Kändisdrogens återkomst

År 2010 kan gå till historien som det år då de hallucinogena drogerna fick sin revansch. Efter nästan ett halvsekels tystnad kommer det nu flera nya vetenskapliga rön om hur preparat som LSD, ecstacy och magiska svampar kan användas inom den seriösa skolmedicinen. Kontroversiellt, menar många, som fortfarande förknippar dessa droger med 60- och 70-talens hippievurm och 90-talets ravepartyn.
Men hallucinogena droger har en lång och mycket väldokumenterad plats i medicinhistorien.

Mjöldryga, en sorts svamp som angriper grödor, har ända sedan antiken varit känd för sin förmåga att orsaka förgiftning. Svampen användes inom folkmedicinen för att framkalla aborter. Det var under studier av mjöldrygorna och en av dess organiska syror, lysergsyra, som preparatet LSD upptäcktes. Det skedde i ett laboratorium i Schweiz 1938, då den unge kemisten Albert Hofmann experimenterade med svampar i jakten på stimulantia för det centrala nervsystemet. Resultatet döpte han till LSD-25, eftersom det var den 25:e variationen av experimentet som lyckades. Läkemedelsföretaget där Hoffmann arbetade försökte snart få ut medlet på marknaden.

Vid 1950-talets mitt hade såväl den amerikanska armén som underrättelsetjänsten CIA hoppat på LSD-tåget, liksom brittiska MI6. I Kanada testades LSD som ett medel för att behandla alkoholister. Bakom de lovande studierna, som fick ett abrupt slut under det sena 1960-talet, stod Kanadas regering. En brittisk psykiatriker vid namn Humphry Osmond ledde undersökningarna, och var den som myntade begreppet »psykedelisk« 1957.

LSD testades på krigsfångar, och förhoppningen hos många regeringar var att kunna använda det som sanningsserum eller ett nytt kemiskt stridsvapen. Läkare, psykiatriker och andra yrkesgrupper följde snart efter med experiment på studenter, fängelsekunder och personer med obotliga sjukdomar. Mellan 1950 och 1965 testades LSD på 40 000 människor världen över. Alkoholism, schizofreni och posttraumatiskt stressyndrom var bara några av de områden som psykiatrin hoppades kunna behandla med hjälp av LSD.

Hollywoodstjärnor som Cary Grant och Betsy Drake samt simstjärnan Esther Williams var bland de första att behandlas med mirakelmedicinen på 1950-talet, som en del i psykoanalys och behandling av psykiska problem. Cary Grant berättade i en intervju med Time Magazine 1962 att han tagit LSD i terapeutiskt syfte sedan 1958. Författare som Aldous Huxley »Du sköna, nya värld« och Anaïs Nin «Venusdeltat«, var andra kulturella storheter som hakade på LSD-terapin.

En av Sveriges mest välrenommerade psykoanalytiker har själv berättat om hur han under kontrollerade former testade meskalin som 20-årig student. Johan Cullberg beskriver i memoarboken »Mitt psykiatriska liv« hur han efter att ha läst om just Aldous Huxleys erfarenheter beslutat sig för att under övervakning prova drogen. »Efteråt mindes jag upplevelsen som plågsam och jag kände att jag aldrig skulle vilja göra om den«, skriver Johan Cullberg. Upplevelsen är ändå inget han ångrar, eftersom den bidrog till att öka kunskapen om det egna medvetandet. Han beskriver det som att vrida på en stängd persienn och plötsligt bli medveten om något som tidigare varit osynligt.

– De här drogerna sätter fart på kemiska reaktioner i hjärnan och synliggör en upplevelsevärld som personen bär på, säger Johan Cullberg.

Några gyllene år följde för LSD-terapi, till dess att amerikanska myndigheter i början av 60-talet började se skeptiskt på läkare som skrev ut preparatet. Mycket beroende på den amerikanske psykologidocenten Timothy Leary, som under 1960-talet blev frontfigur för den rörelse som likställde hallucinogenrus med en närmast religiös livsåskådning. Han hävdade bland annat att han genom att uppleva ett sådant rus lärt sig mer om hjärnan än vad han gjort på 15 års forskning. I skriften The Politics of Ecstacy från 1970 pläderade han för att det är en mänsklig rättighet att bli hög. Timothy Learys kampanj »turn on, tune in, drop out« orsakade ramaskrin och en kraftig backlash. LSD kom att förknippas med hippies och flummerier, Woodstockfestivalen och Beatles låt »Lucy in The Sky With Diamonds«.

1968 kriminaliserades innehavet av LSD i USA. I Sverige hade preparatet förbjudits två år tidigare.

40 år efter det att LSD narkotikaklassats i de flesta västländer tycks det nu som om det är på väg mot revansch. I april i år genomfördes en stor läkarkonferens på temat i Kalifornien samtidigt som forskare vid Harvard sökt, och fått, dispens för att börja experimentera med LSD igen.

Svåra psykoser och andra kända biverkningar av preparaten, liksom det faktum att de är förbjudna i de flesta länder, gör att forskning och vetenskapliga studier i dag omgärdas av rigorösa regelverk.

Albert Hofmann berättar i sina memoarer från 1979 om sorgen över att de tio första årens vetenskapliga studier av LSD fick ett snöpligt slut när västvärlden gjorde drogen illegal. Men Hofmann fick åtminstone uppleva något av en revansch innan han dog 2008, 102 år gammal. Bara några månader innan sin död nåddes han av beskedet att ny forskning om LSD påbörjats i hans hemland Schweiz.

I augusti presenterade schweiziska forskare en studie i Nature Reviews Neuroscience som visar att de hallucinogena preparaten ketamin, LSD och psilocybin i kombination med terapi, kan vara effektivt vid behandling av depression, kronisk smärta och tvångsbeteenden. Med hjälp av magnetröntgen har forskarna kartlagt hur hjärnan reagerar på dessa preparat.

Slutsatsen är att psykedeliska droger kan påverka hjärnan och fungera som katalysator för ändrade beteenden och ge patienterna nya perspektiv som i sin tur kan ligga till grund för psykoterapi. Detta kan vara särskilt intressant för de patienter som inte hjälps av de vanliga SSRI-preparaten som Fontex, Cipramil eller Zoloft. Franz Vollenveider vid universitetssjukhuset för psykiatri i Zürich hoppas att studien kan bidra till ny forskning på dessa drogers terapeutiska effekter.

Vetenskapliga studier på hur psilocybin, som finns i så kallade magiska svampar, och ecstacy, kan hjälpa mot ångest, tycks också lovande. I början av september presenterades en underökning som visar att psilocybin verkar kunna minska ångest hos patienter med avancerad cancersjukdom. De amerikanska forskarna bakom studien, som presenterades i Archives of General Psychiatry, undersöker effekterna av det hallucinogena ämnet bland tolv vuxna patienter. Psilocybin gav varken upphov till fysiologiska eller psykologiska biverkningar hos de personer som testade.

Men Johan Cullberg är tveksam till hallucinogena droger som ångestdämpare, eftersom riskerna är uppenbara.

– Latenta psykoser och svår ångest kan aktiveras av dessa preparat. Har man otur övergår de i långvariga psykotiska tillstånd, säger Johan Cullberg.

Text: SCANPIX