Barn mot barn

I ett hemligt källarrum i Norsborg utanför Stockholm är det tjockt med lojalitet.

– Vi är brödrar till döden. Alla för en, en för alla, säger Alex, 17.

Ett gäng killar, 15–17 år, som inte har någonstans att ta vägen har satt in några sopsoffor och ett rangligt bord i det fönsterlösa utrymmet. Fritidsgården är stängd eftersom det är lördagskväll och det »lilla rummet« är gängets nödlösning. Det är svinkallt men bättre än tunnelbanan där de hänger ibland, ickealternativet att sitta hemma med mamma och pappa eller att stå i Norsborgs centrum där de vuxna kriminella ofta befinner sig –  just den här dagen står det en bränd bil på parkeringen efter en narkotikauppgörelse.

Vi befinner oss i Norsborg för att följa ett ungdomsgäng och höra dem berätta om hur det är att vara ung och befinna sig i en vardag där kriminaliteten är nära. De senaste åren har flera stora händelser med barn inblandade gett rubriker: en 17-årig flicka hugger en 16-årig pojke till döds i Örebro, i Göteborg tvingar 12–15-åringar varandra att böta enligt klassiska utpressningsmetoder, Malmö har härjats av unga rånarligor och barngäng drabbar samman i centrala Stockholm. Polisen oroar sig för att den organiserade grova kriminaliteten med maffiametoder med våld, vapen och utpressning sjunker ner åldrarna och skapar ett lysande rekryteringsurval för de vuxna kriminella.

– Jag upplever de allt yngre barnen som mer organiserade enligt vuxna normer och de har vuxna kriminella som förebilder. De är framtidens värdetransportrånare och torpeder om vi inte lyckas ge dem andra alternativ, säger Bertil Claesson på Göteborgspolisen som har jobbat med ungdomsbrottslighet i flera år.

Norsborgs änglar

De flesta ungdomarna som Fokus träffar i Norsborg vill vara anonyma men Alex, 17, Gabi, 16, »The Game«, 16, och Claudio, 15, låter oss följa dem några dagar och har via en labyrint av skavda bostadshus visat oss vägen till sin heliga fristad, »lilla rummet«.

– Lova att inte visa vägen för någon annan. Då kommer vi inte få ha kvar det, säger de.

Vi träffar också en del av deras jämnåriga vänner som vill vara anonyma. Flera har haft polisens ögon på sig i flera år trots att de är så unga. Några är dömda för bland annat misshandel och rån. Ofta mot andra ungdomar. Ibland tillsammans. Ibland på egen hand.

De flesta de känner bär eller har burit vapen, till exempel kniv eller batong. Att hotas eller få förslag om att göra brott mot betalning och sammandrabbningar ungdomsgrupper emellan har de alla varit med om.

Tidigare kallade killarna sig Bröder till Döds, BtD.

– Vi hade ingen ledare eller tatueringar eller så. Vi var bara ett gäng kompisar som ville kalla oss något, säger Alex.

Men i en satsning för att förhindra att kriminella ungdomsgäng bildas allt längre ner i åldrarna har just dessa killar från Norsborg handplockats för att agera förebilder för de mindre barnen i området. Gänget går numera under namnet »Norsborgs änglar«, de är totalt nio killar, och några kvällar i månaden patrullerar de i området tillsammans med en äldre fritidsledare. De är dessutom med i Stockholms läns ungdomsråd och träffar länspolismästare Carin Götblad varannan månad.

– I början skrek några att vi golar men nu har de slutat. Vi golar inte på någon person och alla här i Norsborg tycker det vi gör är bra, säger »The Game«, 16.

Sammanhållningen är fortfarande lika viktig i gänget. Regeln »blood in, blood out« finns kvar. De slår fast att om någon ger sig på en av killarna i gänget blir det hämnd, då är deras änglavingar ännu inte utvuxna.

– Nej, där går gränsen, säger en av killarna.

Forskare och experter hävdar att den svenska ungdomskriminaliteten ligger mer eller mindre konstant, såväl i antalet unga som utsätts för brott som i antal som begår brott.

– Det låter ofta som att den ökar och många känner sig oroliga när de möter ett ungdomsgäng, men ingen forskning talar för en ökning de senaste 10–15 åren och det är tråkigt med den onödiga rädslan, säger Felipe Estrada, docent och kriminolog verksam på Brottsförebyggande rådet, Brå.

Tittar man enbart på kriminalstatistiken visar den att polisanmälningar om våld och olaga hot ökar något. Polisanmälningar är dock ett osäkert mätverktyg eftersom ungdomar under 15 år inte registreras i straffregistret. I stället anses ungdomars så kallade självdeklarationer, som Brottsförebyggande rådet offentliggjorde senast 2003, vara det mest trovärdiga verktyget för att mäta ungdomskriminalitet. I mitten av december offentliggörs en ny självdeklaration utförd av Brå.

– Vi ser inga stora skillnader på utvecklingen jämfört med tidigare års undersökningar.

Det betyder förstås inte att det är bra, det är ändå tufft att vara ung såväl vad gäller utsatthet för brott som andra välfärdsproblem, säger Felipe Estrada som varit med och utfört självdeklarationen.

Även om ungdomskriminaliteten inte har ökat, har den inte heller minskat trots alla polisiära och sociala specialsatsningar. Faktum kvarstår att 23 876 ungdomar mellan 15–20 år lagfördes i fjol och att 14 420 brottsanmälningar lades ned eftersom gärningsmannen var under 15 år. Forskarna räknar också med ett massivt mörkertal eftersom barn och ungdomar oftast begår brott mot varandra och inte anmäler det till polisen. Varken polisen eller statistiken har heller någon egentlig kontroll över ett av de störst växande ungdomsproblemen: sms och internethot.

– De uttrycker grova hot via internet som kan få gäng att dra över hela stan för att hämnas. Det gäller både flickor och pojkar, säger Ulf Brännström, närpolis i Vasastan i Stockholm som framför allt jobbar med brottsutredningar mot barn mellan 12–15 år.

Det blir också vanligare att ungdomar lägger ut filmer på nätet med grova fall av misshandel som de utfört.

Frågan om våld och hot kopplat till internet finns inte med i den kommande rapporten från Brå, varför frekvensen kommer att förbli oklar precis som mycket annat när det gäller ungdomskriminalitet.

Tjej mot tjej

I Norsborg är det högljudd stämning. Några tjejer från en närliggande förort har kommit förbi för att hälsa på killarna i Norsborgs änglar.

– Tysta! säger Sara, 15.

Hennes mobil ringer och hon ser på displayen att det är hennes föräldrar.
När hon lagt på, rycker hon på axlarna.

– Det var gängbråk i Vårby gård. De ville bara kolla så att jag inte var där.

Sara tittar ner i marken en stund och säger förklarande:

– Jag har strulat en del. Stulit lite grejer och blivit hotad och så där, säger hon.

– Gängbråk?! Jag ska ringa mina tjejkompisar och höra om de är med. Det är de säkert, utropar Mira, 15, tar sin mobiltelefon och börjar ringa runt.

Mira och Sara har själva varit med i bråk med jämnåriga tjejer.

– Det började med massa ryktesspridning, sneda ögonkast och sedan massa hot om att vi skulle dö.

– Jag blev hotad att jag skulle hamna i koma. Det kändes jobbigt och under en tid hade jag kniv för att skydda mig, säger Sara.

Till slut blev det en sammandrabbning mellan Mira och en annan tjej som hade smugglat med sig en kniv i skon till skolan. Båda hade med sig vänner som hejade på dem under bråket.

– Det slutade med att polisen kom, säger Mira.

Kriminalitet bland unga tjejer blir vanligare men är fortfarande ovanligt i relation till killarnas brottslighet. Norsborgs änglar rycker på axlarna åt tjejbråken men de är välbekanta med man mot man-uppgörelser och hämndslagsmål som också polisen nämnt som vanligt förekommande och som fick en dödlig utgång i Örebro.

– Det blir tjafs mellan två personer. I stället för att hela gäng ska drabba samman bestämmer man att det ska lösas mellan dem som har börjat bråket. Man stämmer träff någonstans och slåss man mot man inför publik. Du måste göra det för att få respekt, förklarar en av Norsborgs änglar.

Ibland går bråket överstyr och det blir bråk gäng mot gäng i alla fall. Sist några Norsborgskillar var med i gängbråk slogs de mot Flemingsberg.

– Om det är skitsnack, då går det till en viss gräns, sen måste man sätta stopp, säger en av dem som vill vara anonyma.

Ingen ser polisen som ett alternativ.

– Fuck polisen! De lägger ändå bara ner det eller så tar det ett helt år innan något händer. Sånt måste man ta hand om på egen hand, säger en av killarna.

Hårdare klimat

I dag anser den svenska polisen att det inte finns ungdomsgäng i Sverige med en tydligt utpekad ledare liknande dem i USA. Det handlar snarare om kompisar som bildar ganska ostrukturerade gäng eller nätverk. Men hos polisen ökar oron för att gängmentaliteten ska öka och att det ska krävas allt mer för att klättra i kompisgängets rangordning och skaffa sig respekt.

En faktor som de pekar på är att allt fler ungdomar är laglydiga, samtidigt som antalet brott inte minskar. En hypotes är att en allt större polarisering av ungdomsgrupperna har skett och att det hårdare klimatet i de utsatta bostadsområdena skapar ett utanförskap som tvingar in unga i kriminella nätverk och starka och destruktiva kompisgäng.

– Gör vi inget ser det kanske ut som i Frankrike eller USA om tio år. Vi håller på att tappa greppet om vissa av våra ungdomar. De har inget förtroende för vuxenvärlden längre och ser ingen annan utväg än att skapa egna lagar och regler och ge sig in i kriminalitet. Vi måste få dem att tro på framtiden, varnar Bertil Claesson på Göteborgspolisen som har jobbat med ungdomsbrottslighet i flera år.

De kallas flygare

I de nedsuttna sofforna i »Musikhuset«, Norsborgs fritidsgård där bland annat Latin Kings har sin musikstudio, sitter Norsborgs änglar. Claudio är uppe i studion och spelar in en raplåt, de andra rör sig rastlöst mellan soffan och datorerna. De berättar att de små barnen i Norsborg bildar kompisgäng redan när de är nio år.

– Fast de gör ju bara småbus, men ibland får de problem med äldre som hotar dem. Då kommer de till oss och vi försöker lösa det. Är det äldre i vår ålder får någon av de vuxna ledarna ta tag i det, säger Alex.

I våras uppdagade polisen i Botkyrka att unga under 15 år skickades att stjäla kläder och dylikt i affärer. Någon försåg dem med en väska med en innerpåse som gjorde att stölden inte gav utslag. Det visade sig att de var hotade att utföra stölderna, annars skulle de få stryk eller betala pengar. Under hösten har polisen upptäckt att stölderna fortsatte på skolorna och ett tiotal barn tros vara inblandade.

– Vi vet att det här förekommer men vi har aldrig tidigare sett det i sådan organiserad form, säger Helena Johansen, förundersökningsledare på Botkyrkapolisen. Norsborgs änglar säger att det inte är något nytt.

– Du är kanske 12–13 år och så blir du skickad att stjäla något. Gör du inte det, hotas du att betala pengar eller misshandlas. Det kallas flygare eller springare, säger »The Game«.

– Polisen gör ju ändå inget, du är inte straffmyndig och du kan fortsätta dagen efter. Det blir högst nåt möte med socialen, säger en av de andra.

Ulf Brännström är kritisk till att inte fler poliser över landet använder sig av LuL 31 (Lag med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare).

– Genom LuL 31:1 har vi en möjlighet att utreda brott som begåtts av barn. Vi kan inte inleda en förundersökning men vi kan förhöra barnen när deras föräldrar är med och konfrontera dem med målsägandes uppgifter. På det sättet visar vi tydligt var gränsen går, säger han.

Enligt honom skickas de allra flesta anmälningarna som kommer in mot barn under 15 år direkt till Socialtjänsten utan att polisen utrett brottet. Sedan händer det inte så mycket mer.

– Och hur ska Socialtjänsten kunna ta ett bra beslut om vad som behövs för ungdomen utan att brottet är utrett och utan att de fått höra vad målsägande har att säga? Då är det lätt för den som utfört brottet att oemotsagd säga att allt är ett misstag. Det slutar oftast med att barnet går helt utan ansvar och kan gå till sina kompisar och säga att han lurat vuxenvärlden. Nej, tar vi inte tag i dem innan de fyllt 15 år är det kört, säger Ulf Brännström.

Brottsoffer

I Norsborg är det nu kall vintereftermiddag och på vägen genom Norsborgs centrum till »lilla rummet« pratar änglarna om hur det är att försöka att inte vara kriminell, i en omgivning där det tillhör vardagen. Intill dagiset sitter en av områdets langare och i centrum hänger personer som varit misstänkta för allvarliga brott. Killarna säger att deras småbråk inte har så mycket gemensamt med vuxen kriminalitet.

– Det är en förortsgrej som man gör när man är ung och sen går det över och man slutar med den där skiten, säger Claudio.

Den riktade satsningen med Norsborgs änglar tycker de är lyckad, annars hade de kanske fortsatt med tyngre kriminalitet. Gabi berättar att de försöker tänka annorlunda. För några dagar sedan blev han påhoppad av en okänd person, han blev rädd och arg men han kallade aldrig på kompisarna eftersom han visste att det skulle bli bråk då.

– Om han hade kallat på oss, hade det varit synd om killen men nu blev det inget, säger Alex.

Gabi är ändå inte riktigt klar med händelsen.

– Nu känner jag mig arg och vill ha hämnd. Det skulle kännas skönt. Men nu är det kanske för sent.

Ann Hellströmer, brottsofferassistent på polismyndigheten i Stockholms län och eldsjäl för unga utsatta, har genom sin yrkestid träffat såväl gärningsmän som brottsoffer. Den känsla som Gabi beskriver är inte ovanlig, menar hon. Rädslan som kommer efter att ha blivit utsatt för ett brott leder ofta till svarta tankar om hämnd och hat.

– Jag lovar att de flesta gärningsmän varit brottsoffer på något sätt själva. En kränkt person har behov att boxa av sig, säger Ann Hellströmer.

Hon påpekar att unga blir alltmer utsatta eftersom världen öppnar sig allt tidigare.

Internet och den vidgade kontaktytan medför mycket positivt men ökar också möjligheterna för hot och kränkningar som vuxna inte har någon insyn i. För att komma till rätta med ungdomskriminalitet måste man tänka brett, menar hon.

– Så länge vi har en arbetsmarknad, den brottsliga, som är öppen 365 dagar om året, där alla får plats, vare sig du är rik, fattig, brun eller gul och som inte segregerar någon, så har vi problem. De viktigaste arenorna för att förebygga ungdomsbrottslighet är skolan, familjen och arbetsmarknaden. Ann Hellströmer vill, precis som Ulf Brännström, att vuxenvärlden ska markera tidigare och tydligare.

– Jag skulle önska att man ingrep tidigare. Inte att de ska komma i straffregistret men i dag finns det lagliga möjligheter genom Lul, där socialtjänsten ber att polismyndigheten ska utreda mer. Utifrån det kan man sätta in bättre vård.

Det är mycket som är otydligt med LuL-utredningarna, och brottsförebyggande rådet tittar just nu på hur ofta, på vilket sätt och varför de görs eller inte görs. Utredningen ska vara klar i juni 2007.

Vingarna växer

Norsborgs änglar menar att det faktum att de nu är över 15 år spelar stor roll för deras fortsatta val av väg. De är väl medvetna om att de skulle kunna hamna på ungdomshem om de gör några brott. Tills de var 15 år kunde de härja, nu måste de ta ansvar för sitt liv. Alla instämmer i att de inte ser kriminalitet som en väg att välja. Nu drömmer de om jobb som kock, fotbollsspelare och elektriker.

– Ungdomshem, fängelse och allt det där. Du går rakt in i helvetet. Då är det slut, säger Alex.

Han tittar på oss.

– Vi är inga änglar ännu men våra vingar växer.

Fotnot: Mira, Sara, Anna, Nils och Danne är fingerade namn.

Text: Terese Cristiansson

Toppbild: scanpix