En svensk censurskandal

Behandlingen av seriekännaren som nyligen dömdes för barnporrbrott saknar motstycke i modern tid.

Vem vill förknippas med barnpornografi? Inte jag. Som politiskt korrekt tant i mina bästa år kan jag inte säga att barnporr är min gren. Men yttrandefrihet är min gren, offentlig debatt och konstnärlig frihet, och kanske en dos sunt förnuft?

Då är det dags att komma över sin beröringsskräck. Den så kallade mangadomen mot seriekännaren Simon Lundström är en svensk censurskandal, kanske den värsta i modern tid.

Det skandalösa ligger inte nödvändigtvis i lagen, eller i domen, utan i effekterna av lagen – och domen.

Simon Lundström är Sveriges främsta kännare av japansk serieteckningskonst, manga. Han har dömts för innehav av ett trettiotal serieteckningar i sin dator, teckningar som klassats som pornografiska. Domen rubricerades som »ringa« barnpornografibrott, och straffet var dagsböter på sammanlagt 5 000 kronor. Hovrätten friade flera av teckningarna som Uppsala tingsrätt fällt, men fastställde domen.

Det sociala straffet som ådömts Lundström är många gånger hårdare. Han är varg i veum. Den tyngsta påföljden är att han har fått sparken som översättare av sin huvuduppdragsgivare Bonnier Carlsen. Han är landets skickligaste mangakännare, men får inte jobba med det han brinner för. I praktiken har han fått yrkesförbud.

I offentligheten skiljer man inte på grovt och ringa när det handlar om ett så tabubelagt ämne som barnporr. Lagens bokstav skiljer heller inte på dokumentär och fiktiv barnporr. Att många av »barnen« på Lundströms mangateckningar är japanska stiliserade seriegestalter med stora ögon, med svans och kattöron, spelar ingen roll. Bara detta är egendomligt, och borde ha renderat en mycket livligare debatt än som varit fallet.

Verkligheten och fantasin ställs inför samma domstol. Vill vi ha det så? Räddar vi utsatta barn på det sättet?

Ju mer jag lär om det här fallet, desto mer skäms jag. Det saknar alla rimliga proportioner.

Vi vet att framställning och distribution av barnpornografi är ett svårt brott, och därtill svårt att upptäcka. Hur många innehavare går inte fria med sin last av fotografiska bilder som dokumenterar reella brott, riktiga sexuella övergrepp på barn, ibland små barn? Bilder som väcker avsky överallt, på goda grunder.

Simon Lundström har i bokhyllor och dator mer än fyra miljoner seriebilder, de flesta japansk manga. Mangagenren är ofta mer erotisk än seriekulturen i väst. De bilder som Lundström haft i sin ägo är heller inte olagliga i Japan. Några av de grövsta bilderna är dessutom amatörteckningar, utförda inom en subkultur till mangan, där fansen ritar sin egen version av kända seriegestalter.

Av fyra miljoner bilder fäller hovrätten 39 stycken. Psyko­logen Olof Risberg på Rädda Barnen pekar i sin tur ut fyra teckningar som pornografiska. Resten av bilderna avfärdar han som »trams«, teckningar av nakna eller delvis nakna barn, eller djur, eller sagofigurer.

Fyra bilder av fyra miljoner ... Och ingen av bilderna är fotografisk eller verklighetstrogen, ingen bild dokumenterar riktiga barn eller riktiga övergrepp på barn. Några sådana bilder hade inte Lundström i sin ägo.

Man skulle kunna hävda att det är »försvarligt« att en yrkesverksam mangakännare har några pornografiska teckningar som exempel på genrens variation, bland fyra miljoner ickepornografiska bilder, men det ansåg alltså inte hovrätten.

Lundström är den första och hittills enda människa som fällts för innehav av pornografisk teckning, sedan lagens tillkomst 1999. Varför?

Mangafallet är komplicerat. Juristerna är inte eniga. Mårten Schulz, professor i civilrätt i Uppsala, pekar på att yttrandefrihetsgrundlagen satts ur spel. Barnporr i text passerar, men inte i bild. Madeleine Leijonhufvud, professor i straffrätt i Stockholm, anser att lagen snarast bör ändras: »Barnporrinne­hav bör ses som ett efterföljande-brott till det sexbrott mot verkliga barn som alltid begåtts om bilder tas«, menar hon. Hon, och många med henne, är alltså kritiska till lagens ord om att även den symboliska »barndomen« kan kränkas.

Medan juristerna disputerar schavotterar Simon Lundström. Domen må vara korrekt, men den är inte rättvis! Det räcker inte att han försvaras hett av andra unga serienördar och mangafans. Alla vi pryda tanter och farbröder som inte vill ta i ämnet med tång, men som i vanliga fall försvarar yttrandefriheten måste också försvara Simon Lundström. Vi måste börja med att vädja till Bonnier Carlsen:

Häv Simon Lundströms yrkesförbud. Ge honom ett uppdrag igen!
***
För övrigt rekommenderas det senaste vackra och tänkvärda numret av Fotografisk Tidskrift. När ingenting är tabu längre, har barnet och barndomen blivit det enda heliga för svenskarna?

Prenumerera på Fokus!

41 nummer av Fokus för bara 1095 kronor!

39 comments

  • [...] commentator Ulrika Knutson did not exaggerate when, earlier this week, she described the case as a ‘Swedish censorship scandal, perhaps the worst one in modern times’. As she points out, it [...]

  • [...] En svensk censurskandal (Fokus) [...]

  • [...] En svensk censurskandal  (Fokus) [...]

  • [...] En svensk censurskandal  (Fokus) [...]

  • [...] En svensk censurskandal  (Fokus) [...]

  • [...] En svensk censurskandal  (Fokus) [...]

  • [...] En svensk censurskandal  (Fokus) [...]

  • [...] En svensk censurskandal  (Fokus) [...]

  • [...] En svensk censurskandal  (Fokus) [...]

  • [...] barnpornografi kriminaliserades under 80-talet. Att barnpornografilagstiftningen kriminaliserar teckningar kom som en chock för många innan det dittills bortglömda förbudet dammades av och Simon [...]

  • [...] http://www.fokus.se/2011/03/en-svensk-censurskandal/  [...]

  • [...] kultur-, juridik- och mediasverige har kritiken varit hård mot lagen och dess effekter, men i det politiska Sverige är det tämligen [...]

  • Anders skriver:

    Så har det till sist blivit helt klarlagt. I alla sammanhang talas det om risker som lagstiftningen ska skydda oss emot.

    Inte i något sammanhang talar man om en verifierad risk. Ingen har alltså sett att tecknade bilder medfört några problem, det är fullständigt glasklart att här står alla som är för lagstiftningen tomhänta. Så varför då en lagstiftning som bara medför en massa problem, åsidosätter yttrandefrihet, per automatik är svårtolkad och rättsosäker samt inbjuder till stort tolkningsföreträde för de som vill fälla någon?

    Det är alltså ok att stifta lagar på basis av hypoteser. Jag har en hypotes om att organisationer som ställer sig bakom detta inte har demokrati och rättssäkerhet som värdegrund och ytterst hotar demokratin men man skulle kanske tvinga mig att visa lite mera data innan vi driver igenom ett lagstadgat straff för medlemskap i dessa. Tydligen så är det inte problem om man får kalla tecknade bilder för något det egentligen inte är för då kan man alltså göra vad som helst.

    Vem ska tolka min tecknade bild åt mig? Jag inbillade mig att den stora experten är jag själv men nejdå, några tycker tydligen att polis, åklagare och nämndemän är de som ska säga vad jag ska tycka om teckningen. Så för att vara på den säkra sidan så måste jag alltså prova att sexualisera bilder med tecknade figurer som eventuellt kan tolkas vara under 18-år för att kunna ha minsta chans säga om den är olaglig eller ej. Jag kommer sannolikt att misslyckas oavsett eftersom åklagaren och nämndemännens tankar inte är mina egna. Kommer jag i det läget att det blir intressant så är det redan för sent då jag hade liksom behövt veta deras tolkning innan.

    Min egen tolkning kan också förskjutas på grund av det jag vill se. Alltså kan det som ser ut som en ung person för någon annan se äldre ut för mig, det som är pornografi för någon kanske inte alls är det för mig. Så kan jag inte få slippa att tänka sex om tecknade bilder på något som kan föreställa ett barn när det ändå enligt mitt huvud inte är barnporr från början? Varför ska lagstiftningen tvinga mig till att försöka förvandla något till något det egentligen inte är? Om det är något som kan orsaka en normalisering av barnpornografi så är det en sådan övning och jag skippar den helst.

    Ingen som står bakom en sådan lagstiftning har rätt att anklaga någon annan för någonting alls. Att med vett och vilja ställa sig bakom något som denna lag, det är riktigt, riktigt vidrigt!

    Varför går du som läser detta inte och efterfrågar verkliga bevis på faktiska problem som grund till en lagstiftning som åsidosätter yttrandefrihet som borde vara grundlagsskyddad? Om ni kommer så långt så varför inte gå med i ”Stop comics censorship in Sweden!”?

  • [...] ledare: Kan krita kränkas?, Fokus: En svensk censur-skandal, Sydsvenskan: Den dubbelt dömde, Carl-Michael Edenborg: Fällda fantasier, Simon Lundström: Den [...]

  • [...] här är en oerhört farlig lagstiftning och jag skulle kunna fortsätta spy galla över den i några meter till. Till exempel [...]

  • Anders skriver:

    Det hela är egentligen mycket enkelt för det här har faktiskt inte med barnpornografi att göra.

    Det kan tyckas vara en småsak, några bilder samt dagsböter. Betänk att vi i en och samma rättssituation har stora problem gällande värdering av bevismaterial, begränsningar av insyn samt ett hårt socialt straff från allmänheten.

    Att allt detta sammansförs i samband med t.ex våldtäkt på ett barn är lätt att förstå om än inte oproblematisk. Respekt för brottsoffrets situation gör att allmänhetens tillgång till bevismaterial begränsas. Att värdera bevismaterial är ofta svårt oavsett och fördömmandet av brottet är också naturligt. Summerar vi detta så har den åtalades möjligheter ändå blivit avsevärt begränsade och den och sociala situationen blir lätt mycket kritisk.

    Att, med bakgrund mot detta, via lagstiftning driva en moralfråga med avseende på innehållet i tecknade bilder ger mig kalla kårar. Till en rättssituation anpassad för att hantera några av samhällets absolut grövsta brott utökar vi området för brottsbeskrivningen utan att ha några direkta bevis på att innehavet leder till faktiska problem och detta trots att vi inte kan se att någon fysisk person har lidit skada. Det är att ta hög höjd för att skapa moral!

    Det finns andra sätt att driva viktiga moralfrågor än att stifta en tveksam lag. Vi har gott om plats i media och det finns skolor och torg att tala på. Sociala forum ger närmast obegränsade möjligheter. Med en lag som många inte riktigt förstår är det istället stor risk att den ignoreras eller till och med trotsas med avsikt för att det i sig av några uppfattas som underhållande.

    Att under dessa förutsättningar framhäva lagstiftning som metod antyder en mycket extremistisk hållning. Om den är religiös, politisk eller bara allmänt förvirrad spelar egentligen ingen roll. Vi har redan sett samma tankegångar i stater som många av oss fördömmer för att de inte respekterar de mänskliga rättigheterna. Hos oss har det börjat med tecknande bilder men det är inget som säger att det slutar där.

    Så slutsatsen är att det egentligen inget har med barnpornografi att göra eller knappt ens med tecknande bilder. Det handlar om att vissa individer är beredda att leka med demokratins hörnstenar för att ge svängrum åt sin egen moraluppfattning. Man kan tycka att priset börjar bli lite väl högt för några teckningar.

    Med detta har vi alltså börjat sparka sönder den övergripande trygghet som med stor möda har byggts upp och av många av oss ses som självklar. Det är mycket enkelt att se hur vi låter tillämpningen av lagen börjar glida i framtiden. Ett exempel är om den åtalade är illa omtyckt så ser plötsligt den tecknade figuren lite yngre ut. Vi är inne på en mycket farlig väg och vi måste vända om innan det är för sent.

  • Bonnierfan skriver:

    Domen för barnpornografi var inte den enda orsaken till att Simon L fick sluta hos Bonnier.
    Det var det som fick bägaren att rinna över.

  • Anders skriver:

    Situationen är helt sjuk och det är inte Simons Lundströms fel. Jag är mer än heligt förbannad på hur Simon har behandlats.

    (1) Tecknat material är för svårbedömt för den här typen av lagstiftning. Det leder inte till några positiva effekter, bara problem.

    (2) Av allt jag kan förstå så måste man vara en idiot för att betrakta ”Dragon Ball” som barnpornografi men om så ändå är fallet så behöver vi få veta det så man kan unvika innehav. Det är lite svårt att veta eftersom man inte får se vad det är som är olagligt då det inte är offentligt. (Den serien verkar ha förekommit i diskussionen men jag kan inte se vad som om den är iblandad i domstolens utfall).

    (3) Jag har bett Rädda Barnen klargöra sin ståndpunkt huruvida tecknat kan vara barnpornografi. Om så är fallet så måste jag sluta som månadsgivare.

    (4) Jag kommer att följa uppmaning om bojkott av allt som är kopplat till Bonniers. De har agerat direkt oetiskt mot Simon.

  • [...] Fokus » En svensk cen­surs­kan­dal- väl­digt san­sat och genom­tänkt i Fokus om Simon Lundström, seri­e­teck­na­ren som fäll­des för barn­por­no­gra­fibrott för att han hade manga­se­rier på datorn. Lundström för­lo­rade seder­mera sitt jobb som över­saät­tare på grund av domen. Hur många barn som räd­dats eller skyd­dats av denna dom? Noll. [...]

  • [...] har dock till slut satt ner foten. Ulrika Karlsson är befriande tydlig när hon kallar mangadomen en svensk censurskandal: Vem vill förknippas med barnpornografi? Inte jag. Som politiskt korrekt tant i mina bästa år [...]

  • [...] visa sig att Kwarnmark, Lillqvist och Svensson på något mirakulöst sätt har lyckats missa att tecknad barnpornografi är kriminaliserad kanske de borde överväga att debattera något ämne de har [...]

  • [...] Men Ulrika Knutson skriver i Fokus att: [...]

  • Hans i Lund skriver:

    Borde inte den som tecknar ett mord i logikens namn också dömas för det mordet? Och sedan får vi ju inte glömma alla andra brott som skildras i filmer och TV-serier. Våra domstolar kommer att få fullt upp.

  • Luffy skriver:

    Sedan jag läste om detta och började gå igenom alla artiklar jag kunde hitta har jag bara blivit mer och mer skrämd. Det första som slår mig rakt i huvudet är att medans all denna energi lägs på vare sig en teknad figur ska räknas som barnporr spenderas den inte på att RIKTIGT GROVFT BARNPORR görs, sprids och existerar. RIKTIGA barn måste leva igenom detta medans man har denna debatt som inte äns borde finnas. Jag tror knappast dom skulle uppskatta att våra resurser används på detta sätt.

    Men ioförsig, jag kan knappast vetta vad alla barn tycker lika mycket som folk vet vad alla barn blir kränkta av all form av barn porr. Jag vet iallfall om jag hade varit ett offer för ett sånt fasanfullt fall hade jag inte uppskattats att det gemlikes med ritade figurer iallfall.

    Jag har försökt hålla mig så objektiv som möjligt men jag är dock på sidan om att vad vi ritar, skriver och pratar om bör vara vår egen ensak. Jag har inte hittat någon form av forskning som stödjer att vi skyddar riktiga barn genom att förbjuda ritade. Tvärtom hittade jag bara fakta och påstående som bevisar motsatsen.

    Är alla som kollat på ritade figurer som ser ut att vara under 18 pedophiler? Jag känner många som har gjort det och jag själv har även varit i japan, jag har dock inte märkt att jag själv eller dom har intresse innan eller efter man ”utsäts” för såna bilder.

    ops, det här blev lite långt och fortfarande så mycket att säga. Jag avslutar med att jag hoppas att Simon kan få jobb och göra det han vill göra, och att vi kan sluta bråka om tekningar. För så vitt jag vet, ALLA i frågan vill stoppa RIKTIGA barn övergrepp, så kan vi göra det istället för att prata om såna här saker skulle jag sova mycket bättre om nätterna.

  • Magnus Askaner skriver:

    Är Osmo på riktigt?

  • [...] 28/3-11: Artikel i Fokus om Mangadomen. Läsvärt skrivet av Ulrika Knutsson Dom om mangabilder prövas – kultur & nöje | svt.se. [...]

  • Magnus Askaner skriver:

    Det var detta uttalande från Knutson jag tänkte på:
    http://www.fokus.se/2010/03/ett-hot-mot-vilks/
    Där hon a: hävdar att ”Jihad Janes” mordplaner mot Vilks inte är ett hot mot yttrandefriheten och
    b: att Vilks bör be om ursäkt för sin rondellhund.
    Artiklen i DN från den 26 ser jag som ett halvt steg tillbaka.

    • Osmo skriver:

      Varför är alla ni SD’s internetkrigare alltid så snabba, ni borde skaffa jobb eller nåt?

      Men oberoende det: Du inser inte att du själv låter rätt löjlig när du påstår att hon försvarar en ”barnpornograf” (och därför stödjer du domstolens linje, paradoxalt och komiskt nog) och attackerar Vilks när hon uttryckligen säger att hon stödjer Vilks rätt att rita vadfaen han vill. Att sen Vilks INTE har fällts i domstol tillskillnad från mangakännaren vilket är enormt relevant ifrågan är tydligen helt ignorerat från din sida (det förstås ni brukar låta era ideologiska åsikter och er egna form av PK-hets stå ivägen för verkligheten enormt ofta ändå). Men du kan ha glömt det också.

      Hursom, jag, tillskillnad från dig antagligen (inte en fördom bara vanligt bland SD’s internetkrigare) har ett jobb att återvända till. Ta-ra

      • A-lan skriver:

        Du Osmo, vad är det här för nonsens om SD internetkrigare och att Askaner inte ska ha ett jobb?

        Snacka skit, helt utan belägg eller relevans, är inget jag gillar att låta gå okritiserat, även om (eller snarare särskilt om) det är från någon som har samma position.

    • A-lan skriver:

      ”Där hon a: hävdar att ”Jihad Janes” mordplaner mot Vilks inte är ett hot mot yttrandefriheten”

      Nej. Det påstod hon inte någonstans i artikeln. Det närmaste hon kom det, var att påpeka att Vilks inte kände sig hotad.

      ”b: att Vilks bör be om ursäkt för sin rondellhund.”

      Hon menade bara att det vore den mest provokativa handling, som han nu kunde göra. Jag såg dock ingenstans där hon menade att detta är vad han borde göra.

  • A-lan skriver:

    Vill man få Bonnier att lyssna, så räcker det väl med att anmäla de för innehav och spridning utav barnporr.

    De släpper gott om serier med pornografiska scener, med karaktärer som, enligt tannerskalan, inte fullbordat puberteten eller som annars kan påvisas vara under 18 (t.ex där serien uttryckligen säger att de är yngre).

    Delvis en del scener i några av mangorna de släpper, men även andra serier, som t. ex Lost Girls, som Knappnytt (i deras 52:a avsnitt) tog upp som ett tydligt exempel på tecknad barnporr (då t o m skaparen säger att det är porr, och att de som ”medverkar” i flera av fallen är under 18), som Bonnier säljer i Sverige.

  • Bonnier Carlsén skriver:

    Här kan ni i alla fall delta i en tyst protest mot Bonnier Carlsén-hycklarna.

    http://www.facebook.com/pages/Bojkotta-Bonnier-Carlsen-och-%C3%B6vriga-Bonnierf%C3%B6retag/197129143635349

    Lär väl inte ändra något men Bonnier Carln behöver i alla fall se att folk bryr si

  • Simon Lundström skriver:

    @Askaner: Jaså? Jag blev nyfiken och googlade lite och hittade detta:
    http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/ulrika-knutson-vilks-far-fornedra-jag-far-kritisera:
    ”Jag försvarar Vilks frihet att förnedra vem han vill. Men jag försvarar också allas frihet att kritisera honom för detta. Det måste gå att hålla två tankar i huvudet samtidigt.”
    Hur får du det till att Knutsson har ”fördömt Vilks”?

    Och jag skulle uppskatta om du inte kallade mig för barnpornograf. Jag är kulturvetare och serieläsare, tack så mycket. Barnpornografi är inte något jag sysslar med.

  • A-lan skriver:

    Oeniga? Mårten Schulz och Madeleine Leijonhufvud, som du tar upp, är ju båda emot lagen.

    Sen är Simon Lundströms ”yrkesförbud” från Bonniers knappast det enda, eller ens värsta, konsekvensen för honom.
    Han har även stigmat av en pedofil på sig.
    Bortom uppdrag som manga-expert/-översättare så får ju rätt svårt att få jobb som lärare igen (bl. a) och domen hjälper knappast i hans vårdnadstvist, heller.
    Modern har varit manganörd, och vet därför att sådana här bilder kan hittas hos de flesta manganördar (det låga antalet, oavsett bristande intresse för nakna ”barn”, chockade oss), vilket kan förklara varför hon såg till att hans dator genomsöktes.

    Förbjud, baserat på vad man ”känner är fel”, med INGA belägg bortom ren skär SPEKULATION, är att göra lag, frihet och demokrati till åtlöje.

    Hur skiljer det sig det, från förbud mot, t.ex homosexualitet, kvinnors rösträtt, att svarta ska få vara fria, att man ska få kritisera kyrkan/rasism/staten?
    Jag ser ingen nämnvärd skillnad.
    I båda fallen är ett förbud mot något, av ingen annan anledning än att man finner det obehagligt, utan att ha något stöd.
    …och ingen som helst åtanke om att man skulle kunna kriminalisera, stigmatisera och ärligt talat terrorisera, oskyldiga, där det enda faktiskt skadliga är lagen.

    Dessa personer visar att de fullständigt struntar i att ta reda på vad som är sanning, eller vad för bevis det finns, och vad de pekar mot.
    De struntar i om bevis, logik och vetenskapen, helt säger emot dem, eftersom de värderar magkänsla över sånt.

  • Max skriver:

    @Magnus
    Vad dömdes Lars Vilks för?

  • Håkan Storsaeter skriver:

    En rättelse, såvitt jag vet är Lundström den andra eller tredje i Sverige som har fällts för innehav av pornografiska teckningar.

    Håller i övrigt med i sak.

  • Mikael Bergkvist skriver:

    Wiks är en aktiv provokatör, och som vill uppmuntra till debatt. Då kan man väl inte bli upprörd när detta sker också? Sedan har Wiks väl inte heller dömts för något, ej heller har väl lagförslag lagts som syftar till att tysta honom? Så jag ser inte hur herr Askaner tänker här?
    Yttrandefriheten är till för att öppna för debatt, och detta innebär olika åsikter, Wiks och Knutssons, samt andras. Men i den här frågan handlar det om hur nämnda yttrandefrihet beskärs i lagtext.

    Kopplingen mellan dessa två är så långsökt och ologisk att det är tveksamt om den alls låter sej förklaras.

  • Magnus Askaner skriver:

    Jag är skeptisk. När lars Vilks gör bruk av yttrandefriheten och visar på hur den kringskärs av religiöst fundamentalistiska krav är Ulrika Knutsson där och fördömer Vilks.
    Men när barnpornografer ifrågasätts, då är minsann yttrandefriheten enligt Knutsson.
    Med sådana vänner behöver inte yttrandefriheten några fiender.

    • Mattias skriver:

      Lars Vilks har inte dömts i domstol för fiktiva brott. Svensk lag skyddar Vilks, stöder honom, ger honom juridiskt skydd och rätt. Eventuell moral eller brist på moral i hans verk är irrelevant för detta lagliga skydd.

      Mangaöversättaren har däremot dömts i domstol för tecknade bilder, för något som inget verkligt barn har farit illa för.

      ”Ifrågasätta” tecknade bilder kan och bör man göra. Jag gör det definitivt. Att förbjuda och straffbelägga dem är däremot inget mindre än en rättsskandal.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*