De offentliga utgifterna är i runda slängar 1 500 miljarder per år. Kostnaden för invandring beräknas till 30 miljarder av professorerna Jan Ekberg och Eskil Wadensjö (en kostnad som dessutom snabbt vänds till en intäkt om sysselsättningen förbättras). Vem skulle rösta på ett parti som stirrar sig blint på 2 procent av kostnaderna för att förklara 100 procent av alla samhällsproblem? Antagligen färre än 4 procent.
Anders Jonsson skärskådar i detta nummer Sverigedemokraternas strategi för att nå riksdagen, och slutsatsen är tydlig: om invandrar- och flyktingfrågor får en rimlig vikt i debatten så är det kört. Det finns en enda fråga som partiet kan plocka tillräckligt många röster på, visar våra opinionsmätningar från Synovate.
Internationella frågor, skatter eller äldreomsorg – så fort det handlar om något annat än flykting- och invandrarfrågor så saknar partiet fullständigt förtroende bland väljarna.
Det är alltså bara om Sverigedemokraterna tillåts sätta dagordningen och formulera problemen som vägen till makten är så utstakad som statsvetare och kommentatorer påstår.
Prenumerera på Fokus!
41 nummer av Fokus för bara 975 kronor!
2012-20
2012-19
2012-18
2012-17
2012-16
2012-15
2012-13
2012-12
2012-11
2012-10
[...] DN D P F [...]
Fel. Kostnaden var -99 150 miljarder (Källa rapporten Mångkultur eller välfärd?). Ekbergs rapport är baserad på tiden innan den största massinvandringen ägt rum och exkluderar många utgifter i samband med invandringen. Lägg därtill den enorma överrepresentationen för grov brottslighet vissa invandrargrupper står för så förstår man varför samhället ser ut som det gör. Jag kan varmt rekommendera statliga BRÅ:s rapport 1996:2, ”Invandrare och invandrares barns brottslighet”. Ingen rolig läsning, men nyttig. I synnerhet för mångkulturförespåråkare!
Vad är alternativet till mångkultursamhället; Enkultursamhället? Och i så fall; Vem har tolkningsföreträde? Svenska Akademien?
Artikelförfattaren Anders Jonsson är, eller åtminstone var, socialdemokrat.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Anders_Jonsson_(journalist)
“Han har ett förflutet inom SSU, där han började som ombudsman på 1970-talet. Efter journalisthögskolan 1982 arbetade han på A-Pressens Stockholmsredaktion.”
Hoppsan…
Det kanske är därför som artikeln innehåller partiska uttalanden av Anders Jonsson som “Vinner inte etablissemanget [sic!] den debatten kan vi snart ha en främlingsfientlig [sic!] vågmästare i riksdagen. Får invandrarna jobb är Sverigedemokraternas saga all”, rena felaktigheter och halvsanningar.
Beställningsjobb, någon?
Mats Blom, exempelvis Danmark, Finland och Japan är inga mångkulturella samhällen. Före 1975 då Sverige hade assimilering och inte massinvandring (som idag är västvärldens största invandring) hade vi inte mångkultur. Konstigt att Sverige var så välmående då…
Sen när är inte Danmark mångkulturellt? Japan går sedan flera år igenom sitt hårdaste ekonomiska stålbad sen kriget. Direktörer tar livet av sig på löpande band eftersom det i Japan är en skam att tappa ansiktet.
Fat det är klart; För att hålla fast vid tron på det ”svenska”, företrädda av en fransk kung och en tysk drottning, så krävs det att man håller sig så långt ifrån fakta som möjligt.
”Sen när är inte Danmark mångkulturellt?”
http://jp.dk/indland/indland_politik/article1345853.ece
”Japan går sedan flera år igenom sitt hårdaste ekonomiska stålbad sen kriget.”
Haha, skojar du? Japan har en av världens mest mäktigaste ekonomier. Patetiska och falska argument.
Fast det är ju klart. Det är inte Mats Blom som bosätter sig i något av Sveriges drygt 150 ”mångkulturella” bostadsområden. Det är någon annan.
Så ghettofieringen av Sverige måste tydligen bli mer omfattande innan det ska finnas någon anledning att göra något åt den? Demokrati bygger tydligen på att problemen måste bli större än något annat politiskt ämne innan något kan och bör göras åt det? Det är en intressant utveckling/avveckling Sverige går till mötes med den sortens idéer.