Midsommar med Edward Blom: ”Vi är i Sverige och då är det svenska traditioner som gäller”

Festlig, folkkär, etikettsexpert. Fokus träffar Edward Blom för en guide till midsommarfirande, fosterlandskärlek och korrekt snapsande.

– Det är måndag och så här ser måndagarna ut hemma hos oss.

Edward Blom är lätt stressad när jag kliver innanför dörren i hans hem, en stor gul villa i nationalromantisk stil i Stuvsta utanför Stockholm. Det är förmiddag och vädret är ”midsomrigt”. Ett uttryck som nog de flesta svenskar kan förstå: Moln som hotar med regn men med en sol som då och då tittar fram. Han ber om ursäkt för röran och plockar undan saker och putsar på en kavaj samtidigt som han hälsar mig välkommen.

Jag inser att jag redan har gjort mig skyldig till mitt första etikettsbrott – kanske ett av de allvarligaste i Edward Bloms nya etikettsbok Om konsten att umgås med människor. Nämligen det att komma alldeles för tidigt till en bjudning.

Jag påpekar mitt misstag och ber om ursäkt. Men han viftar bort det och skrattar. Men jag ber honom ändå att påpeka om jag begår några etiketts- eller stilbrott som kan vara intressanta för läsarna.

– Detta är ju ingen vanlig bjudning. Men eftersom du nu kräver att jag påpekar dina etikettsbrott så kan jag nämna ytterligare ett, säger han lite motvilligt och pekar mot min hals, där sista knappen under slipsen är uppknäppt.

– Knäpp skjortan ända upp när du har slips! Annars tycker jag slipsknuten ser helt okej ut. Symmetrisk och lagom stor, säger han.

Samtidigt som han plockar undan berättar han kort om förhållandet mellan slipsknuten och bärarens karaktär. Slipsknutar kan med fördel fungera som motvikt till personligheten. Är man en lugn reserverad person kan man låta knuten vara asymmetrisk för att ge lite dynamik till personen.

– Har man däremot en lite bråkigare personlighet, som jag, kan man med fördel knyta en mer symmetrisk variant som för att tona ner sin vilda uppenbarelse, säger han.

Det doftar av nykokt potatis från köket. Edwards hustru Gunilla Kinn hälsar och försvinner sedan in i köket där hon iordningsställer den midsommarlunch som vi ska äta i trädgården senare.

Jag får sätta mig i det angränsande biblioteket, där några urdruckna avec-glas fortfarande står framme efter helgen. Edward Blom plockar med sig dem in i köket och jag blir lämnad ensam en stund. I en av bokhyllorna står en hel rad med etikettsböcker. Bland annat flera av det stora oraklet på området de senaste åren, den numera bortgångna Magdalena Ribbing.

– Magdalena har betytt oerhört mycket för etiketten i Sverige. Det har aldrig funnits någon som har haft så stort genomslag historiskt, säger han när han kommer tillbaka och sätter sig i skinnsoffan.

Är Edward Blom etikettoraklet Magdalena Ribbings efterträdare? Han blir smått generad av jämförelsen. Foto: Philip Ramqvist

Men Edward Blom tvekar en aning när jag frågar om han aspirerar på att bli hennes efterträdare på området vett och etikett.

– I början värjde jag mig lite mot det, för det låter så högmodigt. Men vi har samma redaktör, och redaktören vill gärna beskriva det så. Och flera skribenter har varit inne på den linjen. Det är smickrande att höra det, men det känns fel att själv jämföra mig med denna storhet, säger han.

Gunilla ropar från köket att maten nu står serverad i trädgården. På vägen ut berättar Edward Blom att de har bott i sitt hus i fyra år. Deras lägenhet på Vallhallavägen blev för liten när de skulle få sitt tredje barn. Det var inte området de främst sökte sig till, även om de säger sig trivas väldigt bra här nu. Nej, det var huset de föll för.

– Det bär en tydlig nationalromantisk prägel, även om det inte märks lika tydligt då det målades om från brunt till gult för några årtionden sedan. Arkitekten har ritat villor i New York som ung, så det är lite drag av New England-stil också, långt innan det blev poppis i Sverige.

Även midsommarfirandet har en nationalromantisk prägel. Kanske har det till och med större inslag av nationalism än vår egen nationaldag. Enligt Edward Blom har det flera orsaker. Nationaldagar har i regel historiskt påbjudits av staten eller övermakten. Folket uppmanas hylla någon viktig politisk händelse i historien.

Midsommarfirandet, däremot, har under århundraden vuxit fram ur den svenska folksjälen. Den romantiska bilden av det svenska midsommarfirandet grundmurades i slutet av 1800-talet med hjälp av konstnärer som Carl Larsson och Anders Zorn, samt författare som August Strindberg, Verner von Heidenstam och Albert Engström. Jag frågar honom om hans vurm för fosterlandet och nationalromantiken.

– Jag älskar den svenska kulturen men den fosterlandskärlek jag känner är på intet vis exkluderande mot andra nationer eller kulturer, svarar han.

– Jag har alltid varit fascinerad av de svenska traditionerna och den svenska historien och framför allt den fantastiska tiden under slutet av 1800-talet då Sveriges välstånd började byggas. Den växande borgarklassen fick tid över att lägga pengar på nöjen. Vi fick bättre restauranger och sällskapslivet utvecklades.

Men han värjer sig något för begreppet nationalist, ett begrepp han har tudelade känslor kring. Det har enligt honom kommit att få en dålig klang.

– Nationalism kan vara väldigt farlig, vilket historien har visat. Men det kan också vara något vackert. Det finns en väldig styrka i nationalism och en kraft när man samlas och älskar sitt land.

Nationalism kan vara väldigt farlig, vilket historien har visat. Men det kan också vara något vackert.

Edward Blom

Han hänvisar till kriget i Ukraina där en liten fattig nation lyckas resa motstånd mot en betydligt starkare militärmakt, på ett sätt de flesta inte trodde var möjligt.

– För att undvika missförstånd använder jag ordet fosterlandskärlek. Jag tycker det är naturligt att man älskar sitt fosterland, precis som man älskar sin hembygd, man älskar sina föreningar, man älskar sin släkt. Det är naturligt att man skapar någon form av kultur och kärlek kring alla dessa grupperingar.

Väl ute i trädgården möts vi av ett avskalat men vackert dukat midsommarbord framför huset. Till vår glädje tittar solen fram och den ser ut att komma hålla sig framme en längre stund. I den glittrande isen i ishinken ligger en mängd olika snapsflaskor. Bredvid står Edward Bloms egen snaps. En film av imma har lagt sig på glaset. Ett par sillsorter står framdukade. Potatisen ångar under några dillkvistar. Smöret har redan börjat mjukna i solen. En fluga vill sätta sig på Västerbottensosten men viftas reflexmässigt bort av Edward mitt under en utläggning om hur man häller upp öl.

Det råder stränga regler kring vad som får kallas akvavit. Foto: Philip Ramqvist

Jag häller lite för snabbt upp min öl i glaset. Edward, däremot, gör det hela till en ritual och fyller tålmodigt glaset i omgångar.

– Under studieåren i Tyskland fulländade jag konsten att skapa den perfekta skumkronan, säger han.

Den blir också perfekt. Min öl kommer däremot ganska snart att se tråkigt avslagen ut. Men plötsligt kommer Edward på något han har glömt.

– Sablar, jag ska ha halmhatt, det är midsommar, säger han och reser sig. Har du sett min halmhatt, Gunilla?

Gunilla kommer ut med hatten och sätter den på hans huvud.

– Det är viktigt att den är helt vågrät. Man ska kunna ställa ett fyllt snapsglas uppe på hatten utan att det välter, säger han.

”Det är viktigt att en halmhatt sitter helt vågrät”, instruerar Edward Blom sin hustru Gunilla. Foto: Philip Ramqvist

Vi hugger in på maten och häller upp vår första snaps, en som kort och gott heter Flädersnaps. Efter första tuggan sill stämmer Edward upp till ”Helan går”.

– Fläder tycker jag är härligt somrigt och är en av de tolv blommor jag stoppar i mitt eget brännvin. Det är en lätt och enkel smak när man inte gillar starka saker. Tidigare har den av den anledningen riktats mot kvinnor men jag anser det fånigt att klassificera drycker som herr- och damdrycker. Det är en utmärkt midsommarsnaps som harmonierar med årstiden.

Snapsvisor är bland det svenskaste som finns, berättar han, även om det finns en tvetydighet i fenomenet, berättar han. Den moderna snapsvisan uppfanns av Uppsalastudenter och skulle vara kort och fanfarartad. Egentligen var det en parodi på den stora svenska nationalismen som rådde då.

– Här har vi alltså något av det djupaste uttrycket för svensk kultur, men när den kom var det en uppstudsig gest mot alla militärparader och högtravande tal på den tiden.

Vi återkommer till Edward Bloms företrädare, Magdalena Ribbing. Samtidigt som han ser henne som en stor förebild menar han att det finns det stora olikheter dem emellan. Framför allt vad gäller de mer alkoholhaltiga inslagen i etikettsfloran.

– Hon menade i princip att det aldrig är okej att vara berusad på en fest. Men det blir parodiskt om man samtidigt rekommenderar att man på en normal middag ska ha entrédrink, förrättsvin, varmrättsvin, efterrättsvin, avec, groggbänk samt vickning med öl och brännvin.

– Jag menar, hur sätter man i sig åtta, tio glas utan att bli en aning rund under fötterna?

Huvudsaken, menar Edward Blom, är att man anpassar berusningsgraden efter tillfället. Har man dåligt ölsinne och lätt blir plump och otrevlig bör man fundera på hur man ska hantera det. Men annars kan alkoholen vara en stor källa till glädje menar han. Och vid vissa tillfällen kan det, enligt de etikettsregler han förespråkar, vara mer påkallat att vara berusad än vid andra. Just midsommarfirandet är en sådan högtid, medan man under julen, som är en mer familjenära högtid, bör vara mer måttfull.

– Jag har den studentikosa bakgrunden, präglad av ett vidlyftigt festande. Magdalenas böcker är mer en form av lagsamling, medan min bok är fylld av anekdoter ur mitt vilda förflutna och är tänkt att vara mer underhållande. Det blir därför väldigt olika böcker, säger han.

Vi tar nästa snaps: Rånäs Brännvin med tydlig smak av kanel.

– Kanel var vanligt på 1700-talet i brännvin. Och det är också därifrån uttrycket ”att vara på kanelen” kommer, säger han.

Jag undrar hur det ligger till med att ”bita av” snapsen, det vill säga att man endast dricker ur den till hälften. Är det påkallat eller förbjudet enligt etiketten?

Edward Bloms egenblandade snaps är av det blommiga (naturligtvis) slaget. Foto: Philip Ramqvist

– När jag var ung tillhörde jag de här högmodiga som ansåg det vara förbjudet att bita av en snaps. Men där han jag bytt åsikt. Till och med de flesta studentnationer rekommenderar att man dricker snapsen i tre omgångar för att kunna sjunga tre visor till varje.

Han berättar även att när han kryddar eget brännvin brukar han späda ner den till 30 procents alkoholhalt.

– För varje tre hela snapsar kan du alltså dricka en fjärde utan att bli mer berusad. Biter du även av i tre omgångar kan du alltså sjunga hela tolv snapsvisor i stället för tre 40-procentiga där du inte biter, säger han.

Edward berättar hur han själv kom att bli fascinerad av etikett som relativt ung. Han slukade etikettsböcker, skrivna av de gamla mästarna, på ett sätt som många andra slukar äventyrsböcker – som en form av verklighetsflykt. Han nämner särskilt Etikettens grammatik av Marius Wingårdh, skriven på 30-talet.

– Jag läste den som ung på 80-talet och blev fängslad av de överdrivna beskrivningarna av sällskapslivet. Hur damen blev upphämtad av herren i droska utanför hennes hem för att ta henne till tedans. Hela det här sirliga och överdrivna. Det var en intressant värld, ungefär som många fascineras av sagor som Askungen.

Just drömmar och verklighetsflykt var något som Edward Blom även ägnade sig åt, kanske i alldeles för stor utsträckning, under sina studieår. Periodvis anser han att han gick till överdrift.

– Jag tog mina drömmar om sällskapslivet och ville göra dem till verklighet, ibland till närmast extrema nivåer. Jag gick med i flera herrklubbar. Det räckte inte bara att gå på Uppsalas nationer och dricka öl, utan jag skulle prompt skåla klockan tre på natten och sjunga gluntar.

Jag tycker det är en så oerhört vacker idé att man plockar blommor, örter och kryddor. Men i stället för att lägga dem under kudden lägger man dem i sprit och låter kvintessensen av dem dras ut.

Edward Blom

När han sedan började studera i Tyskland, både i Trier och Freiburg, eskalerade det hela. Tyskland har redan ett väl antikverat studentliv. Men även där ville Edward Blom ta det ett steg vidare.

– De flesta i min studentcorps, ja så heter de tyska studentkårerna, ville ofta gå ut på krogen och ragga tjejer. Men jag ville hellre köra de traditionella sittningarna med tal, sånger ur sångböcker och hela ritualerna även vardagkvällar. Gärna fyra, fem dagar i veckan, säger han.

Han berättar att han alltid var den som tog in tidningen på morgonen när han kom hem från festandet hemma hos borgmästarinnan, där han var inneboende. Men han tycker att han lärde sig mycket om både sällskapsliv och föreningsliv under de här åren. Och han har haft förmånen att nu kunna slå mynt av erfarenheterna från det rumlande studentlivet.

Vi går vidare till en Norrlands akvavit. Edward Blom berättar att en klassisk akvavit måste uppfylla vissa kriterier. Den ska vara minst 37,5 procent och obligatorisk smaksättning är kummin och/eller dill samt fänkålsfrö. Norrlands akvavit gjordes på skog förr, då man utvann etanol från träindustrin.

– Jag tycker det är en så oerhört vacker idé att man plockar blommor, örter och kryddor. Men i stället för att lägga dem under kudden lägger man dem i sprit och låter kvintessensen av dem dras ut. Det är som parfym ungefär. Parfym är för doften vad brännvin är för smaken. Man njuter av kryddor i flytande form. Det är höjden av förfining.

Efter en skål, följd av en stunds andäktig tystnad för att till fullo njuta av drycken, frågar jag varför det är angeläget att skriva en etikettsbok i dag. Handlar det endast om dagdrömmeri? Om snobberi? Eller finns det någon djupare mening med att behärska etikett?

– Etikett handlar om hänsynstagande. Etikett är att undvika att göra folk ledsna.

Edward Blom visar upp sin samling etikettböcker i biblioteket. Foto: Philip Ramqvist

Edward menar att umgängeslivet mer och mer har rört sig åt det informella hållet på alla nivåer. Det behöver visserligen inte vara fel alla gånger. Men det har fört med sig att många också riskerar att såra andra människor genom sitt sätt att behandla sin medmänniska.

– Det vanligaste och kanske allvarligaste etikettsfelet är att man inte tar hänsyn till värden och värdinnan. Att bjuda på middag innebär ett stort arbete med mycket förberedelser, fullt fokus under själva middagen, samt stort efterarbete i form av disk och städning. Att då inte ens ha med sig en blomma när man kommer riskerar att bli sårande, säger Edward Blom.

Han berättar om flera fel som kan såra den inbjudande parten. Till exempel att som gäst bryta upp tidigt för att gå på krogen i stället. Eller att komma en timme för sent till ett sittande bord. Att ta med sig två kompisar som inte är medbjudna. Han menar att den typen av beteende har eskalerat, särskilt bland yngre.

– Ett annat mycket kränkande, men ack så vanligt, beteende är att inte tala med sin bordsdam eller bordsherre. Man kanske pratar med damen till vänster i stället för att hon är mycket trevligare. Men då sitter en person ensam med en rygg bredvid sig i fyra timmar.

Han utvecklar det hela. Att bli lämnad utan samtalspartner vid middagsbordet kan upplevas som en stor kränkning. Man känner sig förnedrad och tillintetgjord i en sådan situation.

– Det är inte bara att det är fruktansvärt långtråkigt. Det är också pinsamt. Det är som att vara ensam på skolgården och alla ser att ingen vill leka med en.

Upprört berättar Edward Blom vidare om människor som i allt större utsträckning aldrig bjuder igen. Människor verkar inte förstå att det inte är speciellt kul att själv vara värd, menar han. En värd förväntar sig naturligtvis att få trevligt och roligt när den själv blir bjuden.

– Sedan finns det massvis med punkter där allt faktiskt går smidigare och blir roligare om man följer regler som finns, för det är faktiskt hundratals, kanske tusentals, år av erfarenhet som finns i etiketten. De finns av en anledning – det blir helt enkelt bättre och trevligare, säger han.

Sällskapslivet blir roligare om man följer reglerna. Dessutom undviker man att såra någon, menar Edward Blom. Foto: Philip Ramqvist.

Det är tydligt att ämnet engagerar Edward Blom in i själen. Föreställningen om en sårad och kränkt gäst vid en bjudning gör honom mycket upprörd. Jag föreslår därför diskret att vi provar nästa snaps. Det blir en Herrgårds Akvavit.

– Skål! Ja, den här är riktigt god.

Jag håller med. Den smakar underbart.

– Alltså, detta är kummin med maltwhisky på sherryfat. Så det är som en svagare blended egentligen, säger han.

Historiskt var det inte ovanligt att man ställde fram whisky och cognac som snaps, fortsätter han. Det var lite finare under 1800-talets början. Innan vi lärde oss rena brännvinet var det mest drängar som drack svenskt kryddat brännvin. Ståndspersoner använde franskt brännvin, eau de vie, som bas till kryddsnapsen.

Edward Blom berättar om hur midsommartraditionen först uppkom i Sverige och varför den är så viktig för oss svenskar.

– Det är en urgammal tradition, kanske en av de äldsta i vår kultur och det gäller de flesta kulturer här uppe på norra delen av norra halvklotet där växlingarna mellan ljus och mörker är så betydande under året.

Av denna anledning har vi våra högtider i anslutning till de olika solstånden under året, liksom vi har julen under midvintern och påsken omkring vårdagjämningen. Vissa högtider motsvarar även åttondelarna av solstånden.

Men att sillen skulle vara obligatorisk vid högtider är något vi har fått för oss nyligen, menar Edward Blom.

– Det är bara de senaste årtiondena som vi har fått för oss att vi måste äta sill varje gång vi har en högtid, men det är inte särskilt historiskt. Det är snarare öl, smör, ost och bröd som är det historiska och från 1500-talet gör det kryddade brännvinet sitt inträde.

Men den moderna inlagda sillen med ättika, socker och kryddor gör inte sitt inträde förrän sent 1800-tal i och med de nya konserveringsmetoderna, berättar Edward Blom. Och som obligatorisk midsommarmat etablerade det sig först under 1900-talet.

Sillen har inte alltid varit en självklarhet vid högtider. Foto: Philip Ramqvist

Det har varit en lång resa för sillen in på var mans högtidsbord, berättar han. En del började ha sill till jul för kanske 90–100 år sedan, inspirerade av restaurangernas smörgåsbord där sillen letat sig in. Matjes till midsommar var nog något senare. Sedan plockades det upp till Valborg. Antagligen ännu senare till påsk. Och allra senast till nationaldagen. Kanske är det bara 25 år sedan, menar Edward Blom, som sillen blivit så fullständigt självskriven till allt som ska vara svensk tradition.

– Högtidsmåltiderna fick som sagt också en allt större popularitet tack vare nationalromantiska sekelskifteskonstnärer som Carl Larsson och Anders Zorn. Jag tycker vi skålar för dem, säger Edward Blom och häller upp nästa snaps: En björkkryddad OP Anderson.

– Denna var annorlunda. Som att dricka björklöv, säger han.

Mer djuplodande recension än så får inte den snapsen, då vi åter kommer in på ämnet nationalromantik, ett ämne Edward Blom gärna uppehåller sig vid. Han menar att det de senaste årtiondena förekommit en viss ängslighet för att framstå som utestängande när man bejakar gamla svenska traditioner.

– Det finns en väldig fara att slänga bort all historia på sophögen. Har man inga rötter kan man hamna lite var som helst. Jag brukar prata med mina tyska vänner om detta. Jag tycker att de ska våga vurma för tiden före trettiotalet och bejaka hela den vackra fina kultur de hade då, konstnärligt och musikaliskt, och inte låta hemskheterna från Hitlertiden radera detta från minnet.

Edward Blom vill inte se det som utestängande att vårda sin kultur och sina traditioner, vilket han anser att många tycks tro.

– Om man undviker att sjunga svenska psalmer eller hissa den svenska flaggan på skolavslutningar är vi inne på fånigheter. Vi är i Sverige och då är det svenska traditioner som gäller. Identitetspolitiken innehåller mycket tjafs, vilket tar fokus från att ta tag i de verkliga problemen.

– En kultur som känner självförakt blir till slut en farlig kultur, konkluderar han.

Det finns en väldig fara att slänga bort all historia på sophögen. Har man inga rötter kan man hamna lite var som helst.

Edward Blom

Vi riktar åter fokus på brännvinsbordet.

– Mina favoriter bland vanliga snapsar är annars de klassiska akvaviterna som den vanliga OP Anderson och Bäska droppar, men fick jag välja en favorit till midsommar så är det åt det blommiga hållet som porsbrännvin, fläder eller johannesört, säger han.

Edward Blom berättar att krocken med verkligheten så småningom blev hård efter de festande studieåren. Efter närmare nio år på universitet, där han hade dragit ut på uppsatsskrivandet en tid, erhöll han en filosofie kandidatexamen. Men när det var dags att söka jobb stötte han på problem.

– Jag hade den där totala skenbilden att så länge man hade en universitetsexamen kunde man traska in på vilken myndighet som helst och bara börja jobba. Så fungerade det ännu på sextiotalet på till exempel Riksarkivet. Det var bara att visa sina betyg och buga lite så gick det bra.

Han beskriver det som en chock och han blev tvungen att ta påhugg som han aldrig hade föreställt sig behöva arbeta med.

– Jag hankade mig fram genom att vara telefonförsäljare för försäkringar samt att sälja ”tantsnusk” över nätet, som Sidney Sheldon-böcker med mera.

Han fick dock så småningom arbete på Centrum för näringslivshistoria, där han arbetade under flera års tid och kom att trivas mycket bra. Det var också där han blev ”upptäckt”. TV8:s Finansnytt kom till hans arbetsplats för att göra några inslag med historisk anknytning till näringslivet.

Redaktionen på TV8 blev imponerade av Edward Blom som tv-personlighet. Det ledde till att reportern Peter Andersson fick göra reportageserien Mellan skål och vägg med Edward Blom. Det blev en historisk programserie om svensk historia.

– Det ser jag än i dag som mitt bästa program någonsin. Vi reste land och rike runt i slott och herresäten, vilket sedan korsklipptes med en middag där jag och Peter blev väldigt berusade och drog anekdoter. Peter dog tyvärr förra året. Vi har haft väldigt roligt tillsammans, säger Edward Blom.

Glad midsommar önskar både Edward Blom och Fokus-redaktionen! Foto: Philip Ramqvist

Efter ytterligare några midsommarsnapsar till både fosterlandets och sommarens lov kommer så det lite tråkiga tillfället då det är dags att säga adjö, packa ihop och ta sig tillbaka till redaktionen.

– Nu ska jag snart börja min arbetsdag, säger Edward Blom och tömmer det sista i ölglaset.

Även jag dricker ur och passar därefter på att fråga vilka etikettsbrott jag har gjort mig skyldig till under besöket.

– Jag tror faktiskt du har klarat dig utan några större fadäser. Det var väl bara den tidiga ankomsten och skjortknappen i så fall, säger han.

Men jag misstänker att han bara vill vara hänsynsfull. Allt annat vore ju ett etikettsbrott.

***

Text:

Toppbild: Philip Ramqvist