Den gängse förklaringen, i omvärlden och hos den argentinska vänstern, till Javier Mileis knockoutseger i kongressvalet är: ”Donald Trump lovade Milei pengar och det avgjorde saken”. Men få orakel nämner att inflationen under Milei har pressats från 140 till 30 procent, eller att flera miljoner färre argentinare lever i fattigdom och ”extrem nöd” än då han trädde till för snart två år sedan. 

Den som tror att Trumps löfte om pengar avgjorde valet känner få argentinska väljare, och känner knappast heller landets ekonomiska historia de senaste decennierna. En lång rad av landets presidenter har utverkat miljardbelopp från valutafonden IMF (= USA) utan att detta hjälpt dem ett spår i några val. Joe Biden välkomnade Mileis valseger i november 2023 och gav honom ett furstligt mottagande i Washington, därför att Argentina är ett stort och viktigt land på en kontinent där Kina och Ryssland flyttat fram sina positioner. Detta gäller för övrigt också Argentina: Under Milei har Kina blivit Argentinas främsta handelspartner. Att Trump fortsatte Bidens Milei-vänliga policy var givet, trots de högljudda herrarnas motsatta åsikter om handel (Det är Trumps är tullar som har knuffat Argentinas jordbruksexportörer i armarna på Kina).  

Fast om det inte var Trumps förtjänst, hur vände den nederlagstippade Milei ett hotande debacle till en klar seger? Så klar att hans parti, om det spelar sina kort väl och knyter allianser med småpartier, kommer att ha majoritet i kongressen för de genomgripande reformer som står på programmet. 

Förspelet till söndagens succéval var rafflande, och en plåga för Milei. För sju veckor sedan hölls val till Buenos Aires provinsparlament. Milei och hans parti La Libertad Avanza - Friheten rycker fram – straffades av väljarna där. Peronisterna, Mileis arvfiende, gjorde ett mediokert val, men det räckte ändå till en klar seger över Milei. Presidentens motgång i denna ”förmatch” till söndagens långt viktigare kongressval berodde på en korruptionsskandal som detonerade under kampanjen. Flera av Mileis nära medarbetare, bland dem hans syster och allt i allo Karina, ser ut att ha begärt, och fått, procent på mediciner som beställts från apotekskedjor till handikappade och sjukpensionerade. Sådant har varit vardag i Argentina, men för Milei var det fatalt: Han valdes till president 2023 på löftet att en gång för alla spola rent i den offentliga sektorns gödselstack av klientelism och ”procent” på allehanda varor och tjänster. Politiker, ämbetsmän, och andra eliter – la casta med Mileis slogan – förser sig ur statskassan och spolierar alla tendenser till en sund marknadsekonomi. 

Samtidigt som Milei miste sin helgongloria i mångas ögon så nåddes kistbotten i statskassan. Efter två års kamp mot inflationen var dollarreserven slut. I och med att Mileis parti saknat majoritet i kongressen har få lagar kunnat stiftas – om skatter, pensioner, anställningsskydd och allt det andra Milei vill ändra på. Hans enda verktyg har varit att skära ned sociala utgifter med dekret och sälja dollar.

I det läget, drygt två veckor före kongressvalet, träffades Milei av ännu ett hårt slag: hans näre medarbetare, journalisten och ekonomen José Luis Espert, presidentkandidat 2019 och partiets ledande kandidat i kongressvalet 2025, visade sig ha haft en lång och lönsam relation till knarkkungen Federico Machado, efterlyst i USA. Tre dagar senare, den 9 oktober, meddelade USA:s finansminister Scott Bessent att han – läs Trump – var redo att köpa argentinska pesos för 20 miljarder dollar. Alltså inget lån utan ett valutabyte, för att rädda Milei från bankrutt.

Så vann Milei trots allt valet och besegrade peronisterna i nästan hela landet, också i peronisternas högborg, Buenos Aires-provinsen.  Han inte bara vann, han ser ut att ha nått sina drömmars mål: majoritet i deputeradekammaren. Spelar han sina kort väl och avstår från att förolämpa hugade allierade (ingen given sak) så kommer han att kunna genomdriva de arbetsmarknads-, skatte- och pensionsreformer som utgör det utlovade systemskiftet.  

Skälet till att Milei reste sig och segrade mot alla odds var att många argentinare förstår att det tidigare systemet, med staten som ekonomins allsmäktige aktör, är en återvändsgränd. De förstår att de betalar priset för den inflationsdrivna ekonomin. Peronistiska regeringar kunde pressa sedlar när det knep. De rika kan hålla sin rikedom i värdebeständiga tillgångar som utländska valutor, guld, fastigheter och aktier. Men för vanligt folk var inflationen en skatt, som bara de betalade. För att inte tala om det ständiga men nödvändiga springet till dollarväxlare – pesos måste användas samma dag, annars åts de upp av inflationsspöket. 

När ekonomin och valutan kraschade 2001 hade landet 2,5 miljoner anställda i den offentliga sektorn. Den legala privatsektorn hade 6 miljoner anställda och 2 miljoner levde helt eller delvis av socialbidrag. Motsvarande siffror då Milei valdes 2023 vittnar om en hisnande urartning: 4,5 miljoner stats- och kommunanställda, 5,8 miljoner i privatsektorn och 22 miljoner helt eller delvis beroende av understöd. Statsbudgeten omfattade dessutom enorma energisubventioner. Aldrig hade den offentliga sektorn varit större – och aldrig hade fattigdomen varit mer utbredd, den omfattade knappt 42 procent av befolkningen. Trots alla statens omsorger var Argentina mindre jämlikt än klassamhället Peru – det land i regionen, jämte Chile, där fattigdomen minskat snabbast. I dag, efter två år under Milei, är fattigdomen 31,6 procent.

Det är långt kvar till det förlovade land Milei utmålar. I vissa argentinska provinser är mindre än 2 procent av de arbetsföra sysselsatta i den legala privatsektorn. Mileis stora utmaning härnäst blir att tvinga och smatidigt locka den väldiga svarta ekonomin att formalisera sig. En annan stor utmaning är att locka utländska investerare, de som skrämts bort då peronister konfiskerat redan privatiserade statsföretag. 

Det räcker inte med en sund ekonomi för att dra till sig utländska pengar, det politiserade rättsväsendet måste också saneras, något som Milei helt försummat – han har tvärtom utsett en ökänd korrumperad domare till Högsta Domstolen. (Utnämningen har blockerats). Det gäller också att Milei törs låta valutan flyta fritt och sluta ge den konstgjord andning genom att stödköpa den med statens dollar. Gör han inte det kommer peson aldrig att lära sig stå på egna ben.  

Javier Milei är lika vulgär och aggressiv som Donald Trump. Men till skillnad från sin vän i Vita Huset förstår han hur marknadsekonomi och världshandel fungerar. Han har en plan. Frågan är om han lyckas lägga band på sitt explosiva humör och tygla sina bisarra infall – som tidigare i år då han narrade tiotusentals småsparare att köpa in sig i en kryptovaluta som genast kraschade. Och han måste disciplinera sin inre krets, slå näven i bordet och se till att de styrande lever som de lär. Detta torde bli minst lika svårt som att normalisera näringslivet.

***

Läs även: Folket röstar om Mileis reformer

Läs även: Kommer Milei att få majoritet i parlamentet?

Få 6 månaders obegränsad läsning – för bara 79kr

Månadens erbjudande

Obegränsad tillgång till allt innehåll på fokus.se och i appen
Nyhetsbrev varje vecka
Avsluta när du vill