästare Andy Burnham, göra. För att få ställa upp i partiledarval måste man vara parlamentsledamot, så en Labour-ledamot har nu avgått för att ge Burnham möjlighet att ställa upp i hans valkrets. Intresset för Streeting, Burnham och deras planer har blivit så intensivt att man nästan glömmer att Starmer fortfarande är premiärminister. Om de två lyckas störta Starmer – ingen vet om de tänker de göra det tillsammans eller om bägge vill ersätta honom – skulle en av dem bli Storbritanniens sjunde premiärminister på tio år. Landet har under denna tid sett David Cameron i 10 Downing Street; Theresa May, Boris Johnson, Liz Truss, Rishi Sunak och senast alltså Starmer. Så försvagad är Starmer av kupp-pratet att det är svårt att föreställa sig att han blir kvar tills nästa val.

Men det var just Labour under Keir Starmers ledning som väljarna valde för nästan två år sedan, och brittiska valperioder är fem år. Ja, Starmer har gjort ett antal fel och saknar utstrålning, men det var med honom som ledare som Labour vann valet. Nu positionerar Burnham och Streeting sig alltså för att utmana honom. Bägge är mer karismatiska och skulle kanske klara jobbet bättre, men om de lyckas med kuppen kommer en av dem – liksom Theresa May, Boris Johnson, Liz Truss och Rishi Sunak – att bli premiärminister inte genom ett allmänt val utan genom ett partiinternt sådant.

Nu rapporteras det om liknande kupp-planer också mot Friedrich Merz i Tyskland. Liksom Starmer har han haft en jobbig början på mandatperioden, men många politiker behöver ett par år för att växa in i den unika rollen som regeringschef. Nordrhein-Westphalens regeringschef Hendrik Wüst vore en bra motkandidat och verkar också positionera sig för en kupp mot Merz, rapporterar tyska pressen. Wüst är skicklig, men det var med Merz som ledare CDU blev största parti i Bundestag.

Kanske smider Wüst inte ens en kupp; kanske är det bara löst prat från pressen. Men skadan är ändå skedd, för pratet får det att verka som om partier genom interna intriger kan ändra på folkets beslut. Att förbigå väljarna på detta sätt är oetiskt, det leder till konstant turbulens och det är farligt för demokratin. Tänk om Moderaterna ett eller två år in i mandatperioden hade genomfört en kupp mot Ulf Kristersson och ersatt statsministern med en person som bara valts av Moderaterna själva. Man får verkligen hoppas att denna nya brittiska sjuka inte sprider sig till Sverige.

***

Läs även: Elisabeth Braw: USA:s opålitlighet kan stärka svensk försvarsindustri

Läs även: Elisabeth Braw: Med sin världssyn kan Trump aldrig förstå Sverige