Hur ska man mäta integration, ska man överhuvudtaget göra det? Fokus stora integrationsrankning som presenterades förra veckan har väckt en enorm uppmärksamhet.
Ett femtiotal tidningar har skrivit om den och här på redaktionen går telefonen varm och mejlboxen fylls av frågor från framförallt tjänstemän på Sveriges 290 kommuner som jobbar med frågan. Vår undersökning innehåller sex variabler, bland annat sysselsättning, ohälsotal och flyktingmottagande. Var och en för sig säger de inte så mycket, men när de vägs samman i en totalrankning ger det en bild av hur väl en kommun lyckas ta tillvara alla invånares förmågor. Mottagandet av undersökning har varit överväldigande positivt. Såväl ministrar och forskare som kommuntjänstemän och privatpersoner har hört av sig med uppskattande kommentarer. Men man kan inte vinna dem alla. Sakine Madon är krönikör i gratistidningen City och underkänner undersökningen eftersom hon inte tycker att tvåan, Botkyrka, hör hemma i toppen. Som exempel nämner hon att kommunen delat ut getter till invandrarkvinnor. Jag håller med om att det låter som en märklig åtgärd, men att ta det som stöd för att underkänna en statistisk undersökning, granskad i sin utformning av flera experter är att ta på sig en väldigt stor hatt. Visst kan vi räkna getter, men det kan vara bra att räkna jobben också.
