Veronica Palm: »Skitjobbigt att vara kandidat«

Text: Lisa Bergman

Det är bäddat för maktstrid på socialdemokraternas kvinnoförbunds möte i helgen. Sittande ordföranden Nalin Pekgul utmanas av en annan kandidat, riksdagsledamoten Veronica Palm.

Vad tycker du om Nalin Pekgul?

– Vi har inte någon konflikt oss emellan och oavsett resultatet på söndag hoppas jag att vi båda ska fortsätta arbeta med jämställdhetsfrågor inom partiet. Hon har varit viktig som den första kvinnan med utomeuropeisk bakgrund på en så viktig post inom partiet och hon brinner för kvinnor inom hederskulturer och den problematiken.

 Så består hennes politiska gärning i att hon har invandrarbakgrund?

– Nej, det tror jag inte. Hon har drivit föräldraförsäkringen också.

Varför är du bättre på att leda s-kvinnorna än Nalin Pekgul?

– Så här är det, jag har fått en massa nomineringar. Många tycker att det behövs ett förändringsarbete och att jag är rätt person för det. Men det är väldigt svårt att recensera sig själv.

Men vad tror du att du kan tillföra?

– Jag har engagerat mig för jämställdhetsfrågor ur två perspektiv – det feministiska perspektivet och barnens perspektiv. Sedan har jag ett stort engagemang i s-kvinnornas internationella hjärtefrågor, fred och nedrustning där vår profil blivit lägre på senare år. Dessutom sitter jag i riksdagen – det är extra viktigt nu när vi är i opposition för att kunna debattera och bemöta den borgerliga regeringens förslag.

På vilket sätt driver du jämställdhetsfrågor ur barnens perspektiv?

– Först genom frågor som barnomsorg, föräldraförsäkring och familjepolitik, där jag tycker att s-kvinnorna varit svaga – även om man ryckt upp sig lite på senare tid. Men sedan genom att driva opinionsbildande verksamhet i ett alltmer kommersialiserat samhälle. Jag som har tre små flickor ställer mig ofta frågan hur man ska låta en fyraåring få vara människa – och barn. Vi har genomfört en massa reformer kring löner och arbetsvillkor – samtidigt som vi får en backlash med stringtrosor för tolvåringar och bikinis för tvååringar.

Nu har socialdemokraterna fått en kvinnlig, därtill uttalat feministisk partiledare – behövs s-kvinnorna egentligen?

– Det är en viktig fråga som vi måste diskutera inom organisationen. Jag är verkligen glad över att Mona Sahlin har blivit partiordförande men jag tror att hon kan behöva stöd i jämställdhetskampen. Så länge som vi har ett samhälle där män som kollektiv är överordnade kvinnor som kollektiv så behövs s-kvinnorna; både organisatoriskt för att lyfta kvinnor och stärka systerskapet och politiskt för att en sidoorganisation ska våga vara lite tuffare.

Varför är det viktigt att driva frågan om sex timmars arbetsdag?

– För att visa att det finns ett annat sätt att organisera samhällslivet – att våga tänka lite längre.

Men är det ekonomiskt genomförbart?

– Kanske inte på en gång men på lite sikt. Det småbarnsföräldrar oroar sig allra mest för idag är bristen på tid. Och kvinnor köper sig tid och lägre lön genom kortare arbetstid – därför är det en jämställdhetsfråga. Vi måste inse att tid är en politisk fråga.

Du klottrade på en vägg en gång i din ungdom – varför det?

– Det fanns ett gäng i Kisa som gick runt och sprejade »BSS« (Bevara Sverige Svenskt) på väggarna. Då gick jag och en kompis och köpte en sprejburk och ändrade det till »BSB« (Bevara Sverige Blandat) i stället. Det var nog mitt första politiska ställningstagande och det var väldigt viktigt för mig.

Så, hur går det på lördag?

– Alltså, ingen aning. Men det är väldigt jämnt, så det handlar väl om ifall folk bestämmer sig för att våga pröva något nytt eller hålla fast vid det gamla. Själv tycker jag att det känns skitjobbigt – vi gillar varandra och arbetar i grunden för samma mål. Men jag kan inte förvalta det här förtroendet jag har fått på något annat sätt än att ställa upp.