Spänd avvaktan i det judiska New York

Sent på kvällen den 14 oktober spanade poliskonstaplar i blå uniform ut över en skrålande folkmassa på Manhattans avspärrade sjuttioandra gata. För första gången sedan den 11 september 2001, då säkerhetstänkandet blev hårdare, firades Simchat Torah traditionellt med dans och musik ute på flera gator i New York. Livligast var det i Upper West. I kvarteren runt omkring finns ett tjugotal synagogor i ett område som man traskar runt på lika många minuter.

Högtiden som hålls för att man läst ut Torah för förra året och börjar om på nytt avlutar Sukkot, Lövhyddehögtiden, då minnet firas av Guds beskydd av det judiska folket under vandringen genom öknen från Egypten till Israel. De två senaste åren hölls högtiden lågmält med tanke på den israeliska gisslan i Gaza. Men nu hade den släppts, bara några dagar innan, och flera församlingar bestämde sig för att återinta gatorna. Hög musik, vild dans och viftande med israeliska flaggor. En kvinna i folkhavet, på besök från Boston, undrade om polisernas bevakning verkligen var tillräcklig.

En ung kille sa att flaggorna inte var en del av den här traditionen men att alla var glada för att gisslan hade släppts. Själv såg han nga problem med flaggorna.

– Men visst, sa han, alla är inte lika bekväma. 

En än större vattendelare mellan judiska församlingar i området var Zohran Mamdani, en 34-årig medlem av New Yorks delstatsförsamling och det demokratiska partiets kandidat i årets borgmästarval i staden som aldrig sover.

Hans motståndare kallade honom ”en kommunist” som vägrar fördöma frasen ”globalisera intifadan” och anklagade honom för att inte erkänna Israel som stat.

I sin kampanj höll Mandami själv fram att han var den enda muslimska kandidaten, född i Afrika och sa att han anser att Israel har rätt att existera – som en stat med lika rättigheter.

Det finns de som liknar valrallyt vid ett proxykrig mellan Israel och Palestina.

Borgmästarvalet var samtalsämnet tidigare under Sukkot när människor samlades i Carlebach shul, en av alla judiska församlingar på västra Manhattan. Mat stod framme. Sallad, bröd, köttgryta. Män satt och åt i ena delen av lokalen, kvinnor i den andra.

– Hit kommer alla slags människor, förklarade Sara, som åkt till Carlebach från Long Island, efter att hon visat lövhyddan.   

– Modernt ortodoxa, traditionellt chassidiska, oberoende judar, alla är välkomna. Det är många akademiker som söker sig hit. Och en hel del knasiga människor, sa hon och riktade blicken mot en man i kilt och färgglad kavaj som satt tyst bredvid en blek kvinna i en parasolliknande solhatt.   

– Alla som söker gemenskap är välkomna.  

Sara berättade om den hippieliknande rabbinen Schlomo Carlebach som startade församlingen och var känd för sitt gitarrspelande och historieberättande. På sextiotalet uppträdde han med Bob Dylan och Joni Mitchell, och fortfarande trettio år efter hans död pratas det om hur hans förhållande till kvinnor egentligen var. Anklagelser om oönskad beröring har riktats från kvinnor mot rabbinen.

Vad han hade tyckt om Zohran Mamdani kan man förstås inte veta, men Sara var upprörd.

– De flesta som kommer hit tycker mycket om Israel, sa hon och visade inramade bilder från landet.  

De hängde i rad på väggarna i gången som ledde fram till Bimahn där torahläsningen hålls.

En av rabbinerna i staden har kallat borgmästarkanditaten ”en fara för New Yorks judiska befolknings säkerhet”. Sara höll med. Hon sa att han normaliserar antisemitismen på gatorna och stöttar bojkott av Israel. Judiska röstberättigade utgör sexton procent av de som röstar i NYC. För en del, som Sara, övertrumfar kandidaternas syn på Israel och Gazakriget vilket parti de företräder.

– Judar känner sig hotade av det han vräker ur sig, sa hon, och att det var obegripligt att församlingen B´nai Jeshurun några gator upp bjöd in honom till sin synagoga. 

Rabbinen Samatha Natov höll i sabbatsgudstjänsten i Stephen Wise Free Synagogue på sextioåttonde gatan fredagen i veckan efter festandet och dansandet på gatorna. Det var uppsluppen stämning även i synagogan, med sång som leddes av en gitarrist i centrum, kompad av ett band. Stephen Wise var en viktig person i det judiska USA berättade Samatha Natov. Han etablerade synagogan 1907 och med den startade den fria synagogarörelsen som drev frågan om att rabbinerna skulle vara fria att tala om de ämnen de kände för utan att stämma av med rabbiner högre upp i den religiösa hierarkin. Församlingen beskrevs som en livlig reformsynagoga med en sionistisk inriktning, vilket inte är typiskt för reformjudendomen. Stephen Wise var hederssekreterare i Federation of American Zionist Organisation i den andra sionistiska kongressen i Basel 1898. Han arbetade då nära Theodor Hertzl.

– Ja, här är vi starka sionister med ett djupt stöd till Israel sa rabbinen. Tvåtusen medlemmar har vi och blir allt fler.  

Samatha Natov trodde att många ansluter sig till synagogan för deras arbete med social rättvisa.

– Vi var tidiga med att starta stödboende för hemlösa män och vi har ett matprogram där många volontärer bidrar. Vi fortsätter tro på idealet tikkun olam, att reparera världen.  

När det gäller synen på Mamdani hänvisade hon till ett klipp på sociala medier där rabbinen Ammiel Hirsch från församlingen talar direkt till borgmästarkandidaten.

Han säger där att ingen någonsin talat för alla judar, inte heller han själv i det han vill framföra. Men han säger att hans oro för Mamdanis uttalande om Israel delas av en stor del av den judiska gruppen i New York. Självklart är det legitimt att kritisera vilken regering som helst, säger han i klippet. Även Israels, men rabbinen Hirsch uppfattar Mamdanis motstånd mot Israel som mer än politisk kritik.

– Du motsätter dig existensen av Israel som en judisk stat, och dina ord piskar upp en fientlig stämning i New York. Vi är oroliga för vad de gör med vår framtid, säger Ammiel Hirsch. 

Samantha Natov sa att antisemitism, riktad mot församlingar och judiska studenter på stadens universitet, och borgmästarvalet var de största frågorna för den judiska befolkningen i New York den här hösten.

På B´nai Jeshurun på åttioåttonde gatan gick överrabbinen Rolando ”Roly” Matalon runt och pratade med dem som varit med på gudstjänsten. Ett barn visade sina händer klibbiga av sötsaker, rabbinen ställde frågor om vilken färg som är bäst på godisklubbor. Barnets mamma såg förlägen ut och sa att allt snask går ner.

Rabbinen verkade populär bland barnen. Han var född i Argentina, utbildad i Buenos Aires, Montreal, Jerusalem och New York. I många år hade han arbetat för att återuppliva och sprida liturgisk musik från judiska samhällen runt om i världen.

– Vår församling fyller tvåhundra år i år och har bra verksamhet för barn och ungdomar, sa rabbinen. Så vi växer till skillnad från många andra församlingar här uppe. 

Församlingen är en av de största på Manhattan med tvåtusen hushåll, många med stark ekonomi. Grundpelarna för församlingen är andlighet, gemenskap, inkludering, aktivism och tillväxt.

– Men kom igen, ja vi bjöd in Zohran Mamdani. Men inte bara honom, han var en av alla åtta borgmästarkandidater i primärvalet som var här. Församlingen stöttar inte någon av kandidaterna. De som ser inbjudan av Zohran Mamdani som ett problem vill smutskasta oss. Det är många som ser antisemitism överallt, sa Roly Matalon. Det är klart den finns, fortsatte han, men vi måste sluta se oss som offer. Vet du varför människor gör det, frågade han.  

Han svarade själv:

– För att få moraliskt övertag.  

Roly Matalon berättade att organisationerna Parents circle och Standing together som båda har sin bas i Israel och arbetar för samförstånd och försoning mellan israeler och palestinier har gästat församlingen många gånger.

Han sa att det inte var lätt att som jude förena en identitet som bygger på en samhörighet med Israel och en kritik av hur landet styrs. Under de två år som kriget i Gaza pågick bad församlingen både för den israeliska gisslan och folket i Gaza vid i stort sett varje gudstjänst. Det hände att medlemmar mitt under bönen lämnade synagogan. Några har lämnat församlingen helt. Det påverkar ekonomin, sa Matalon men det är den inriktningen vi har.

I opinionsmätningarna leder Zohran Mamdani stort över den oberoende kandidaten Andrew Cuomo och republikanen Curtis Silwa. En undersökning visar samtidigt att 60 procent av de judiska väljarna tänker rösta på Cuomo och 29 procent på Mamdani.

Den fjärde november avgörs borgmästarvalet i New York.

***

Läs även: Den ständiga konflikten om Sheikh Jarrah