Till det yttre är han en oansenlig, lätt grånad man, Torbjörn Tännsjö. Få skulle känna igen honom på gatan. Men hans åsikter är kända, och väcker stor uppmärksamhet. Rent av avsky i vissa läger.

Det har ofta stormat kring Tännsjö, som stöder rätten till aktiv dödshjälp. Han är också positiv till selektiv abort och att forskare förändrar människan med genterapi. Och som ledamot i Socialstyrelsens rådgivande nämnd för etiska frågor och Donationsrådets etiska kommitté har han stort inflytande över debatten och utvecklingen i medicinsk-etiska frågor.

När vi beställer mat kan jag inte låta bli att fråga hur Torbjörn Tännsjö ställer sig till att äta kött och fisk? Många anför ju moraliska och filosofiska skäl för att vara vegetarianer.

– Nej, jag tycker inte det är fel att äta kött, det viktiga är att vi erbjuder djuren ett bra liv och en bra död. Om man bojkottar kött tycker jag det är en signal om att djuren inte borde finnas. Jag menar också att få liv, djurens eller människors, är så dåliga att det hade varit bättre om de aldrig funnits.

Intresset för etiska frågor vaknade tidigt. När Torbjörn Tännsjö gick i gymnasiet dog hans far en mycket smärtsam död i levercancer. Fadern ville dö, men fick inte. Då tog han ställning för aktiv dödshjälp. Under förutsättning att det handlar om någon som är obotligt sjuk och lider. Slutsatsen blev att det är värre att plågas än att dö.

– Jag gillar döden. Många som arbetar inom vården ser döden som ett nederlag, och de flesta religioner är dödsförnekande. Men jag ser det inte som attraktivt att leva i 300 år, däremot vill jag förstås inte dö alltför tidigt.

Han tycker att det är mycket värre att lida än att dö, kanske för att han själv varit svårt sjuk och plågats. Även ett av hans barn har varit allvarligt sjukt, så Torbjörn Tännsjö har haft mycket tid att grubbla över smärta, sorg, och det pris människan betalar för att leva. Ändå är han optimist, säger han. »Det är ett personlighetsdrag.«

Men han har aldrig, så som människor ofta gör i svåra situationer, sökt stöd i religionen. I stället känner han »ett lätt förakt« för religiösa, han ser det som karaktärslöst att tro på en gud, men konstaterar att det verkar vara ett utbrett fenomen.

Kan du förstå att människor behöver religionen som tröst? Behöver inte du tröst?

– Jag behöver inte den sortens tröst i alla fall. Jag söker nog snarare distraktion, där är musiken viktig, jag spelar klarinett. Familjen är ju också viktig förstås, inom familjen kan man ge varandra tröst.

Vad är meningen med livet?

– Moralen ger mening, att handla rätt, och sedan är det trevligt att leva. Det räcker långt, tycker jag. Jag tycker ju att det är bättre att vara en lycklig utvecklingsstörd än en olycklig Sokrates.

En fråga som nu åter är aktuell i debatten om medicinsk etik är selektiva aborter. Motståndarna anser att det handlar om risken att man strävar efter en övermänniska, medan Tännsjö inte nödvändigtvis ser den risken.

–Genom nazism och tvångssteriliseringar har vi lärt oss att det är bättre att individen fattar sådana här beslut än att staten gör det. I dag är motståndet också mindre, i praktiken kan vi välja om vi vill föda ett barn eller inte genom fosterdiagnostiken. Och vi kan inte stoppa den tekniska utvecklingen.

Tännsjö är inte politiskt aktiv, men han är politiskt intresserad. Han är vänsterpartiet trogen sedan 1970, men engagemanget går mest ut på att spela i partiets blåsorkester. Tännsjö säger själv att han skulle bli en belastning om han var aktiv, därför att han »tänker för djärvt« som han själv säger. Men när vpk bytte namn till v, och justerade sin världsbild därefter, skrev Tännsjö utkastet till det nya partiprogrammet. Så visst hör politik och filosofi ihop, i dag liksom under antiken.

En närmast evig fråga är om den värld vi lever i idag är bättre eller sämre än tidigare perioder. Är det exempelvis bättre eller sämre moral i Sverige i dag än för några hundra år sedan?

– Det som avgör hur ett samhälle ser ut och vilka värderingar som finns är tilliten. Ju mer generell tilliten är, desto bättre är moralen. Jag har en känsla av att det sviktar lite i vårt samhälle. Det handlar mycket om att individen ska lösa sina egna problem, säger han lite bekymrat.

Torbjörn Tännsjö ser filosofin mer som ett intresse, ett förhållningssätt, än ett yrke. Samtidigt framgår det att han arbetar mycket. Han sitter ofta hemma och jobbar, i lägenheten på Söder i Stockholm. Det är så mycket folk på universitetet, så han har svårt att få arbetsro där. Torbjörn Tännsjö är 62 år gammal, men det är svårt att tänka sig att han planerar för pensionen. Möjligen för att kunna ägna sig mer åt musiken, och få spela i en kammarorkester.

När vi talar om olika sysselsättningar, och jag frågar om inte läkare hade legat nära till hands för honom, skakar han på huvudet och skrattar.

– Nja, jag skulle inte klara det, jag har vant mig av med att arbeta, jag lever lite som på stipendium. Jag föreläser när jag tycker det är kul, jag skulle nog inte klara ett hederligt arbete.


Få Fokus i ett år för bara 975 kronor!
Spara 1030 kronor jämfört med lösnummerpriset 2009 kronor.