Fokus firar fem

Det omöjliga tar bara lite längre tid. Efter fem år och över 200 tidningar är vi stolta över framgångarna och ödmjuka inför framtida utmaningar.

Det var en ovanligt het augustidag och det blev inte bättre av att alla de begagnade kontorsmöblerna skulle kånkas tre trappor upp. Hiss är en onödig lyx när man ska starta en tidning. Lars Grafström, Karin Pettersson, Martin Ådahl och jag själv var de enda anställda i det nybildade bolaget FPG Media som hade till uppgift att starta och driva Sveriges nyhetsmagasin, Fokus. Lokalen på Wallingatan gav inte heller några ledtrådar om att det där skulle skapas en tidning bara fyra månader senare. Ännu svårare var det att föreställa sig en femårig Fokus med en upplaga på över 30 000, och 70 000 läsare varje vecka.

Vi ville göra något som de flesta bedömare ansåg omöjligt. Sverige var för litet för ett nyhetsmagasin, svenskarna var för bra på engelska för att välja en svensk variant framför Time eller Newsweek, morgontidningarna var för starka för att det skulle finnas något utrymme. Och dessutom hade många redan försökt och misslyckats.

Men varför, frågade vi oss, skulle det inte finnas ett behov av ett fördjupade nyhetsmagasin i Sverige när det uppenbarligen gjorde det i de flesta andra europeiska länder, stora som små, med och utan starka dagstidningar och med befolkningar som pratar minst lika bra engelska som svenskarna? Vår slutsats var att föreställningarna om att det var omöjligt att driva nyhetsmagasin i Sverige helt enkelt var fel. Nu gällde det att bevisa det.

Redan första veckan ställdes vi inför veckoutgivningens förbannelse. På onsdagen skulle tidningen skickas till tryckeriet. På torsdagen skulle veckans nyhetsbomb slå ned, ansvarsutredningen om tsunamin, och fredagen den 2 december 2005 skulle tidningen nå läsarna. Vi skulle alltså överaska läsarna med något nytt om något som presenterades dagen efter att vi gått i tryck. En av dem som tog sig an uppgiften var en ung reporter vid namn Torbjörn Nilsson. Han berättade om hur prestigen inom utrikesdepartementet ledde fram till den katastrofala krishanteringen. Ett år senare skulle han motta utmärkelsen »Årets journalist« på Sveriges Tidskrifters årliga gala. Fler priser och utmärkelser har genom åren hängts runt halsen på Fokus och dess medarbetare. Publicistklubbens Stora Pris »för att ha återupprättat det berättande nyhetsreportaget«, rader av tidskriftspriser till krönikörer, reportrar och annonssäljare. Och Fokus.se utsågs 2009 till årets digitala tidskrift.

Alla var inte lika imponerade av Fokus publicistiska bravader. En eftermiddag i slutet av juni år 2008 fick jag ett samtal jag sent ska glömma. Vi hade intervjuat Bianca Jagger med anledning av hennes Sverigebesök i sin nya roll som fredsambassadör. Men det var inte intervjun som fick Jagger att bli fullkomligt rasande. I en faktaruta återgavs en mer än 30 år gammal händelse på nattklubben Studio 54 i New York. Visserligen hade flera internationella tidningar skrivit precis samma sak men det spelade ingen roll. »Excuse me for interrupting, but I’m about to hold a speach«, förklarade fru Jagger innan hon drog i gång en hudflängning som avslutades med ett hot om rättsliga åtgärder om inte hela upplagan drogs in. Nu lyckades vi hålla saken utanför domstol genom att Jagger erbjöds reda ut för Fokus läsare exakt hur hon var klädd och vilken roll hästen spelade under den famösa händelsen på Studio 54.

Arga blev också ett antal ledande journalister när vi, tillsammans med Johan Hakelius, använde samma granskande metoder som politiker brukar utsättas för men riktade sökarljuset mot Sveriges 100 mest inflytelserika journalister. De flesta klagade på att deras inkomster och betalningsanmärkningar publicerades. Andra var förbannade för att de inte var med på listan.

Ibland avbröts det dagliga arbetet av ett telefonsamtal från Johan Björkman, finansmannen och publicisten som gjorde finansieringen av Fokus möjlig. Det brukade låta ungefär:

»Ja, tjenare. Det är Johan. Det var ju jäkligt intressant det där med …«

Johan var den tidningsägare som varje redaktör drömmer om. Alltid intresserad, aldrig klåfingrig. Han hade själv varit utgivare för Veckans Affärer och hade publicistiken i ryggraden. Han hade förresten väldigt mycket ryggrad i största allmänhet. Det var därför med stor sorg vi mottog meddelandet om hans alltför tidiga död i februari 2007.

Vi hade väldigt gärna velat ha med Johan när vi nu firar vår 5-årsdag. Men, som branchorganet TS-tidningen skrev i samband med att upplagesiffrorna för 2009 presenterades: »Finansmannen Johan Björkman, som talade om betydelsen av uthållighet, tar nog upp en applåd i sin himmel.«

Ja, vi är uthålliga. Och fem år är ingenting i förhållande till de ambitioner vi hade när vi startade Fokus och som leder oss även i dag. I ett allt snabbare medielandskap där nyheter har blivit en billig råvara ökar hela tiden behovet av fördjupning, sammanfattning och förklaring.

Så, tack för de första fem åren och välkomna att följa med oss i 10, 15 och 20 år till.

Prenumerera på Fokus!

41 nummer av Fokus för bara 1015 kronor!

6 comments

  • RJ skriver:

    Skickade ett mail till dig för ett tag sedan, men fick aldrig svar. Jag förstår om du inte har tid men du borde ta till dig budskapet.

    Hej!

    Jag är en av FOKUS läsare och har varit i några år. FOKUS sägs vara en politiskt obunden och fristående tidning. Ni har enligt mig all rätt i världen att skriva vad ni vill och vinkla era reportage. Men varje gång medarbetare på FOKUS skildrar Sverigedemokraterna (SD) så görs detta aldrig opartiskt. Läser man mellan raderna läggs alltid värden in i artiklarna och rent journalistiskt är dem inte alls opartiska. Rent utsagt dåliga.

    Jag undrar om detta är sanktionerat av dig som redaktionschef eller om det av en ren tillfällighet är så att samtliga medarbetare som skildrar SD har ett politiskt syfte med deras artiklar. Jag kan tycka detta är lite beklämmande och det är inte alls bra om FOKUS vill sträva efter att vara en journalistiskt progressiv och utmanande tidning mot våra makthavare. Vi har redan tillräckligt många tidningar i Sverige som har drivit en anti-SD-linje och jag hoppas att ni vågar nyansera era reportage i fortsättningen, för att gå hand i hand med andra tidningar eller skriva vad majoriteten vill höra är inte att vara en progressiva och utmanande tidning.

    Eller vad tycker du?

    • Martin Ahlquist skriver:

      Hej
      Fokus är en obunden och oberoende tidning. Det innebär inte att vi saknar grundvärderingar. I samband med valet skrev jag en längre text om ”Internationalism”, ”Humanism” och ”Rationalism” som ända sedan starten varit våra ledord. Jag förklarade också hur sverigedemokraternas politik går på tvärs mot samtliga dessa ledord.
      God journalistik bygger på att vi tar läsaren på allvar. Våra texter ska väcka tankar, peka på väsentligheter och vara intellektuellt hederliga. Pådyvlade åsikter och indignerade kommentarer hör inte hemma i Fokus. Att anhängare till enskilda partier är missnöjda med delar av det vi skriver är däremot något vi får leva med. Vi har ett uppdrag gentemot läsaren och ingen annan.
      En tidning måste klara av att bära sina grundvärderingar och samtidigt bedriva oberoende journalistik.
      Martin Ahlquist, chefredaktör

      • RJ skriver:

        Hej igen Martin! Tack för ditt svar,

        Naturligtvis har ni rätt att skriva vad ni vill, men ni gör ju inte tidningen mer seriös när ni vinklar reportage ständigt. Vem som helst kan se detta mönster om man tittar över tid. Vilket är beklagligt, jag hade önskat att ni särhåller reportage/opinion. Istället väljer ni ”den nöjda majoritetens väg” eftersom det låter bäst i deras öron och som kanske i förlängningen leder till fler läsare men ack, likriktning. Som journalist skall man vara utmanande och en tidning som FOKUS borde välja den vägen. Jag ser snarare tendenser emot mer ”den nöjda majoritetens…”.

        Jag har inga tidningar sparade, men i exempelvis FOKUS senaste sammanställning över Sveriges makthavare beskrivs exempelvis J.Åkesson som en skicklig ”Demagog”. För din del är detta högst rimligt, men jag ser det som tragisk journalistik.

        Men där är vi oense uppenbarligen.

        • Martin Ahlquist skriver:

          Jimmie Åkesson verkar dock inte själva vara så missnöjd med ordvalet eftersom motiveringen citeras ordagrant på partiets hemsida.

  • Clam skriver:

    Ni är bra. När kommer Ipad-appen?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*