Låt stå, lärarpampar!

Om lärarna envisas med att vägra ta sin del av ansvaret kan den svenska skolan aldrig bli tillräckligt bra.

Andas djupt. Lugna andetag. Inte ägna 4 300 tecken åt att punkt för punkt gå igenom precis hur abderitiska/debila/imbecilla de två lärarfacken är och har varit. Vara konstruktiv. Se framåt. Ge förslag.

Men hur i helvete tänkte Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas riksförbund, när hon skrev debattartikeln på nätsajten Newsmill i måndags?

»Svensk skola brottas med stora problem. Det är dock helt fel att skuldbelägga lärarna för detta«, skriver Fjelkner.

Amenherrejävlajösses. Inte ens centerpartiet kommer på idén att skylla hela valförlusten på moderaterna. Och det handlar inte om att skuldbelägga. Det handlar om att lärarna måste ta sin del av ansvaret för den ständigt sjunkande kunskapsnivån hos eleverna.

Den som inte ser och diskuterar sitt ansvar får aldrig respekt. Varken av elever, föräldrar eller politiker.

Lärarfacken kan förstås fortsätta skylla på rikspolitiska reformer som kommunaliseringen och gamla läroplaner, på kommunalpolitiska besparingar och hemska nya arbetstider. Visst har politiska beslut spelat roll. Men det har den pedagogiska praktiken också gjort. Och den har lärarna utvecklat.

Fjelkner gläds åt att det blåser nya vindar i skolpolitiken: »det är tillåtet att lärarna ställer högre krav på eleverna.«

Ursäkta mig. Det har aldrig varit förbjudet. Det har heller inte fattats några politiska beslut om att elever som är funktionella analfabeter ska få godkänt i svenska. Det är lärarna själva som sänkt kraven. Ingen annan.

Andas lugnt var det. Praktiska tips.

1. Erkänn ert ansvar.

2. Se till att lärarutbildningen blir bra. När lärarstudenterna kommer ut på skolorna för praktik och arbetsplatsförlagd utbildning eller vad det för tillfället heter – ställ höga krav. Skicka tillbaka den som inte håller måttet, säg att studenten är välkommen tillbaka när lärarutbildarna lyckats bibringa nödig kunskap. Lärarfacken har inte tagit sitt ansvar här tidigare. Det är dags nu. Annars fortsätter den sorgliga nedåtspiralen.

3. Gå in för individuell lönesättning. På allvar. Med stora löneskillnader. Tala med sjuksköterskorna, de har lyckats förflytta hela kårens position med den taktiken. Metta Fjelkner hävdar på Newsmill att arbetsgivarna måste höja lönerna med 10 000 kronor i månaden. Glöm det. Genast. En yrkeskår som stadigt och kraftigt försämrat sina prestationer kan aldrig få en löneökning på 37,5 procent som tack. Men på nästan varje skola finns ett eller ett par ess. Eleverna, kollegorna och rektor vet precis vilka de är; lärarna som får eleverna att se glädjen och säkerheten det ger att ha förstått det krångliga, som får eleverna att nöta de tradigheter som krävs för att sedan stå stabilt på en svindlande höjd. Essen ska ha 10 000, kanske 15 000 kronor mer i månaden. Andra får använda dem som hävstång senare. Att det finns individuella topplöner räcker för att locka till lärarutbildningen. Möjligheten finns. Det är ju inte varje civilekonom som tjänar multum, eller civilingenjör. Fråga bara dem som jobbar på kommunkontoret.

4. Diskutera föräldrarnas ansvar. I stället för att i debattartiklar och intervjuer för tusentolfte gången mala om kommunalisering och nedskärningar, skriv och prata till föräldrarna. Ni får garanterat sitta i tv-soffor och lokalradiostudior och prata om att föräldrar måste bli bättre på fostran för att ni ska få tid att lära ut. Föräldrar ska lära barn att inte hojta rätt ut och kräva reaktion. Föräldrarna har inte rätt att kräva att lärarna ska avge rapporter för vilka andra ungar deras barn haft kontakt med varje dag under veckan för att utröna om barnet är utanför. Bara många och långa offentliga samtal kan ändra attityderna. Prata. Ni får lättare att göra ert riktiga och viktiga arbete.

5. Följ forskningen. Sprid rönen. Ett entydigt resultat är att svaga elever lyckas bättre om undervisningen och skoldagen är tydligt strukturerad och andelen individuellt arbete liten. Den som är svagbegåvad eller lever i kaos hemma, i värsta fall både och, behöver få komma till ordning och känna att det finns gemensamt fokus. Och vilken tonåring som helst som mest intresserar sig för relationer behöver fasta ramar.

6. Tänk kritiskt och självkritiskt. Det är ett av målen för eleverna. Gäller även lärare.

Låt stå. Puuuh.

***
För övrigt liknar socialdemokraternas ledarval inte alls en dokusåpa. I sådana vill ju folk synas. Här handlar det i stället om att ducka för kamerorna, som bankrånare, eller sabba dem, som fortkörare.

Prenumerera på Fokus!

41 nummer av Fokus för bara 1225 kronor!

42 comments

  • […] attack om att lärare ska ta ansvar för allt från betygssystem till lönesättningsprinciper: Låt stå, lärarpampar! Det blir verkligen en fullständig lista  över anklagelser även om det kallas tips om ansvar vi […]

  • Bo Eklund skriver:

    http://sv.wikipedia.org/wiki/Malin_Siwe

    Det är viktigt att se ur vilken riktning som lärarhatet blåser från, vilket förklarar den obegripliga kopplingen till Socialdemokraternas problem.
    Kanske en personlig vendetta? Lärarna insåg inte hennes genialitet…
    Dessutom, den reform som skolan vilat på sedan -94 är ironiskt nog införd av högern.

  • […] motvilligt men ändå tagit del av skoldebatten som handlar om stort som smått. Den handlar om vems fel skolans problem är, eller vem det är synd om kanske… ena gruppen skuldbelägger den andra, etc. Jag har […]

  • David Tingsgård skriver:

    Detta torde vara ett av de minst professionella och mest oinsatta inläggen i skoldebatten någonsin. Malin, skaffa dig en examen i pedagogik och arbeta i skolan i 10 år, återkom sedan i ämnet.

  • Kenneth skriver:

    Det faktum att lärarkåren till 90 procent består av kvinnor borde ha något med frågan att göra. När män är kraftigt överrepresenterade i styrelserum och företagsledningar så skriker feminister i högan sky efter rättvisa, mångfald och jämställdhetsplaner. Men kvinnoväldet inom skolan får aldrig ifrågasättas trots att den faktiskt har bidragit till att skapa flumskolan och, som nyligen bevisats, betygsdiskriminering av pojkar.

    Och de kvinnliga, givetvis, företrädarna för lärarfacken har aldrig haft något annat än ”mer resurser och mer pengar” som svar på varje förslag som framförts i debatten det senaste årtioendet.

    • Man och Lärare skriver:

      Klart det har med att det är kvinnor att göra. Just därför får yrket stå ut med helt enormt med skit för en lön som de flesta män skulle skratta åt. Du kan ju sitta och spotta på ”kvinnoväldet” eller ta en funderare på varför nästan inga män är lärare. Män som du är bortskämda småungar som förväntar sig att ”mammorna” finns där men som inte vill ta något eget ansvar för problemet. Det är ingen som hindrar män från att bli lärare, förutom den ”kvinnliga” lönen då.

      • Kenneth skriver:

        Nej, inget hindrar männen från att bli lärare. Men jag ser heller inget engagemang i samhällets ansträngningar för att uppmuntra dem att ta steget. Samma engagemang som uppfordrande kräver mångfald och jämställdhetsplaner i yrken som domineras av män.

  • Det var trösterikt att se att det fanns annat än hallelujakommentarer när man scrollade längre ner. Jag har skrivit ett långt blogginlägg där jag bemöter Malin Siwes påhopp på lärarkåren och lärarfacken.
    http://helenavonschantz.blogspot.com/2011/02/allt-ar-lararnas-fel-13-eller-malin.html

  • Gudmar Gustafsson skriver:

    Siwe gör det lätt för sig

    Många har frågat Stavros Louca känd från TV-serien ”Klass 9A” varför han har sådan framgång som lärare. Han svarar att han hoppar över sånt som administration, pärmar, papper, konferenser och koncentrerar sig på kärnan i lraryrket. Att undervisa. Och hinna möta eleverna.

    Många har också frågat sig varför Finland har haft sån framgång på skolan område. Det Finland gör är att man bedriver en undervisning som liknar den som fanns i Sverige säg för ca 40 år sedan. Dvs med lärare som tydliga auktoriteter på kunskapens område. Där lärarrollen är tydlig och god disiplin råder. Där man just som Svavros L. fokuserar på det läraren verkligen ska kunna. Behärska och lära ut kunskap.

    Istället för som läraren ? Linda säger i sin kommentar: ”läraryrket innebär att man är mamma, socialarbetare, vaktmästare, ekonom, sjuksköterska osv.”

    På pricken.Det är ju därför det inte fungerar i svensk skola idag. Läraren ska inte uppfylla desa roller. Det ska andra personer göra. T ex föräldrarna bör ju kunna vara mamma åtminstone….och lite mer.

    Siwe gör det på tok för lätt för sig. Det är inte lärarnas fel utan skolpolitikernas att alla dessa nya roller/uppgifter lagts på lärarkåren via nya läroplaner och direktiv. Lärarna har fått gilla läget och göra bästa möjliga av en omöjlig situation. Jag tycker Björn Kinderberg slår huvet på spiken när han kommenterar Wiwes artikel.

    Sen kan man inte låta bli att förundras över att ingen nån gång säger att ett framgångsrikt resultat i skolan även beror på eleven själv och dennes insats. De elever som väljer skola med utgångspunkten att en skola är känd för att tidigare ha gett höga betyg, tror nämligen att hans eller hennes egen insats inte behövs. Man får höga betyg till skänks. Så är det nämligen inte. Alla forskningsresultat pekar entydigt på att den enskilt fiktigaste faktorn är lärarens kompetens. Javisst, men det behövs elever också som förstår att deras insats gör skillnad.

  • […] Siwe skriver i artikeln Låt stå, lärarpampar om att lärare borde vara mer kaxiga och ansvarstagande kring hur skolan utformas men inledningen […]

  • Håkan Hildingsson skriver:

    Några reflektioner. Ett och annat av det du skriver är värt att tänka över, men sammantaget är artikeln ett resultat av att du har alldeles för dåliga kunskaper om den svenska skolverkligheten. Tyvärr är det typiskt för ”debatten”, nämligen att lärarröster sällan hörs. Jag har snart jobbat tio år och kan konstatera att vårt yrke i extrem grad påverkas av politiker och sk sakkunniga. En lärares vardag blir allt mindre av kärnverksamheten och mer och mer av pappersarbete och sysslor som lärare med nödvändighet inte behöver utföra, utan sådant som andra yrkesgrupper skulle göra istället. Att höja yrkets status kommer ta tid och ett förstatligande är en viktig väg att gå. Det finns inte en lärare som tycker att kommunaliseringen var ett bra beslut, men Lärarförbundet svek den svenska lärarkåren för några tusenlappar och återigen verkar de vilja stå på arbetsgivarens sida. Det finns i nuläget ett lärarfack som verkligen är en förkämpe för läraryrkets status och elevernas bättre resultar, och det är LR. Sålunda: skriv gärna om skolan men sätt dig in i problematiken först.
    Vänligen: Håkan Hildingsson

  • Ge oss högre status, ställ högre krav på lärarstuderanades förkunskaper, sluta med det notoriska kontrollsystem som har införts på senare år, skapa större möjligheter att forma undervisningen för den individuelle läraren, ge den individuelle läraren möjlighet till fortbildning, montera ner arbetslagen och dess långbänk som blir innebär mer inveckling än utveckling. Skapa i stället möjligheter till nätverk skolor emellan.
    Tar ansvar —- ja, det gör vi…. kanske lite för mycket vad det gäller det som föreskrivs ”uppifrån” MEN för lite mot den enskilde eleven. Lätt att hitta elevfel, men inte lärarfel. Fast jag tycker nog att det handlar allra mest om systemfel.

  • Carina Schedvin skriver:

    Intressant diskussion.
    Lärare måste börja förstå att de är ledare och i det arbetet ingår vissa fundamentala arbetsuppgifter, ex uppföljning av resultat, skapa en dräglig arbetsmiljö för eleverna och sig själva, kunna prioritera på skolans primära uppgift – (undervisning och fostran), hantera människors olikheter genom ökad indvidualisering, hitta alternativa pedagogiska metoder beroende på elevens personliga förutsättning samt våga berätta om sin profession. Helt enkelt hävda rätten att leda.
    Lärare är Ledare! (eftersom det efterfrågas lite mer svordomar på det här debattspåret så kommer mitt bidrag här ;-)
    Lärare är jävligt viktiga Ledare!

    Carina Schedvin doktorand i skoleffektivitet och skolledarskap

  • Zoran Alagic skriver:

    Det finns en kommentar till bland annat Malin Siwes krönika på bloggen Tankar om skola i media:
    http://lrbloggar.se/zoran/2011/02/07/viktigt-sta-upp-for-lararkaren/

    Många lärare tycker det är skönt att någon står upp för lärarkåren och samtidigt är konstruktiv samtalspartner utan att vara mjuk i ryggen och agera medlöpare. Lärarnas Riksförbunds Metta Fjelkner försvarar lärarkåren och hukar inte.

    Vänliga hälsningar

    Zoran Alagic
    Presschef
    Lärarnas Riksförbund

  • Anders Olsson skriver:

    Jag uppskattar verkligen den här artikeln även om jag inte håller med om allt. Jag har arbetat drygt 25 år i skolan och måste få lämna några ödmjuka kommentarer.

    I likhet med nästan alla andra debattörer är Malin Siwes syn mycket enkel och ärligt talat lite naiv. Låt mig ta det hela från början:

    1. Vi lärare ska tydligen erkänna vårt ansvar. Detta är ett oerhört intressant uttalande. Ska vi, som flagellanter, ångerfyllt vandra omkring och be om ursäkt. Vi gör ett pedagogiskt sett bra jobb trots att just den pedagogiska delen av vårt arbete hela tiden beskärs.

    Vi lärare vill ha förutsättningar för att få arbeta framgångsrikt. Ge oss dessa ska du få se på ansvar också.

    2. Vad gäller lärarutbildningen måste vi väl ändå vara överens om att det finns ett samband mellan nivån på de elever som söker till en utbildning och den förväntade lönen efter färdig utbildning. Jag skulle aldrig rekommendera någon med räknehuvud att bli lärare när du med samma tid på universitetet kan sluta som civilingenjör. De har högre lön Malin Siwe, tro mig, även om de arbetar på kommunkontoret.

    3. Individuell lönesättning förutsätter två saker A: Rektor har befogenhet att sätta en lämplig individuell lön. B: Rektor måste ges möjlighet att följa undervisningen på ett sådant sätt att han kan bedöma vilka ess han har i ärmen.

    Jag har aldrig varit med om att rektor vare sig haft denna befogenhet eller denna kunskap. Det faktum att skolan inte förmår belöna duktiga pedagoger är alltså ett ledarproblem i skolan och inte något jag som lärare på något vis ställer mig emot.

    4 Malin Siwe. Jag förstår inte vad du menar. Ska jag sitta och lokalradion och förmana föräldrar?. Samhället har förändrats. Detta kan vi inte ändra på från skolans sida. Visst är det önskvärt att föräldrarna tar ansvar för barnens uppfostran. Detta är också något som den absoluta majoriteten av föräldrarna gör. En minoritet av våra elever missköter sig. Så är det och så har det också alltid varit. Detta är ett av de problem vi lärare ställs inför och det också ett problem som vi också, med rätt medel, kan lösa.

    Vad gäller punkterna 5 och 6 är vi rörande överens. Vi behöver ny forskning och tydlighet i vårt bemötande av eleverna.

    I övrigt tackar jag för en intressant och givande artikel som fått fart på vår interna debatt och vårt utvecklingsarbete.

    Anders Olsson

  • Hans Renman skriver:

    Bra där, Anders!
    Du och dina kollegor inom TÄNK OM är bra exempel på skickliga pedagoger som höjer sig över mängden och som därmed visar en annan väg att gå. Att backa eller ducka sig mot framtiden har aldrig varit en bra väg att gå.
    Vi måste gemensamt ta ansvar för att förstärka det som är bra, kasta bort det som bevisligen inte fungerar och – framför allt – tänka om.
    Det finns en värld att erövra.

  • Anders Erenius skriver:

    Jag är kluven.
    Jag har aldrig jobbat så hårt som jag gjorde när jag arbetade som lärare. På pappret korta dagar. Men i verkligheten ett arbete som aldrig tog slut. Samtidigt det mest givande jag någonsin gjort.
    Visst finns de där lärarna som bara kvitterar ut lönen men kanske ett ganska rationellt sätt att hantera en arbetssituation som är så fylld av krav och en aldrig sinande ström av behov och arbetsuppgifter.
    Jag har nu lämnat läraryrket och upplevt min första friska julafton på sju år.
    Det finns så många hjältar i Sveriges lärarkår och den statushöjning som lärarna så mycket längtar efter börjar med att de sträcker på sig och stolt visar upp vad de gör.

  • Fd rektor skriver:

    För övrigt kan det allra mesta av det jag skrev ovan appliceras på Socialdemokraternas kris.

  • Fd rektor skriver:

    Det är illa att lärare faller i fällan att agera kränkt oskuld när någon utomstående tycker till om skolan och lärare.
    Jag har väl aldrig tyckt samma som Malin Siwe, men nu har hon faktiskt fått till något vettigt.
    För handen på hjärtat: visst ser alldeles för många skolor och klassrum ut som de alltid gjort?
    Vi måste våga bla de saker Malin S pekar på.
    Men vi måste våga ännu mycket mer. Den svenska skolan (liksom övriga västvärldens) upplever en strukturell kris. Det är inte en tillfällig svacka som man tar sig ur hur som helst.
    För att komma ur en strukturell kris måste man se över de grundläggande strukturerna – och förändra dom i grunden!
    Det är vad skoldebatten borde handla om – inte käbbel om vems ansvaret är. Svaret på det är naturligtvis att det är allas ansvar. Men de som kan skapa en ny skola är lärarna.
    Därför måste lärarna våga stå upp mot de bakåtsträvare som ytterligare förvärrar krisen: Jan Björklund och hans anhang, Mette Fjelkner och hennes anhang, dumsnåla kommunalpolitiker och deras anhang samt lärare som inte kan, vill och vågar förändring.
    För att klara detta behöver svensk skola skaffa sig en vision om hur man hanterar den nya digitala, informationsintensiva och kunskapsaccelerande tiden.
    För en sådan visison krävs att man med klara ögon ser över lokaler, tidsanvändning, åldersindelning och andra fysiska reliker.
    Därtill behöver man fundera över de grundläggande ideerna bakom verksamheten. Tex skall skolan leta efter det som eleverna inte kan och klarar eller skall man bygga på det eleverna vet och har förutsättningar att klara.
    Pär Johansson skapade Glada Hudikteatern med utgångspunkten att endast det bästa är gott nog, det vill säga med förväntningar på verkliga prestationer från alla, utifrån varje individs förutsättningar.
    Tänk om vi kunde skappa skolor som innehåller lika mycket glädje som Glada Hudik. Med elever och lärare som likt skådespelarna där kan, vill och vågar.

  • Petter skriver:

    Jag orkar inte med det här mer – jag blir så jävla förbannad att jag inte ens orkar svara.

    Fan vad jävla uselt!

  • […] Fokus » Låt stå, lärarpampar!. […]

  • Bombadill skriver:

    Malin, skulle du vara beredd att stödja riktig professionell uppföljning av lärarnas viktigaste uppdrag, mycket mer tid för rektorer nu i vår!

    Malin, det här med att föräldrar ska ta mer ansvar för barnens uppfostran och att diskutera direkt med föräldrarna tror du att vi skulle få allmänna opinionen med oss? Skulle du stötta oss med kraftfulla artiklar till vårt stöd ifall vi gjorde det?

  • LottaN skriver:

    Det finns en och annan lärare som inte gör sitt jobb för de inte längre är intresserade av det de gör – men de är oerhört få. De allra flesta övriga går omkring och känner sig otillräckliga i ganska hög grad: Dels för de inte får förutsättningar att göra det jobb de är satta att göra; på grund av sparbeting, hundra möten om allt från marknadsföring av den konkurensutsatta kommunala skolan, till anti-mobbingplaner, till dokumentation av stödinsatser.
    När undervisningen är planerad, uppgifterna rättade, hundra mejl besvarade, hundra telefonsamtal ringda till föräldrar, socialtjänst, och kollegor som man inte hinner träffa under dagen, enkäter om lärares situation från forskare, kommuntjänstemän, lärarutbildare är ifyllda, finns det inte tid och ork att plöja igenom forskningsrapporter – och det finns inga pengar att få för att forska på golvet: Det får vi i så fall betala själva och jobba heltid upptill! När hade vi en studiedag som handlade om vår undervisning senast? Nä, fortbildningsdagarna handlar om skollagen och vad vi inte går göra, om omorganisationer, om hur vi ska dokumentera IUP, om hur dåliga vi är i förhållande till Finland, om nya reformer, om vikten av likabehandlingsplaner, och om hur dååååligt eleverna mår av pressen i skolan.
    Sedan får vi dessutom hela tiden höra hur dåliga vi är, hur oengagerade och vilket halvtidsjobb vi har – i pressen, på fester, av politiker, föräldrar, elever – till och med av sådana som kallar sig våra vänner. ”Ja, DU är ju inte så’n, men…”
    Vi strävar hela tiden efter att bli bättre, att nå fram och att göra skillnad. Vi försöker lära av varandra och bli som Stavros. Många av oss är lika super som Superlärarna – men det är ingen som ser, ingen som uppmärksammar och vi får definitivt inget i lönekuvertet för det – för kommunen har inga pengar att dela ut – hur mycket skolministern än säger att yrkets status ska höjas genom löneökningar.
    Utbildnings-Sveriges kris beror på många faktorer, vissa enskilda lärare kanske har skuld i några elevers misslyckande – men hela lärarkåren ska inte behöva ta på sig tagelkappan hela tiden – Vi gör förbanne mig vad vi kan! Och sådana här påhopp riskerar bara att göra att ännu fler DUKTIGA lärare ger upp och skiter i det – det spelar ju ingen roll vad man gör i alla fall, man är ju bara lat, dålig, gnällig och bortskämd…

  • Jan Lenander skriver:

    Att SKL kastar sig över artikeln som godis till hungriga pojkar kanske borde stämma till eftertanke. Under hela den period de haft ansvar för skolan har de klagat på lärarna och nu har vi resultatet ett historiskt stort kunskapstapp för nästa generation. Kanske är taktiken att klaga på lärarna inte så framgångsrik?

  • Anna-Karin Frisk skriver:

    Det handlar inte om att vaska fram guldkornen bland lärarna. Det handlar inte om enskilda lärares förträfflighet som ska sporra mediokra lärare till att lyfta sig i håret. Det handlar om ett yrke som inte längre kan hanteras av enskilda superpedagoger. Det handlar om ett yrke som faktiskt inte har de förutsättningar som krävs för att utveckla undervisningen. Lika verkningslöst som det är att lägga ansvaret för elevernas kunskaper på de enskilda eleverna, är det att ryta till lärare som faktiskt inte har förutsättningar att göra sitt jobb. Systemet existerar och förlamar och fördummar lärare fördömda till att förvara barn och ungdomar till så låg kostnad som möjligt.

  • Jan Lenander skriver:

    Lärare känner sig inte som pampar med en massa makt utan som att många som varken kan eller vill göra vårt jobb ändå tycker de ska ha åsikter om att vi inte gör tillräckligt.

    Läraryrket har inte precis blivit det mest populära yrket, tror du verkligen att det lockar fler att någon skäller ut de som gör sitt bästa just nu?

  • Ska man få fram en poäng ska man skriva kortfattat. Kort. Så här. Då tror folk att de man kritiserar är dumma. I huvudet. Helst ska man svära också.

    Men det kanske. Inte räcker. Då är det bra med en punktlista. En fucking jävla punktlista.

    1. Ta ansvar. Det är bra ätt skriva. Alla kan hålla med om att andra borde ta ansvar.

    2. Se till att allt blir bra. Förfan. Ställ krav. Förfan.

    3. Fatta att allt handlar om pengar.15000 är jättemycket pengar.

    4. Föräldrar är dumma i huvudet. Ville bara säga det.

    5. Följ forskningen. Det finns alltid någon forskare som tycker som du. Fast de svär för lite.

    6. Tänk kritiskt. Precis som jag.

    Puuuh.

    • Anders Olsson skriver:

      Strålande sammanfattning ;) Du får ett mvg i sammafattningskunskap av mig

    • Glenn Wahle skriver:

      Din ”pendang” var oerhört bra Björn! Jag hakar på!

      1. Ansvar tar vi lärare men det är si och så med ansvaret hos dem som har den egentliga makten över skolan nämligen kommunerna (och staten delvis)

      2. Ansvaret för lärarutbildningen vilar inte på de enskilda lärarna eller våra fack. Så okunnigt att försöka påstå/insinuera något sådant.

      3. Individuell lönesättning har vi lärare redan och om vi är väldigt duktiga så kan vi kanske få flera tior mer än den näst bäste och möjligen ett par hundra mer än den sämste. Så ser det ut och det är arbetsgivaren som sätter lön. Individuell lönesättning betyder inte att man bestämmer sin egen lön, Malin!

      4. Vi pratar om och med föräldrarna (och eleverna) och deras ansvar. Föräldrar är huvudansvariga för sina barns fostran. En del föräldrar gillar inte att bli påminda om det men det gäller att inte vika i denna fråga, den är fundamental. Kan du inte ta ansvar för ett barn så ska du inte heller fundera på att skaffa något. Skolan har ansvar för barnen under den tid de är i skolverksamheten men det är en väldigt liten del av livet om man räknar på det från t.ex. 0 till 18 års ålder.

      5. Forskning finns och följs men från tid till annan visar olika forskning kring olika metoder på olika resultat. Inte så sällan är forskningen lite enögd och kanske inte helt objektiv. Den borde då inte kallas forskning. Du använder begreppet ”forskningen” som om det är frågan om ”den enda och rätta vägen” och så fungerar det inte i verkligheten. Det finns inte en forskning. Det finns många olika!

      6. Det finns nog inte många lärare om ens några som inte tänker kritiskt och även självkritiskt. Jag har i alla fall inte träffat någon som jag på rak arm kan minnas. Jo, kanske någon enstaka lycksökare som trodde att läraryrket kunde gå ut på att bara lära ut och lära ut och det som lärdes ut kunde vara likadant hela tiden och eleverna lärde in det man lärde ut med någon typ av automatik. Så funkar det ju inte! En lärare som inte är kritisk till det som görs och förändrar så att det blir bättre överlever inte så länge i yrket var så säker. Responsen från eleverna är väldigt omedelbar, var så säker!

      Något får mig att tro att du inte har en susning vad du skriver om Malin! Jag kan försäkra dig om att jag har det! Tack för mig!

  • En skola i tiden skriver:

    Tack för en bra artikel, Malin Siwe! SKL kommenterar den på den nystartade bloggen En skola i tiden http://ksr.sklblogg.se/ där vi och en massa gästskribenter diskuterar och debatterar framtidens skola.

  • […] This post was mentioned on Twitter by Ludvig Bergander, carinabq. carinabq said: "Du har redan så hög lön" sa rektor på lönesamtalet och gav mig lite trots bra resutat… http://www.fokus.se/2011/02/lat-sta-lararpampar/ […]

  • Per Edberg skriver:

    Jag tycker Malin har rätt i det hon skriver, lite överdrivet i vissa delar, men rätt. Eva-Lis skriver att Sveriges lärare tar ansvar för skolan och eleverna…ja, det tror jag också generellt, men det finns många lärare därute som går till jobbet, gör minsta möjliga för att få kvittera ut sin månadslön och sen gå hem. De lärarna måste lyftas eller förmås att byta yrke. Tyvärr finns dom och är lite för många. Bra lärare ska belönas med rejäla löner, dåliga lärare ska stanna i löneutveckling och förmås att byta branch. Våra barn är inte värda att möta dessa rötägg. (jag vet att dom finns) Jag tror helt klart som Malin att om vi kan få upp lönerna rejält för de skickligaste lärarna så kommer det att påverka vilka som väljer att söka till lärarutbildningen. Det ska synas att det går att få rejäla löner även i skolans och förskolan värld.

    • Linda skriver:

      jag har arbetat som lärare i över 10 år och jag har aldrig mött en lärare som gått till jobbet bara för att kvittera ut lönen, då hade man valt ett annat jobb. ett enklare jobb där man inte behöver agera socialarbetare, förälder och en massa annat. Jag valde att bli lärare för att jag älskar att möta eleverna i klassrummet, att se lampan tändas hos en elev som man arbetat tillsammans med för att lösa en svår matteuppgift tex. Det är belöningen i jobbet. Läraryrket innebär att man är mamma, socialarbetare, vaktmästare, ekonom, sjuksköterska osv. Tyvärr är inte läraryrket bara undervisning om det var så då vore det enkelt, men det ser inte ut så och eftersom jag måste arbeta med ovanstående då borde jag ha betalt för det också….

  • Maria Stockhaus skriver:

    Tack Malin Siwe för att du lyfter detta!
    En bättre skola får vi om alla inblandade jobbar tillsammans. Metta Fjelkner och LR ägnar all sin tid åt att skälla på kommunerna de har inte kommit med några konstruktiva förslag. Det börjar bli tjatigt.
    Välutbildade, bra lärare är avgörande om vi ska kunna förbättra resultaten i skolan. Vi som är skolpolitiker i kommuner måste också ta vårt ansvar för att förbättra skolans förutsättningar.
    Jag tror möjligheterna att förbättra skolresultaten skulle vara mycket bättre om LR tog sig upp ur skyttegraven.

    Maria Stockhaus
    Kommunalråd Sollentuna

  • Camilla Skoglund skriver:

    Ang. Malin Siwes punkt 2: Jag har i flera år tagit emot lärarstudenter för att hjälpa till att ge dem en bild av hur skolan fungerar och vad som faktiskt krävs av en lärare idag. Det stora problemet då man kommer till mindre väl lämpade blivande lärare är att lärarutbildningen inte får säga nej till en student. Däremot kan (ska??) jag som kommunal lärarutbildare råda studenten och försöka ”övertala” denne att sluta om jag anser henne/honom olämplig. Det är ett ENORMT stort ansvar som ligger på oss som arbetar ”på golvet” och faktiskt tar emot dessa blivande lärarkollegor. Där är något som måste lösas, för jag tror inte att alla kommunala lärarutbildare tycker det är så lätt att säga stopp när man känner att en student inte är helt klockren som blivande kollega. Jag tycker definitivt inte att det är lätt, även om jag har fått göra det några gånger.

  • […] This post was mentioned on Twitter by Lärarförbundet, Claes Nyberg and Anders Billing, Fokus Redaktion. Fokus Redaktion said: RT @Lararforbundet Lärarförbundets ordf Eva-Lis Sirén har svarat på Malin Siwes krönika i @FokusRedaktion om #skolan http://bit.ly/ecTc6r […]

  • Eva-Lis Sirén skriver:

    Svar till Malin Siwe

    Jag tycker att det är bra att Malin Siwe sätter fokus på skolans utveckling och lärarnas roll. Jag hoppas att Malin Siwe tittar på allt det Lärarförbundet gör för att höja yrkets status och utveckla skolan. Jag kan till exempel tipsa om att titta på den webbsida där över 1 000 människor har berättat om lärare som verkligen gjort skillnad för dem (www.allborjarmedenbralarare.se).

    Jag vill passa på att tydliggöra att det finns två lärarfack som ser olika på vad som är bäst för svensk skola. Jag är noga med att vi i Lärarförbundet ska vara en konstruktiv aktör som inte gör lärare till offer. Läraryrket är ju världens viktigaste och bästa yrke – vi formar ju morgondagens generationer!

    Malin Siwe kan vara säker på att Sveriges lärare tar ansvar för skolan och eleverna. Varenda dag. Lärarförbundet, med 75 procent av Sveriges lärare, tar också ansvar. Därför är vi också en av de mest aktiva lobbyisterna för att våra gemensamma resurser ska användas för att utveckla och förbättra skolan. För börjar vi med skolan, så löser sig mycket på vägen.

    I likhet med Malin Siwe driver Lärarförbundet på för en betydligt mer individualiserad och differentierad lön än i dag. Vi har kämpat mot motvilliga arbetsgivare i femton år, arbetsgivare som inte heller ger skolledarna en chans att hinna hålla utvecklings- och lönesamtal som för andra yrken. Varken statliga, kommunala eller privata arbetsgivare klarar idag att sätta ord på vad som är en bra lärare och att premiera riktigt bra lärarjobb – något som vi verkligen vill. Det skulle bidra till att höja yrkets status och både locka och få de bästa att stanna som lärare.

    Siwe har också helt rätt i att lärarutbildningen behöver bli bättre och det hänger tätt samman med att skolan betydligt mer än i dag måste bygga på vad forskningen säger fungerar. Inte på vad olika utbildningsideologiska tyckare och skolpolitiker tror sig vara rätt utifrån egen skolerfarenhet. Så har det tyvärr varit.

    Nu debatteras SVTs Klass 9A. Det är bra. Det rör upp en del känslor hos lärare vilket är naturligt. Men problemet är varken lärarna eller produktioner som SVTs realitysåpa. Problemet är att resultaten sjunker och att förutsättningarna för lärare och elever inte är vad de borde vara, något jag utvecklade på SVT Debatt i veckan och rekommenderar alla att läsa.

    http://svtdebatt.se/2011/01/darfor-bor-alla-larare-titta-pa-klass-9a/

    Eva-Lis Sirén
    Förbundsordförande
    Lärarförbundet

    • Renata Helenson skriver:

      Ewa-lis Sirén, hur kan vi lärare utföra ett bra arbete när vi inte ges tid till att utföra detta? Vi skall ju i all oändlighet skriva en himla massa dokumenti stället för att planera och undervisa. Inga undersökningar eller utvärderingar påvisar att allt detta IUP:n-, kommentar- och annat diverse underlag- och bilagsskrivande hjälpt svenk skola eller eleven på minsta sätt. Varför kämpar ingen för att få bort detta tidstjuven och återgå till att undervisa? Även föräldrarnas ansvar bör lyftas upp. Som det är nu är det ingen som vågar