Skapa konto

Skapa konto
Förnamn är ogiltigt
Efternamn är ogiltigt
Lösenord är inkorrekt
Lösenord och bekräftat lösenord stämmer inte överens

Du måste godkänna användarvillkoren
Intervju

Margareta Winberg, ambassadör och feminist

Blond, solbränd och med stora mörka solglasögon påminner hon lite om en svensk filmstjärna från 50-talet. Glasögonen åker på och av. Hon ursäktar sig och förklarar att hennes nyopererade ögon är känsliga för solljus.

Margareta Winberg är på Sverigebesök. Ambassadören i Brasilien kommer snart hem för gott, förordnandet går ut i augusti. »Min framtid är oviss«, svarar hon på frågan om vad hon ska ta sig för härnäst.

– Jag önskar att jag kunde säga vad jag ska göra sen. Jag har ju min tjänst på UD så jag får väl sitta där. Vi för en diskussion om vad som ska hända nu.

En politisk comeback, är det kanske många som tänker, nu när Göran Persson har klivit av scenen.

– Nej, politiken ska jag nog inte ge mig in i igen. Jag har kvar mitt engagemang, men jag vill inte engagera mig i partipolitiken. Det finns många andra sätt.

Som Feministiskt initiativ. Margareta Winberg erkänner att hon gillar Fi. Det vore väl något för den före detta jämställdhetsministern?

– De är väldigt seriösa. När man ser Gudrun Schyman in action kan man tro att det bara är utspel, men så är det inte. De är väldigt kunniga. Det behövs en bred, icke-politisk feministisk organisation. I allt väsentligt så delar jag deras hållning och analyser.

Gudrun Schyman har också gjort sina försök att värva Margareta Winberg.

– Ja, men det var längesedan. Då var jag fortfarande aktiv inom politiken och jag är för mycket socialdemokrat för att byta parti.

Men Fi är inte längre ett politiskt parti, vilket gör att saken hamnar i en helt annan dager.

– Mycket möjligt, det är inte alls uteslutet, svarar Margareta Winberg på frågan om hon i dag kan tänka sig att gå med i Fi.

Margareta Winberg berättar så att hon håller på att skriva sina memoarer, ett arbete som påbörjades för tio år sedan. Hon beställer in sodavatten och bestämmer sig för torsken, »för det kan man inte få i Brasilien«.

– Vi hamnade mitt på innestället, kommenterar hon ganska belåtet sorlet på finkrogen Riches lilla veranda.

Det är strax före påsk, i efterdyningarna av stormen kring Erik Fichtelius dokumentär om hennes förra chef. Margareta Winberg, tidigare jordbruksminister, arbetsmarknadsminister, jämställdhetsminister och vice statsminister i regeringarna Persson var en av dem som han uttalade sig i mindre smickrande ordalag om. »Kära gamla Margareta. En mycket märklig person måste jag säga. Har inte gjort särskilt stora politiska insatser den sista tiden«, löd Perssons dom. Har hon själv sett programserien?

– Ja. Ser du inte hur gammal och trött jag är?, replikerar hon syrligt.

– Jag blev väldigt förvånad över det han sa om mig, men det bekräftar bara min bild av Göran Persson som ledare. Man ska inte behöva höra fyra år senare att man inte dög.
Blev du förbannad?

– Egentligen inte. Jag känner honom så väl och skyller det på hans impulsivitet och hans vilja att förminska människor. Det är en sida hos honom, men han har även andra sidor. Vi har haft mycket kul ihop också. Men man kan ju inte påstå att han var särskilt rolig och social i dokumentären.

De forna partikamraterna har inte pratat med varandra sedan tv-serien sändes.

– Nej, det har vi inte. Han är väl på torpet, eller vad man nu ska kalla det.

Det märks tydligt att Margareta Winberg känner sig långt från både dagens inrikespolitik och socialdemokrati. När samtalet övergår till den nyvalda s-ledaren visar det sig att hon och Göran Persson har ungefär samma syn på Mona Sahlin: hennes styrka är hennes förmåga att förklara och sälja budskapen och idéerna, hennes svaghet att hon saknar kompetens inom vissa sakpolitiska områden, kanske framför allt utrikespolitiken.

– Det går att ersätta många brister med duktiga medarbetare, men det går aldrig att ersätta den kommunikativa kompetensen.

Margareta Winberg säger sig inte ha någon favorit bland dagens svenska politiker.

– Nej, jag har sett den här världen från insidan. Politik är något helt annat än vad människor tror. Det är ett lagarbete samtidigt som man är varandras konkurrenter. Det visar inte minst Persson-dokumentären.

Tallrikarna är tomma och hon berömmer servitören för den goda maten.

– Brassarna äter svarta bönor varje dag. Jag är ju ändå bortskämd när det gäller mat. Som jordbruksminister har man ju ätit sig över jorden. Min kock i Brasilien utbildar mig i svensk matlagning, och så bjuder vi gästerna på det.

Margareta Winberg säger att hon trivts utmärkt i Brasilien. Men det har också stormat kring den svenska ambassadören. Vissa av hennes uttalanden har citerats flitigt i medierna.

Som när hon sa att svenska män slår kvinnor för att de förlorat makten att bestämma över deras liv.

– Jag har sagt en del dumt som jag helst vill glömma. Med åren har jag blivit lite mindre aggressiv. Jag har lärt mig att politik handlar om att vara väldigt tålmodig och att kunna glädjas åt myrstegen. Fis största misstag är att de har så bråttom. Men det går inte att knäppa med fingrarna och tro att allt ska förändras över en natt.
Anna Ritter

Läs nästa artikel
KrönikaInrikes/utrikes
Prenumerera