Ett av veckans stora samtalsämnen blev Thomas Östros sofistikerade sågning av sin egen partiledare i tv:s »Agenda«. På frågan om han hade förtroende för Håkan Juholt svarade han att han »hade förtroende för verkställande utskottet«. Före­ställ er samma tv-studio för sju åtta år sedan och en social­demokratisk riksdagsledamot som på bästa sändningstid idkar krypskytte mot Göran Persson. Nä, skulle inte tro det.

Men Håkan Juholt har inte den makt över det egna partiet som Göran Persson hade och Östros giftpilar illustrerade med all önskvärd tydlighet hur lätt formell makt kan väga om man inte kontrollerar den informella makten. Varken partiledarskap eller ministerpost är någon garanti för en topplacering i Fokus stora maktrankning. Trots att det inte är valår har 40 personer bytts ut på 100-listan. Det är givetvis ett resultat av de inre konvulsionerna som flera partier genomgår, inte bara socialdemokraterna. Torbjörn Nilsson resonerar i sin text om partiledarnas betydelse för sina partier.

På plats 70 i listan hittar vi Ikeas grundare Ingvar Kamprad. Anders Billing skriver om hur en av världens rikaste män planerar successionen i möbeljätten och om varför blod inte alltid är tjockare än vatten.

Sverigedemokraterna har under Jimmie Åkessons ledning blivit ett extremt toppstyrt parti. Men inför partiets lands­dagar nu i helgen vågar ungdomsförbundet plötsligt ta sig ton, berättar Linda Eriksson. Märkligt nog är det en utrikes­politisk fråga som splittrar partiet.

De dramatiska händelserna i Egypten har givetvis inte heller undgått oss. »Déjà vu«, skanderar demonstranterna på Tahirtorget när militären går till attack. Men vilka är de, generalerna som hjälpte till att få bort Mubarak och som nu själva slår ner demonstrationer med våld? Under rubriken »De kallar sig demokrater« porträtterar Calle Fleur en grupp hårdkokta herrar.

Trevlig helg!