Räden mot Maduro höjer risknivån i världen

Världens blickar riktas nu mot Delcy Rodriguez. Venezuelas tillförordnade president, som fram till den 3 januari var landets vice-president, måste försöka genomföra en balansgång som ter sig omöjlig: att hävda Venezuelas suveränitet utan att misshaga Donald Trump och hans administration.

”Om hon inte gör det som är rätt kommer hon att få betala ett mycket högt pris, förmodligen ett högre pris än Maduro”, sade Donald Trump den 4 januari, dagen efter anfallet mot Caracas då amerikanska specialstyrkor tillfångatog Nicolas Maduro, till tidskriften The Atlantic. Trump vill att Rodriquez ska leda sitt land som ett slags administratör under amerikansk ledning. Om hon inte gör det, ja, då kan hon alltså också föras bort av Delta Force till något häkte i USA. Eller värre. Donald Trump har ju sagt att USA tills vidare kommer att ”styra” Venezuela.

Huruvida Delcy Rodriquez kommer att vilja fungera som amerikanernas administratör är oklart, likaså hur det skulle fungera i praktiken. Vad som däremot är helt visst är att USA:s attack på Venezuela och bortförandet av Maduro, snabbt kommer att få följder långt bortom Venezuelas gränser. En sådan gäller Danmark har redan visat sig. Bara timmar efter räden lade Katie Miller, som är fru till Trumps omnipotente rådgivare Stephen Miller och själv influenser i Maga-sfären, upp en karta av Grönland på X där ön var täckt av en amerikansk flagga. ”SNART”, skrev Miller som tidigare jobbade inom Trump-administrationen. Numera är hon poddare och talar inte för presidenten, men ändå kan danskarna inte strunta i provokationerna. Trump lade några timmar senare själv kol på elden, när han sade till The Atlantic att ”vi behöver definitivt Grönland”.

För Danmark betyder detta att man nu måste förbereda något slags försvar av Grönland, och det mot en nära allierad som man redan samarbetar nära med och som dessutom har en militärbas på ön (se sidan 19). Situationen är surrealistiskt och med tanke på att Danmark knappast kan vända sig till Nato, som står under amerikanskt befäl, betyder det att Sverige och Danmarks andra vänner i Norden och inom Joint Expeditionary Force kommer att behöva hjälpa till. Hur hjälpen ska se ut i praktiken är svårt att föreställa sig. Det räcker knappast att Nordens premiärministrar lägger upp en bild av en gemensam middag där de utstrålar enighet. Behövs något slags militär närvaro utöver den danska på Grönland? Skulle det få Vita Huset att tänka om, eller skulle det tvärtom utlösa amerikanska hämndaktioner? Allt är fullt möjligt och fullständigt otänkbart på samma gång.

En annan följd av USA:s angrepp på Venezuela är ökad osäkerhet för den internationella sjöfarten. Hittills har den inte drabbats av kuppen mot Maduro, men den befinner sig i skottlinjen. USA:s attacker mot Venezuela började som bekant med att kustbevakningen beslagtog venezuelanska oljefartyg – i internationellt vatten. Något sådant är extremt ovanligt. Den amerikanska kustbevakningen ingår i Department of War (som det numera heter) och Pentagons jurister måste ha skrivit under på kustbevakningens tillslag. Klokt var det hur som helst inte att beslagta fartygen, för det ger andra länder och grupper en ursäkt att göra exakt samma sak mot fartyg som är ägda eller flaggade i USA – eller något annat västland. Det finns åtskilliga fartyg från väst som ständigt måste segla förbi länder som inte är vänligt inställda till USA eller västvärlden som helhet.

Och så bar vi oljan. Olja och droger var de två skäl Donald Trump betonade när han vid olika tillfällen har pratat om varför Maduro måste bort. Enligt den amerikanske presidenten ledde Venezuelas president drogterrorism mot USA, och enligt Trump har Venezuela stulit amerikansk olja. (Venezuela nationaliserade oljeproduktionen när Maduros företrädare Hugo Chavez kom till makten; endast Chevron fick vara kvar i landet.) Nu vill USA att, som krigsminister Pete Hegseth säger, oljan ska börja flyta igen.

Det är dock lättare sagt än gjort. Venezuela har visserligen världens största oljereserver, men produktion behöver akut moderniseras och professionaliseras. Vad händer fram till att det kan ske? USA har sedan tidigare infört en blockad mot venezuelansk olja. Enligt Trumps planer ska amerikanska oljebolag nu ta över oljeproduktionen. Venezuelas olja utgör visserligen bara en liten del av världsproduktionen idag, men om den bortfaller (på kort sikt) eller ökar massivt (på lång sikt) så kommer oljepriset naturligtvis att påverkas.

Diplomatin är en annan verksamhet som riskerar att påverkas av räden mot Maduro. Många av länder i Latinamerika lär nu bli mer misstänksamma mot västvärlden. Rättare sagt: med Europa kan de samarbeta, men att nå ett gott samarbete kommer nu att kräva mer tid och diplomati. Och det är med länder som Mexiko, Brasilien, Colombia (som Trump redan börjat hota) och Uruguay som Europa behöver samarbeta mer med om vi ska kunna minska vårt beroende av Kina.

Fotnot: Skribenten är försvars- och säkerhetsexpert vid American Enterprise Institute i Washington DC.