Carl-Oskar Bohlin förtjänar inte skäll

Allt som Sverige struntat i har plötsligt blivit viktigt, och det är Carl-Oskar Bohlin som bär ansvaret för att de gamla synderna rättas till.  

Text:

Toppbild: TT

Toppbild: TT

Varje gång jag läser om civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin så tänker jag på Winston Churchill. Eller rättare sagt: Churchills svårigheter att sätta England på krigsfot 1940. 

Trots kriget mot Tyskland vägrade tröga byråkrater inse situationens allvar, utan höll fast vid gamla rutiner och procedurer. Flaskhalsar försenade allt, särskilt produktionen av de livsviktiga stridsflygplanen var svår att få fart på. 

Detta är en argumenterande text. Alla åsikter är skribentens egna.

Churchill löste saken genom att övertala sin kompis ”Max” Beaverbrook att bli minister för flygplansproduktionen. Beaverbrook var visserligen en astmatisk press baron som inte visste något som helst om flygplan, men han hade hårda nypor och kunde leverera. Och mycket riktigt; Genom att köra över allt och alla lyckades han öka produktionen mångfalt vilket blev RAF:s räddning under luftkriget ”The battle of Britain”.  

Med bakgrund av detta är det inte svårt att föreställa sig den tröghet som Carl-Oskar Bohlin brottas med under återbyggnaden av det civila försvaret. 200 års fred samlar mycket myndighetsdamm.  

Det visade sig inte minst i den fars som utspelade sig efter att Fokus avslöjande att en klimataktivist fått en säkerhetsklassad tjänst som gassamordnare på Energimyndigheten. 

Det är dessvärre inte någon nyhet att just denna myndighet slarvar i sitt säkerhets- och beredskapsarbete. Klimataktivistens företrädare på posten sa upp sig 2022 av just detta skäl. Då hade han förgäves försökt larma om sårbarheterna men ingen ville lyssna. I stället anställdes ”Anna”, trots att uppgifterna om hennes aktivism låg öppna på nätet.  

Det är inte konstigt att civilförsvarsministern kontaktar generaldirektören för att fråga hur Energimyndigheten sköter säkerheten. Medierna borde ha gjort detsamma. Det handlar ju om skyddet av samhällsviktig verksamhet och i förlängningen människors liv och hälsa. Men i stället för att ta reda på fakta, eller ens citera artikeln i Fokus korrekt, började desinformation spridas om hur det hela gått till. Carl-Oskar Bohlin blev utskälld på X, anklagades för ministerstyre och KU-anmäldes av v och mp.  

Det är som Peter Wennblad skrev i SVD; Ett fiasko för svensk beredskap och mediernas förmåga att stå emot yttre och inre hot.  

Alla som hållit på med försvars- och säkerhetspolitik ett tag vet att det råder en kognitiv dissonans i debatten. Verkligheten hänger inte ihop med föreställningen om hur någon tycker det borde vara. Känslor tillåts övertrumfa fakta. Återuppbyggnaden av det civila försvaret är dock ingen politisk idé som kan ignoreras eller väljas bort. I egenskap av Natomedlemmar är det ett måste som Sverige förbundit sig att utföra.  

I artikel 3 står att varje medlem ska vara tillräckligt uthållig och robust för att hantera hela spektrumet av kriser, från naturkatastrofer och havererad infrastruktur till en hybrid- eller väpnad attack. 

Det är med andra ord skarpt läge. Ett Sverige utan motståndskraft och krisberedskap drabbar inte bara oss, utan försvagar hela försvarsalliansen. 

Vi måste leverera. 

Ändå finns det mycket som behövs för att det civila försvaret ska vara värt sitt namn i Nato: Beredskapslager, drivmedelslager, högre självförsörjning, gedigen sjukvård, bättre vägar, bättre järnvägar, med mera, med mera. Allt som Sverige struntat i har plötsligt blivit viktigt, och det är Carl-Oskar Bohlin som bär ansvaret för att de gamla synderna rättas till.  

För detta sisyfosarbete förtjänar han många saker, men inte skäll. Hellre en bok om Winston Churchill. 

***

Text:

Toppbild: TT