Veckans bråk: Arbetslinjen 2.0

Att jobba eller inte jobba? Det var veckans stora fråga.

Text:

Bild: TT

Förra veckan tillsatte regeringen en utredning som ska föreslå ett bidragstak. Syftet är tydligt; det ska ge mer pengar i plånboken att arbeta än att leva på bidrag. 

”Många bidrag är strama var för sig, men när man staplar olika bidrag på varandra blir de snabbt så höga att det är svårt för ett vanligt arbete att kunna konkurrera med de bidragsinkomsterna”, sade statsminister Ulf Kristersson vid en pressträff. Han gav bland annat exempel på en familj med två vuxna som inte arbetar och har sex barn som sammantaget får ut 38 130 kronor i månaden i olika bidrag. 

Reaktionerna lät inte vänta på sig. Karina Cubilla, ledarskribent på S-märkta Arbetet, menade för det första att regeringen adresserar ett problem som i praktiken är ganska litet: 

”Det berör väldigt få människor, det är ingen norm i Sverige med två sysslolösa föräldrar och sex barn i en familj”, sade hon i en panel i Godmorgon världen! och tillade att det dessutom träffar några av samhällets svagaste: 

”Det slår väldigt hårt mot barnfamiljer. När man tar till ett sådan här åtgärd så drabbar det dem som har det allra värst och det är inte föräldrarna, det är barnen.” 

Cubilla fick oväntat stöd från Martin Thunström, ledarskribent på moderata Barometern: 

”Frågan är hur omfattande det här problemet är. Det verkar röra sig främst om utlandsfödda familjer i utanförskap med många barn. Det är ett begränsat problem”, sade han. 

Patrik Kronkvist från Expressens ledarsida (oberoende liberal) var däremot vänligt inställt till ett tak. 

”Det är farligt med den här typen av fattigdomsfällor där man inte kan förbättra sin situation genom att jobba mer.”  

Och på samma linje var Di:s Tobias Wikström i en signerad ledare: 

”Det är en lika komplicerad reform som när sjukskrivningarna skulle minska (under Alliansregeringen 2006). Och den är lika angelägen”, skrev han.

***