Det är dags att exportera Almedalsveckan

Almedalsveckan är nästintill unik i världen: en samhällsfestival där hela samhällets palett finns med, och som därtill avhålls i god anda. Nu har Almedalen precis ägt rum igen, och de utländska företrädare som fann vägen till Visby var, som alltid, imponerade. Faktum är att många andra länder skulle vinna på att ha liknande samhällsfestivaler. Almedalen kan bli Sveriges nyaste exportsuccé.

Även jag var i år i Almedalen och talade bland annat på ett evenemang ordnat av Credit Agricole, den franska banken. Mina två medpanelister var Frankrikes ambassadör och chefen för Credit Agricoles försvarsverksamhet, en brittiska, och båda var mäkta imponerade av Almedalsveckan. Alla utländska besökare som kommer dit är imponerade. De flesta länder har såklart partikongresser. De har mässor där ideella organisationer är med. De har näringslivskonferenser. Men de har inte en samhällsfestival där organisationer från hela samhället samlas och ordnar samtal om allehanda viktiga ämnen – samtal som vem som helst kan lyssna på.

Danmark har Folkemødet och Norge har Arundalsuka. Almedalen har inspirerat den unga Arvasmusfestival i Estland och Finlands nästan lika unga SuomiAreena, och till de senaste årens tillskott hör också Lampa i Lettland och Būtent! i Litauen.  

Men sedan tar det slut. Organisationen Democracy Festivals rapporterar visserligen att folk i Turkiet, Kenya, USA, Italien och Polen försöker skapa Almedals-liknande festivaler där, men hittills har resultaten uteblivit. I vissa fall kan anledningen kan vara att det inte är särskilt lätt att starta ett Almedalen i länder där demokratin har bekymmer, men också många av världens mest gedigna demokratier saknar Almedalsveckor.

Detta har fått mig att tänka på vitt snus. Nej, jag använder det inte, och inte någon annan tobak heller för den delen, men runt omkring mig i London ser jag överallt vitt snus. Det vita snuset är Sveriges senaste exportsuccé.

Och det har fint sällskap, för det livaktiga svenska näringslivet producerar ständigt nya företag och produkter som tilltalar folk i andra länder. I dag finns Klarna på nästan alla europeiska sajter som säljer konsumentprodukter. ”Alla” använder Spotify. H&M och Ikea är veteraner men inte mindre populära för det – tvärtom. Svenskt godis är en megatrend. (Under alla år utomlands har jag alltid tagit med mig hallonbåtar och Ahlgrens bilar från Sverige, och nu verkar resten av världen ha insett vad den har missat.)

En festival är visserligen inte ett företag eller vara, men eftersom Sverige är så uppfinningsrikt och bra på export skulle jag vilja framföra ett ringa förslag: exportera Almedalsveckan!

Demokratier världen runt kämpar med politikerförakt, samhällspolarisering och extremism, och lösningen på det ligger inte hos något enskilt parti. Inte ens tillsammans kan de politiska partierna lösa sådana bekymmer. Det finns mycket i våra samhällen som partier inte heller har ansvar för. Omvänt är en av västvärldens allra största fördelar att vi har livaktiga civilsamhällen. Näringslivet har sin roll såklart, och ideella organisationer har sin.

Men som vanlig medborgare har man sällan kontakt med de flesta. Kanske har man en organisation man stödjer, men det är svårt att hålla koll på hela civilsamhället. Att gå till evenemang ordnade av ett stort antal frivilligorganisationer skulle också vara en stor logistikutmaning, och företag ordnar för det mesta inte evenemang där allmänheten får delta.  

På Almedalsveckan däremot kan man som bekant strosa runt och delta i vilka evenemang man vill. Man får höra diskussioner om ämnen man känner till och sådant som man inte ens visste fanns. Enligt Region Gotland ordnades det på Almedalsveckan 2024 2 105 evenemang av 1 329 arrangörer. Företag stod för 28,41 procent av evenemangen; ideella organisationer för 21,19 procent; staten, kommuner och regioner för 10,64 procent, intresseorganisationer för 10,36 procent; näringslivsorganisationer för 7,46 procent; massmedier för 5,04 procent; fackliga organisationer för 2,32 procent; riksdagspartier för 0,95 procent och politiska organisationer för 0,61.  

Att vara med är inspirerande och får en att känna stolthet över samhället – och till och med vilja att delta mer. Almedalen är med andra ord det slags initiativ som Sverige kan främja utomlands, inte för att få in exportintäkter utan för att göra en god gärning. Tänk om svenska ambassadörer utomlands valde ut lämpliga samhällsföreträdare som fick komma och titta. Tänk om Region Gotlands Almedals-ansvarige bjöds in till evenemang på svenska ambassader, kanske tillsammans med riksdagspartiernas Almedals-ansvariga.  

Almedals-export skulle sprida stor entusiasm – kanske till och med större än entusiasmen för det vita snuset.

***

Läs även: Elisabeth Braw: Kuppsjukan sprider sig i Europas demokratier

Läs även: Johan Hakelius: Betraktelser från Almedalen – pedofilkartor och Åkessons ilska