Tina Thörner: »De hade mjölkat en kamel«

Text: Lisa Bergman och Erik Hultkvist

Dakarrallyt är 792 långa myt­omspunna mil, varav 690 löper i nordvästra Afrika. I denna världens hårdaste rallytävling deltar den svenska kartläsaren Tina Thörner tillsammans med föraren Jutta Kleinschmidt.

Tina Thörner har varit ute och kört sedan lördagen den 6 januari och nu på söndag kommer hon, om allt går hennes väg, i mål. Fokus lyckades som enda tidning få en pratstund med henne över en minst sagt svajig telefonlinje.

Var befinner du dig just nu?

– I en liten afrikansk by, Néma, i Mauretanien. Efter två nätter i tält har vi fått hyra hus här i natt, vilket känns väldigt skönt, även om det inte är något lyxhotell precis. Vi sover på golvet – afrikansk standard. Men man kan duscha och det är helt underbart. Det kunde jag inte i går kväll, då jag – efter de två tuffaste dagarna hittills – stod och tvättade mig med en tvättlapp och en liten vattenflaska för att bli ren.

Hur kommer det sig att du åker Dakarrallyt?

– Det är en otrolig utmaning, med teknisk svår kartläsning som är väldigt kul. Dessutom ger det en otrolig vördnad inför livet. En känner sig väldigt tacksam över att ha fått möjlighet att växa upp och frodas i ett rikt land.

Hur är det att köra i öknen – är det inte väldigt varmt?

– Nej, faktiskt inte. Det är inte som i Dubai där det var 60 grader i bilen. Då var det svettigt. Men det är långa körningar här. Vi får klara oss utan paus från morgonen tills vi kommer fram. Det enda en får ha med sig är en liten vattenflaska. Det är tufft, men det måste bara gå.

Så ni har ingen tid att gå på toaletten?

– Nej, nej, det är bara att köra på.

Blir det inte långtråkigt att köra 50-60 mil i öknen utan paus?

– Nej, vi har så mycket att göra hela tiden. Det gäller att veta var man är och ange positionen och läsa av kartan. Vi har fullt upp – det är ju tävling! Och vet du, när jag sedan kommer hem då är det ju himmelriket att åka mellan Stockholm och Göteborg eller något. Det är vägar – fina vägar! – och man kan stanna och tanka och köpa glass, lyssna på ljudband eller småprata lite.

Hur har det gått då?

– Ja, i år har det inte gått så bra. Vi har haft mycket tekniska problem och ligger mer än åtta timmar efter dem som leder. Men förra året kom jag och Giniel de Villiers, som jag körde med då, tvåa. Då var vi sexton minuter bakom ettan, efter två veckors körning.

Vilket är ditt bästa minne från dina ­Dakarrallyn?

– Hmm, för några år sedan blev vi kvar ute i mauretanska öknen, jag och min förare. Vi bodde fyrtio mil från närmaste by. Då kom det två pojkar, nio och elva år. De hade sett att vi hade varit fast där ute i öknen i två dagar och vi hade inte så mycket att äta. Så de vandrade iväg och kom tillbaka med en rostfri skål som säkert aldrig sett diskmedel i hela sitt liv. De hade mjölkat en kamel, vet du, och skulle ge oss kamelmjölken för att vi skulle få någonting i oss.

Hur gick det till slut då?

– Sen kom våra servicebilar efter två dagar och hjälpte oss och de hade ju mat med sig och grejer. Men innan det så hade också militären hjälpt oss att slakta ett lamm och grillat det mitt framför ögonen på oss. Du vet, folk är så hjälpsamma – det är nog det jag minns bäst.

Hur ser livet ut när ni inte är ute och kör?

– Vi jobbar på, förbereder morgondagen, sover tre-fyra timmar och sedan är det på det igen, liksom. De andra träffar man mest halvtimmen innan start och då pratar vi lite och så där.

Du är kartläsare. Du skulle inte tycka att det var roligare att köra själv?

– Just i det här rallyt behövs det väldigt bra kartläsare. De är nästan mer efterfrågade än chaufförer. Det krävs mycket erfarenhet och självförtroende för att kunna vara kartläsare här. Så det känns nog inte som att jag hellre skulle vilja bli chaufför.

Detta har hänt

Dakarrallyt brukade tidigare ta sin början i Paris men startade i år i Lissabon den 6 januari. Efter två etapper till Portimao och Malaga går färden vidare genom Saharas sand i Marocko och Mauretanien, för att sedan avslutas i kuststaden Dakar i Senegal den 21 januari. Hela loppet är 792 mil långt, uppdelat på femton etapper. Det går att tävla i tre klasser: bil, motorcykel eller lastbil. Svenskan Tina Thörner har inklusive årets rally varit kartläsare i tävlingen sammanlagt sju gånger. Förra året nådde hon sin bästa placering, en andraplats.